Ingen läkare i världen tycks veta vad jag har för diagnos.

Under 5 års tid så har jag haft regelbunden kontakt med psykiatrin i länet som jag bor i, där har jag skjutsats fram och tillbaka till olika läkare och psykologer, olika avdelningar och det har ställts en massa diagnoser, och ingen utav dom psykiatriker och psykologer jag träffat verkar förstå sig på mig. Det känns som dom inom vården och jag talar helt olika språk. Jag förstår dom, fast ändå inte, men dom förstår sig inte på mig, därför så har dom bara gissat sig fram vad jag har för diagnos.

Under dessa 4 år så har jag fått diagnosen bipolär, för att sedan ett år senare bli nydiagnotiserad av en annan överläkare inom psykiatrin att jag egentligen är schizoaffektiv. Otäckt tyckte jag, men samtidigt var det skönt att veta vad det var för något som orsakade alla symptom och knäppa tankar, så det kändes som pusselbitarna föll på plats. Jag blev efter det skickad till en öppenvårdsmottagning för patienter med psykossjukdomar, och fick träffa ytterligare en ny läkare, som i min mening var väldigt nonchalant. Hon konstaterade att jag inte var schizoaffektiv, utan bipolär. Dock blev jag kvar på psykosmottagningen. Efter ytterligare en tid togs även bipolär bort, och det sattes istället återkommande depressioner och ångestproblematik på pappret. Nu får jag två olika antidepressiva och en antiepileptisk medicin, som är helt värdelösa!

Tja, efter ytterligare ett tag fick jag nog av denna läkare och bad om att få en ny istället, och det fick jag, fast han var inte mycket bättre han heller. Trots att jag talat om att medicinen inte ger någon verkan, så höjer han eller sänker bara dosen istället för att kolla så att det är rätt medicin för mig. Jag är fortfarande kvar på psykosmottagningen, och om jag frågat läkaren om jag har någon psykosproblematik så är han inte helt säker på det. Har träffat olika psykologer. Gått terapi och KBT, utan att det ger någon större verkan, det känns bara som man står och stampar på ett och samma ställe hela tiden och kommer ingenstans. Om ni läst mina tidigare trådar så har jag haft en uppväxt som var ett rent helvete och min impulskontroll är väl inte den bästa, då jag är ordentligt skuldsatt...

I förra veckan tog min sambo mig till psykakuten p g a upprepade raseriutbrott, osammanhängande tal, jag trodde jag var övervakad i lägenheten och var helt otröstlig. På psykakuten fick jag faktiskt träffa en fantastisk läkare. Jag talade om om mina besvär och problem, och att psykiatrin inte tar mig på allvar och bara rycker på axlarna när jag vädjar om hjälp. Läkaren där tappade hakan och sa att det jag nämnde låter typiskt för schizoaffektiv. Han skulle prata med min ordinarie läkare, och se till att jag ska få göra en ordentlig utredning.

Nu tänkte jag fråga er här på Flashback. Vad tror ni? Jag förstår att ni säkerligen inte är några proffs, men ni kanske känner igen något utav det, och kanske har lite mer förståelse än vad vårdpersonalen har? Några utav mina symptom, eller vissa är symptom, och en del annat är det som är helt och fullständigt sant, men min sambo säger att det sitter bara i mitt huvud.

- Väldigt isolerad. Har inga vänner och har ingen vidare kontakt med familjen. Har jättesvårt att lita på folk, då jag känner att alla jag ser, möter eller träffar har någonting emot mig. Min sambo har sagt att det inte är så otaligt många gånger, men jag är stensäker på det. Det känns som alla avskyr mig och vill plåga mig.

- Detta är lite svårt att förklara, men många gånger känns det som att mitt huvud är helt tomt. Tomt på ord, tankar och känslor. Dock blir jag väldigt lätt upprörd och arg, ibland helt utan anledning så kan jag explodera utav ilska och vara upprörd i timmar.

