Blir (i princip) aldrig arg. Något i hjärnan som inte kopplar?

Hallå där!

Som rubriken antyder så blir jag i princip aldrig arg. Jag kan bli irriterad och frustrerad emellanåt, men aldrig sådär riktig arg. Jag blir aldrig gapig och skrikig, känner aldrig att jag vill slå någon/något eller kasta saker, och känner i allmänhet inte någon ilska, även om det kanske vore rimligt. Senast jag var riktigt förbannad var 2004, så det är ett tag sedan.

Någon aning om vad detta kan bero på? Kan tillägga att det är lite samma sak med lycka eller mer extrema känslor i allmänhet. Kan dock vara extremt känslig emellanåt och får enkelt dåligt samvete, även för saker som jag inte kan rå för.

Du är en mes utan personliga gränser. Antagligen är du även mycket empatisk. Mener inte att du nödvändigvis bryr dig, utan att du läser av folk snabbt och är känslig gentemot andras tillstånd. Ta det från en gränslös mesbroder.

Känner igen detta och jag är likadan. Jag har dock alltid antagit att det är "vi" som är "normala"? Jag menar, att skrika och kasta saker på regelbunden basis lär ses som mer udda.

Orsakerna kan säkert vara flera olika, och kanske delvis sammanhängande med varandra.

1. Det kan ju vara din personlighet, ditt sätt att vara, och något som ingår i ett kollektivs normalvariation. Om alla vore hetlevrade, gapiga, svinförbannade kanske allt hade varit kaos. Eller så kanske det är just vad som saknas.
2. Omständigheterna i ditt liv och dina erfarenheter kanske inte befogat dig att bli mer förbannad än vad du varit. En omständighet kan vara så enkel som att du sover bra. Ju mindre man sover desto mer lättväckt ilska brukar man ha, har jag fått för mig.
3. Du kanske är mycket bra på att kontrollera dina känslor. Tänkbart bättre än genomsnittspersonen. (Helt säkert bättre än mig)

Istället för att bli arg och gapa, skrika och kasta saker så hanterar du situationen och löser problemet eller går runt det. De som blir så arga blir det oftast för de inte kan hantera situationen. Den enda lösningen de ser är att skrika, gapa, slåss, kasta saker... I de flesta situationer är det irrationellt och kontraproduktivt. Det finns några få situationer där det är en bra väg framåt.

Det normala är att födas med anlag för olika temperament. Att känna sig förmer eller att inneha andra upplevelser vi alla har om oss själva, är däremot förskaffat.

Många intressanta svar! Tackar för detta.

Jag har alltid fått höra att jag är väldigt kall, vilket jag egentligen inte är. Kan vara enormt känslig kring vissa saker. Det är just det där med att bli arg som "saknas". Sen är jag i allmänhet väldigt lugn av mig. För lugn, enligt vissa.

Jag har som tanke att jag reagerar i proportion till hur länge det påverkar mig. Om något händer som bara påverkar mig en kort stund (typ att jag tappar ett glas) så bryr jag mig inte ett dugg. Knappt en axelryckning. Om jag missar ett tåg och måste vänta 1-2 timmar extra, så kommer möjligen en axelryckning. Osv. I regel så orkar jag inte bry mig så länge det inte är något som har en rejäl inverkan på mitt liv under en längre tid.

Jag är 25 % italienare, vilket kanske borde vara till min "nackdel".

Tror det bara är mer hur du är som person faktiskt. Men jag kan verkligen relatera till detta då jag är också känslig, empatisk, och "passiv". Den enda jag blir arg är om jag spelar något datorspel eftersom jag är en tävlingsinriktad typ.

Känner igen mig till 100% även dessa "axelryckningar"...

Är väldigt lugn som person. Aldrig fått ett sk. utbrott.

Dock kan jag vara extremt dryg och gnällig/bitter eller vad man ska säga.

Du kanske har haft en bra uppväxt som har gjort dig mer stabil? Annars så är det bara bra. Ilska kommer man ingenstans med.

Jag känner också igen mig på alla punkter! Skönt att höra att det finns flera som jag Jag tycker att det är rätt skönt överlag, även om det är jobbigt när man ältar över saker som egentligen är ganska bagatellartade.

Haha. Ja, jag är också sjukt bitter.

Nja, förlorade en förälder väldigt tidigt och blev mobbad genom hela grundskolan. Har även haft mycket problem med depression och ångest i vuxen ålder.