Här tänkte jag berätta lite om min upplevelse angående trattbröst och operation. Tänkte att ni som har pectus excavatum eller kanske ska genomgå operation kan finna detta till lite hjälp. Kan även svara på frågor om ni har några.
Bakgrund:
Jag är en kille som är född med en missbildning i skelettet, en deformitet i bröstkorgen. Detta var inget jag märkte av innan jag började komma in i tonåren då den så kallade "gropen" började växa. Mådde mest psykiskt dåligt av detta men började även känna att det blev svårare att ta djupa andetag med åren, allt eftersom "gropen" tryckte på mina lungor och i området runt hjärtat. Vid den här tiden var jag 14 år. Efter många remisser och besök på vårdcentraler samt kontakt med flertalet läkare både i Sverige och utomlands fick jag tillslut en kallelse till Akademiska sjukhuset i Uppsala. Där togs röntgen och läkare undersökte bröstkorgen. Några månader senare skulle jag få en kallelse till operation.
Operation stag in
Två dagar innan jag fyllde 15 blev jag inskriven och inlagd på thoraxkirurgiska avdelningen på Akademiska. Fick träffa sjuksköterskor, läkare som skulle operera, narkosläkare samt sjukgymnast. En hel del prover togs. Fick även duscha 2 gånger dagen innan och en gång på morgonen på operationsdagen.
Sedan var det dags för operation. Kommer ihåg att jag var extra nervös, så fick en hel mängd med lugnande medel innan det var dags att lägga sig på operationsbordet.
Nu kommer jag inte ihåg hur lång tid själva operationen tog, men någonstans runt 1-2 timmar. Opererades med ett stag och två stabilisatorer, en på varje sida.
Vaknade upp på uppvaket och sov till och från i någon timme innan jag blivit mer klar i huvudet. Hade en slang i ryggen med smärtstillande, dropp samt en kateter inkopplad. Blev sen skjutsad till thoraxkirurgiska intensivvårdsavdelningen där jag skulle stanna i en vecka. Det var en spänd känsla i bröstkorgen där gropen en gång varit, lite ovant.
Kvällen efter att staget sattes in hade jag en extrem smärta i hela bröstkorgen och utmed ryggen. Trots alla former av smärtstillande i piller och medel så gjorde det fruktansvärt ont. Det slutade med att jag blev skjutsad upp till något specialrum där jag fick sömnmedel och kunde tillslut sova bort den extrema smärtan. Blev uppvaktad av två sköterskor hela natten.
Morgonen därpå när jag vaknade blev jag gratulerad och fick glass eftersom det var min födelsedag, hehe.
De kommande dagarna fick jag göra en del olika andningsövningar samt träna på att börja gå igen. Smärtan var fortfarande hög, men inte lika illa som innan.
Efter ca. en vecka kopplades slang i rygg, dropp och kateter ut och jag kunde åka hem.
Gick fortfarande på morfin i ungefär 2 veckor efter operation, för att sedan övergå till något mildare.
Tiden efter operation hemma spenderades liggandes på soffan. Läkaren hade varit väldigt tydlig med att inte göra några tunga lyft, hastiga rörelser samt att inte vrida bröstkorgen. Det hade även uppstått en infektion i högra snitt. Fick åka till vårdcentralen och göra rent samt äta antibiotika. Blev ett fult ärr. Efter några veckor kunde jag återgå till skolan och det normala med nästan ingen smärta.
Tiden efter operation
Efter en tid kunde jag börja ligga på sidan igen. Började kännas normalt i bröstkorgen och att jag hade ett stag där inne var inget jag tänkte på. Efter 6 veckor började jag träna normalt igen. Visst kunde man ibland känna av staget som satt där inne om man t.ex låg i någon konstig position. Eftersom jag är rätt smal så kunde man även lite smått känna stabilisatorn där inne på varsin sida med fingrarna. Så småningom började jag sluta tänka på det hela och fortsatte mitt liv normalt. Det var även otroligt skönt att äntligen kunna visa sig offentligt utan tröja, utan att skämmas eller må dåligt. Var supernöjd med resultatet, och något spår av en "grop" eller missbildning fanns inte!
Operation stag ut
3 år har nu gått sedan staget sattes in, och det är dags för den slutliga operationen där staget tas ut.
Jag är nu 18 år gammal. Denna operation skedde faktiskt för 2 dagar sedan.
Fick en kallelse till operation, och operation skulle ske dagen då jag fyllde år, men önskade om att få skjuta lite på operation eftersom jag ville ha tid att fira min 18-års dag här hemma innan det var dags. Men iallafall, blev inskriven på Akademiska för 3 dagar sen och fick genomgå samma process med duschning, fast denna gång bara 2 duschar.
Efter inskrivning och lite samtal med läkare så fick jag bo på hotell natten innan operation. På operationsdagen hämtade taxi och blev körd till samma avdelning som vid första operation. Fick sjukhuskläder och en säng att lägga mig i. Efter en kort väntan så kom sjuksköterska med smärtstillande/lugnande i form av piller innan jag blev skjutsad upp till operationssalen.
