Av någon anledning tänker jag på det fysiska om jag ska ringa in den bästa tiden/ åldern och då säger jag åren mellan 30 och 40. Den tiden tycker jag rent fysiskt var den bästa, man kände sig fysiskt som mest stark och livskraftig då.
Lyckligaste/ roligaste var runt 10- årsåldern.
Den mest spännande(så klart!)var tonåren, det hände ju en del då.
Men även mellan 20 och 30 upplevde jag de flesta utav saker= lärde mig som mest om samhället och så.
Jag tror att livet blir som bäst när man blivit lite äldre, för då blir man mer fri inom sig själv(det är ju ändå i filosofi detta).
Livet blir lättare när man blir äldre, men det blir allt annat än enklare.
Men med stigande ålder och ännu värre med ren ålderdom så tacklar ju kroppen av och det vill man ju inte.
Men rent sammantaget så har jag nog haft min bästa tid.
Men just nu tycker jag det är som jobbigast, så mycket man genomskådat och så mycket man kommit att omvärdera. Tonåren var en ren söndagspromenad i jämförelse med denna pågående utvecklingen(eller om det är en av ålder pågående avveckling
).