Citat:
Ursprungligen postat av
Stor-Frank
Samma här. Gäller alla CS. Från början var jag supersocial på amfetamin som jag började med. Kunde jobba, träffa släkt, var social och var glad o höll låda. Det var dom första åren, för ca 20år sedan.
Sen blev jag mer o mer osocial.
Kan inte hålla en konversation.
Tycker det är fruktansvärt obehagligt att träffa människor under ett rus.
Kan inte titta folk i ögonen.
Kan av någon anledning heller inte skratta på CS, varken ladd eller tjack.
Kan det ha med doserna att göra?
Från början kunde man va 2 pers och dela på en gubbe en hel natt.
Det har ju gått över till att ta så mycket jag pallar med. Om jag slog i mig så ville jag helst ta så mycket att det va svårt att resa mig upp.
Men börjar bli rädd för att dö.
Känner att hjärtat inte gillar det längre samt att EP-anfall som jag skrev i svaret över.
Har slutat injicera pga det men är fortfarande lika osocial och paranoid.
Det är väl inte så konstigt att efter 20 år det blir så. alla droger är roliga i början när allt i skallen är i balans och det funkar. När du knarkar tömmer du din skalle på både serotin och dopamin beroende på vad du tar. Tar du droger ofta kan du stänga av receptorer och signalsubstaner i skallen och efter 20 år är det inte ens säkert att du blir återställd helt, men det gör inget för du har då glömt bort hur det kändes innan du började. När det inte finns någon seronotin eller dopamin kvar så får du motsatt effekt, förstår att du blivit osocial efter 20 år i den miljön med tjack. Vill du må bra skaffar du ett syfte med din vardag som tar dig frammåt. rutiner med bra mat och sömn och självklart ett mål att sträva efter. Ta saker i rätt syfte när du förtjänar att må lite bättre och missbruka ingenting för din egenskull