Vet inte varför men denna gång var jag extremt paranoid över att bli sövd. Väl innan vi kom till operationssalen möttes jag av två narkosläkare, sjuksköterskor och en ung kille som utbildade sig till läkare. Dessa skulle närvara under operation. Hann dock aldrig se de två kirurger som skulle operera.
Trots att jag var väldigt nervös och låg och skakade så måste jag säga att personalen skötte det hela utmärkt! Fick så mycket lugnande jag behövde innan sövning och teamet som förberedde mig inför operation var så underbart snälla. När jag väl hade blivit skapligt hög så fick jag en mask att andas i med extra syrerik luft. Sedan fick jag ta några djupa andetag medan dom sprutade in narkosmedel, och på några sekunder slocknade jag.
Operation tog sammanlagt 40 min.
Har lite glesa minnen av att jag vaknade upp halvt i operationssalen när operation var klar. Blev sen skjutsad till uppvaket där jag sov till och från i några timmar.
När jag vaknade på riktigt var jag fortfarande väldigt trött i huvudet, men samtidigt pigg i kroppen. Hade ingen som helst smärta och två timmar senare blev jag skjutsad tillbaka till min avdelning.
Var uppe och gick efter några timmar bara, smärta fanns inte. Bara lite stelt i operationsområdet.
Fick även behålla och ta hem staget och stabilisatorerna, så det var ju lite kul.
Skulle utan problem ha kunnat åka hem samma dag, men dom ville ha kvar mig över natten eftersom jag tydligen skulle in på lungröntgen dagen efter. En rutinkoll antar jag. Åkte iallafall hem dagen efter utan någon som helst smärta.
Har bara ätit 4 st Alvedon sedan operation för två dagar sen, och inte ens då har det knappt behövts. Att bröstkorgen ska ha sjunkit tillbaka lite är något som jag inte märkt av än.
Sammanfattning:
Det här var min historia och upplevelse med nuss-operation.
Den operation när staget sätts in är nog det värsta jag varit med om och smärtan efteråt är nästintill obeskrivlig. Under de 3 åren jag levt med staget så har jag knappt känt av den. Den sista operationen är mycket skonsammare och kan aldrig någonsin jämföras med den första. Smärta finns inte på kartan.
Är annars mycket nöjd över resultatet och min sjukhusupplevelse. Efter två dagar sedan operation så har svullnaden runt bröstet gått ner och ser inget tecken på att bröstkorgen sjunkit tillbaka.
Svarar gärna på frågor om ni har några!
Bakgrund:
Jag är en kille som är född med en missbildning i skelettet, en deformitet i bröstkorgen. Detta var inget jag märkte av innan jag började komma in i tonåren då den så kallade "gropen" började växa. Mådde mest psykiskt dåligt av detta men började även känna att det blev svårare att ta djupa andetag med åren, allt eftersom "gropen" tryckte på mina lungor och i området runt hjärtat. Vid den här tiden var jag 14 år. Efter många remisser och besök på vårdcentraler samt kontakt med flertalet läkare både i Sverige och utomlands fick jag tillslut en kallelse till Akademiska sjukhuset i Uppsala. Där togs röntgen och läkare undersökte bröstkorgen. Några månader senare skulle jag få en kallelse till operation.
Operation stag in
Två dagar innan jag fyllde 15 blev jag inskriven och inlagd på thoraxkirurgiska avdelningen på Akademiska. Fick träffa sjuksköterskor, läkare som skulle operera, narkosläkare samt sjukgymnast. En hel del prover togs. Fick även duscha 2 gånger dagen innan och en gång på morgonen på operationsdagen.
Sedan var det dags för operation. Kommer ihåg att jag var extra nervös, så fick en hel mängd med lugnande medel innan det var dags att lägga sig på operationsbordet.
Nu kommer jag inte ihåg hur lång tid själva operationen tog, men någonstans runt 1-2 timmar. Opererades med ett stag och två stabilisatorer, en på varje sida.
Vaknade upp på uppvaket och sov till och från i någon timme innan jag blivit mer klar i huvudet. Hade en slang i ryggen med smärtstillande, dropp samt en kateter inkopplad. Blev sen skjutsad till thoraxkirurgiska intensivvårdsavdelningen där jag skulle stanna i en vecka. Det var en spänd känsla i bröstkorgen där gropen en gång varit, lite ovant.
Kvällen efter att staget sattes in hade jag en extrem smärta i hela bröstkorgen och utmed ryggen. Trots alla former av smärtstillande i piller och medel så gjorde det fruktansvärt ont. Det slutade med att jag blev skjutsad upp till något specialrum där jag fick sömnmedel och kunde tillslut sova bort den extrema smärtan. Blev uppvaktad av två sköterskor hela natten.
Morgonen därpå när jag vaknade blev jag gratulerad och fick glass eftersom det var min födelsedag, hehe.
