Datateknik, teknisk fysik eller teknisk matematik?

Tjaba!

Jag funderar lite över vad jag ska plugga för något. Just nu verkar det som att jag ändå lyckats fila ner det till tre val; datateknik, teknisk fysik eller teknisk matematik.

Jag har tidigare gått tekniskt basår och segnade lite där för att jag tyckte allt var så abstrakt. Man förstod liksom aldrig riktigt varför formelsambanden fungerade eller vad man ska ha för användning av det man lärde sig... I alla fall, egentligen vad jag undrar är om det blir annorlunda sedan och därför mycket roligare på riktiga linjer? Vad tror ni skulle passa mig bäst (brinner för att förstå hur saker runt omkring mig fungerar samt för smarta lösningar)? Om man skulle ångra sig och vilja jobba med ekonomi istället vilken tror ni då är bäst att välja (alltså bredast)?

Det bör ha funnits med information i kurslitteraturen redan under basåret om hur man härleder varför givna samband gäller. Detta är i alla fall fallet för den kurslitteratur som används på "det riktiga programmet" om/när du börjar på det.

Vad gäller att det är abstrakt och inte så inriktat på praktiska användningsexempel är dock även det något du bör vara beredd på att det kommer att fortsätta vara så i ganska stor omfattning.

När det kommer till inriktningskurserna senare under utbildningen så blir det lite närmare tillämpningar så klart.

Programmen är troligtvis hyfsat likvärdiga utifrån perspektivet att eventuellt byta spår till ekonomi.

Jag läste också basår. Sedan pluggade jag Informatik det är inte så där abstrakt. Utan mer en blandning och innefattar mer än bara matematik och programmering. Kanske ett alternativ för dig med. Det är mer än då bara plugga ren programmering.

Okej, tack för svar. Menar mer att det är väldigt långt ifrån att man kan se faktiska användningsområden för det man lär sig. Alltså, det är inte riktat åt något håll och man förstår inte var det passar in och hur det kan användas.

Men det måste väl ändå skilja sig en del från natur på gymnasiet.. Hur var omställningen för dig? Är jag helt fel ute om jag inte älskar matte o fysik (men är intresserad av AI och data science)?

Det är definitivt rejält annorlunda jämfört med natur på gymnasiet. Den största skillnaden är naturligtvis att man fokuserar enbart på matte/fysik/datavetenskap och inte några andra ämnen. Det tillkommer även en del ytterligare härledningar av varför matematiska samband gäller, vilket i många fall underlättas betydligt av att man tillgodogör sig mer avancerade kurser i dessa ämnen först.

De inledande rena mattekurser som ingår i alla civilingenjörsprogram är dock klart abstrakta och den konkreta användningen för materialet dyker främst upp i senare kurser. Man bör således ha ett visst intresse för detta abstrakta för att lyckas ta sig igenom. Det är bara ungefär hälften av de som påbörjar civilingenjörsprogram någonsin tar examen.

Din sista mening är lite motsägelsefull. AI och data science är i allra högsta grad tillämpad matte. Specifikt matematisk statistik (kombinerat med en rejäl portion datavetenskap) spelar en central roll i dessa sammanhang.

Hälften kan det verkligen stämma... Skillnaden mellan rå matte och AI är ju att du applicerar matematiken i verkligheten och tar in information som du försöker förstå och därigenom "formar egna modeller". Är det åtminstone roligare än i gymnasiet? varför ska jag i sånna fall läsa det om jag inte ved vad jag ska använda det till? Lär mig "värdelösa" saker i 3 år för att sen applicera en del av det man lärt sig under mastern eller vadå?

Det handlar i mångt och mycket om att bygga en matematisk grund som öppnar upp alla möjligheter inom kvantitativa områden. Visst, du kanske kan klara dig utan gränsvärdena man nöter i den första analyskursen, men utan intuitionen som den grundläggande matematiken ger dig kommer du inte att få någon vidare förståelse för t.ex. kedjeregelns tillämpning i neurala nätverk.

Det är inte så stor vitts att plugga teknisk fysik eftersom många tekniska fysiker ändå får jobba med IT senare.

På mitt förra jobb hade vi två tekniska fysiker som jobbade med IT.

Däremot så anses väl Teknisk Fysik vara en lite finare utbildning, eftersom det är svårare.

Tack för alla svar!! Jag tycker väl egentligen att det är rätt repetitivt att sitta o Lära mig regler för att derivera o integrera etc. O sedan applicera dessa på 100 tal. jag är däremot rätt bra på matte och kan tycka att det är kul med tal där man kan vara kreativ vid lösningen. En sista fråga bara, tycker du det blev mycket roligare på Universitetet och isf varför?

Se sidan 31 i den här rapporten för en källa på att det är cirka 50% som lyckas ta examen. För att själv tillhöra den hälft som lyckas bör du vara inriktad på att jobba målmedvetet och regelbundet med kurserna under hela läsperioden.

Jag trivdes bra med teknisk fysik på KTH, men jag tyckte även att det var intressant med matte och fysik på gymnasiet. På det hela taget upplevde jag teknisk fysik som mer intressant, men det är som sagt fallet att man behöver lita på att tillämpningarna kommer så småningom även om de inte är uppenbara i början.

Förstår du inte det "abstrakta" så får du det ev. svårt på en sådan utbildning som du nämner, det är nämligen inte vidare abstrakt, det är ju bevis efter bevis som leder fram till slutsatser.

Jag tycker du ska välja datateknik eftersom att det förmodligen är det "enklaste" alternativet.

Om du vill byta bana i livet och gå mot ekonomi tror jag jag teknisk matematik och teknisk fysik är det bästa alternativet.