Kommunistiska partiets invandringskritik

"Vår grundhållning är att vi är emot migration. Vi är emot att människor ska fördrivas från olika länder. Vi är för varje lands möjlighet, och varje lands arbetarklass möjlighet, att bygga upp sina länder, fria från utländskt förtryck. Och här har man gått bort sig. För migration kan aldrig någonsin lösa de problem som världen står inför. Migration kan tvärtom bara befästa de problem som världen står inför."

I ett samhälle där de är isolerade och lever i ett utanförskap så har de ändå en gemenskap som ligger i klantänkandet. Och det är jävligt reaktionärt.

Jag får säga att jag själv reagerar när jag ser en kille i 30-årsåldern som ligger på knä och ber om att få några kronor. Han är i fullt arbetsför ålder, men likt förbannat ligger de och förnedrar sig på detta sätt. Jag har aldrig gett fem öre åt några tiggare och jag tycker att man är ute och cyklar när man beskriver dem som fattiga klassbröder som Proletären gjorde. Det är de inte. De är ett trasproletariat och redan i Kommunistiska manifestet gjorde man skillnad på arbetarklass och trasproletariat. Jag blir kanske kallad för rasist, men jag tycker att man ska ta avstånd från den här verksamheten. Man kan tycka synd om varenda jävel som har det svårt, men det är väl ingen kommunistisk politik att tycka synd om folk.

Migration är ett sjukdomstecken i en hopplös värld

”Arbetare i alla länder, konkurrera!”, parafraserade en gång direktören Percy Barnevik Kommunistiska Manifestets berömda paroll.

Det är denna våta dröm hos direktörer, storbolag och de politiska eliterna som finns bakom det FN-dokument som just nu ligger på bordet vid konferensen i Marrakesh. Dokumentet handlar inte om flyktingmottagande eller asylrätt, utan om ekonomisk migration.

Det är ett dokument för att ge FN-sanktion åt den världsordning som ger kapitalisterna möjlighet att konkurrera ut arbetare i alla länder mot varandra. [...]

Migrationen är ett sjukdomstecken för världen. I en hopplös och individualiserad värld blir alternativet att emigrera och för egen del hoppas på en bättre framtid någon annanstans, istället för att stanna och kollektivt kämpa för en bättre framtid.

Konsekvenserna av migrationen är att den bidrar till att upprätthålla förtrycket och fattigdomen i ursprungsländerna – vem ska ta kamp för oberoende och en framtid som gynnar fattiga människor och inte bara eliten, om de unga och driftiga flyr utomlands? – samtidigt som det försvagar klasskampen i de länder som migrantströmmarna går till när Barneviks paroll om att alla arbetare ska konkurrera med varandra blir till verklighet.