De kommande dagarna fick jag göra en del olika andningsövningar samt träna på att börja gå igen. Smärtan var fortfarande hög, men inte lika illa som innan.
Efter ca. en vecka kopplades slang i rygg, dropp och kateter ut och jag kunde åka hem.
Gick fortfarande på morfin i ungefär 2 veckor efter operation, för att sedan övergå till något mildare.
Tiden efter operation hemma spenderades liggandes på soffan. Läkaren hade varit väldigt tydlig med att inte göra några tunga lyft, hastiga rörelser samt att inte vrida bröstkorgen. Det hade även uppstått en infektion i högra snitt. Fick åka till vårdcentralen och göra rent samt äta antibiotika. Blev ett fult ärr. Efter några veckor kunde jag återgå till skolan och det normala med nästan ingen smärta.
Tiden efter operation
Efter en tid kunde jag börja ligga på sidan igen. Började kännas normalt i bröstkorgen och att jag hade ett stag där inne var inget jag tänkte på. Efter 6 veckor började jag träna normalt igen. Visst kunde man ibland känna av staget som satt där inne om man t.ex låg i någon konstig position. Eftersom jag är rätt smal så kunde man även lite smått känna stabilisatorn där inne på varsin sida med fingrarna. Så småningom började jag sluta tänka på det hela och fortsatte mitt liv normalt. Det var även otroligt skönt att äntligen kunna visa sig offentligt utan tröja, utan att skämmas eller må dåligt. Var supernöjd med resultatet, och något spår av en "grop" eller missbildning fanns inte!
Operation stag ut
3 år har nu gått sedan staget sattes in, och det är dags för den slutliga operationen där staget tas ut.
Jag är nu 18 år gammal. Denna operation skedde faktiskt för 2 dagar sedan.
Fick en kallelse till operation, och operation skulle ske dagen då jag fyllde år, men önskade om att få skjuta lite på operation eftersom jag ville ha tid att fira min 18-års dag här hemma innan det var dags. Men iallafall, blev inskriven på Akademiska för 3 dagar sen och fick genomgå samma process med duschning, fast denna gång bara 2 duschar.
Efter inskrivning och lite samtal med läkare så fick jag bo på hotell natten innan operation. På operationsdagen hämtade taxi och blev körd till samma avdelning som vid första operation. Fick sjukhuskläder och en säng att lägga mig i. Efter en kort väntan så kom sjuksköterska med smärtstillande/lugnande i form av piller innan jag blev skjutsad upp till operationssalen.
Vet inte varför men denna gång var jag extremt paranoid över att bli sövd. Väl innan vi kom till operationssalen möttes jag av två narkosläkare, sjuksköterskor och en ung kille som utbildade sig till läkare. Dessa skulle närvara under operation. Hann dock aldrig se de två kirurger som skulle operera.
Trots att jag var väldigt nervös och låg och skakade så måste jag säga att personalen skötte det hela utmärkt! Fick så mycket lugnande jag behövde innan sövning och teamet som förberedde mig inför operation var så underbart snälla. När jag väl hade blivit skapligt hög så fick jag en mask att andas i med extra syrerik luft. Sedan fick jag ta några djupa andetag medan dom sprutade in narkosmedel, och på några sekunder slocknade jag.
Operation tog sammanlagt 40 min.
Har lite glesa minnen av att jag vaknade upp halvt i operationssalen när operation var klar. Blev sen skjutsad till uppvaket där jag sov till och från i några timmar.
När jag vaknade på riktigt var jag fortfarande väldigt trött i huvudet, men samtidigt pigg i kroppen. Hade ingen som helst smärta och två timmar senare blev jag skjutsad tillbaka till min avdelning.
Var uppe och gick efter några timmar bara, smärta fanns inte. Bara lite stelt i operationsområdet.
Fick även behålla och ta hem staget och stabilisatorerna, så det var ju lite kul.
Skulle utan problem ha kunnat åka hem samma dag, men dom ville ha kvar mig över natten eftersom jag tydligen skulle in på lungröntgen dagen efter. En rutinkoll antar jag. Åkte iallafall hem dagen efter utan någon som helst smärta.
Har bara ätit 4 st Alvedon sedan operation för två dagar sen, och inte ens då har det knappt behövts. Att bröstkorgen ska ha sjunkit tillbaka lite är något som jag inte märkt av än.
Sammanfattning:
Det här var min historia och upplevelse med nuss-operation.
Den operation när staget sätts in är nog det värsta jag varit med om och smärtan efteråt är nästintill obeskrivlig. Under de 3 åren jag levt med staget så har jag knappt känt av den. Den sista operationen är mycket skonsammare och kan aldrig någonsin jämföras med den första. Smärta finns inte på kartan.
Är annars mycket nöjd över resultatet och min sjukhusupplevelse. Efter två dagar sedan operation så har svullnaden runt bröstet gått ner och ser inget tecken på att bröstkorgen sjunkit tillbaka.
Svarar gärna på frågor om ni har några!