- En hel del jobbiga och besvärliga tankar. T ex när jag hör grannarna prata (är väldigt lyhört här) så tror jag alltid att dom pratar om mig. Om jag hör dom skratta, så skrattar dom åt mig. Dom gångerna jag är ute, och alla jag tycker att alla jag möter och ser pratar om mig och tittar avvisande på mig som att jag inte här hemma i denna värld. En mycket jobbig sak är dom gångerna jag är ute och kör bil, och om det är en bil som legat bakom mig längre än 2-3 minuter, så är jag övertygad om att dom är ute efter mig och vill mig illa. Brukar då se till att låsa alla bildörrar och försöka agera normalt, men innerst inne har jag panik. Jag vet inte om detta är riktigt eller bara i mitt huvud, men numera brukar jag vilja att min sambo kör istället om vi ska nånstans.

En väldigt stark tanke jag har, och som jag och sambon har tjafsat hejvilt om det är äkta eller ej. Han säger att detta är en ren och skär s.k "vanföreställning", medan jag är helt säker på att det är på detta sätt; vissa program som visas på TV är huvudsakligen producerade och skapade endast för att jävlas med mig, och TV-bolagen vet vad som händer i mitt liv då dom övervakar mig genom TV:n, och sänder program som är till för att jag ska må dåligt, bli arg eller ledsen. Likadant är det i tidningarna. Om det är dåliga nyheter, så känns det som att det är riktat mot mig, och är det någon t ex kändis eller politiker som varit med i en allvarlig olycka eller dött, så får jag panik och tror att jag eller sambon kommer vara med om en olycka eller dö inom några dagar.

Jag har ingen Facebook (hade det förut), Instagram eller Twitter som många andra har, för det känns som alla där kommer få reda på allting om mig, även om jag håller min profil privat, och familj och "vänner" som jag har på min vänlista är inte mina vänner, utan spioner åt dom som vill mig illa. Jag orkade tillslut inte blockera 50-60 pers om dagen på Facebook då jag känner mig övervakad, så jag avaktiverade kontot där istället.

- Inga hallucinationer, vad jag vet. Dock har jag nånting som skulle kunna förklaras som "högaljudda tankar". Ibland känns det som jag hör mina egna tankar, och det skrämmer mig, för om jag hör mina tankar, så måste alla andra göra det också, och det är därför alla har någonting emot mig.

Ursäkta, detta blev nästan som en halv novell. I alla fall, detta var en liten del på hur mina problem ser ut. Som sagt, jag vet att det inte går att ställa diagnos på internetforum, men vad tror ni andra? Låter detta endast som depression och ångestproblematik eller något helt annat? Någon här som kanske är en aning klokare än vad dom hjärnskrynklare jag träffat genom åren?

Mycket rörig berättelse, där första delen inte stämmer med andra och inte heller med tredje. Du är definitivt inte bipolär inte heller har du en psykossjukdom, så mycket kan jag med fog påstå. Vad du har, omöjligt att säga, symtomen beskriver du väldigt luddigt, du beskriver snarare upplevelser, högljudda tanka är inget som drabbar bipolära eller psykossjuka, te.x. schizofreni. Så, bättre svar än så får du inte, men jag kan trösta dig med att du verkar tämligen frisk för att vara sjuk, så, det finns ingen stor anledning till oro. Självklart måste du få hjälp, så, kämpa vidare.

Jag tror att du uppvisar en rad symptom på att din sociala miljö är bristfällig. Varför vill du ha en diagnos? Jag struntar i hur valfri psykiatriker stämplar mig efter 15 minuters samtal när man är i utsatt läge så att säga. Mediciner kommer inte göra dig mindre isolerad. Sånt är svårt att medicinera bort.

Jag skulle diagnosticera ditt tillstånd som paranoid schizofreni. Dvs en psykossjukdom i allra högsta grad. Hoppas att du får en medicin som får dig att må bättre !

Du kåter väldigt lik mig. Men jag blir sådan när jag har brukat hash.
Har du hört talas om det "kollektiva undermedvetna" ?
Enligt mig finns det och jag är helt ny på den här banan. Jag tror meditation skulle vara nyttig för dig. Och när det blir så starkt för dig så kan det räcka med att blunda och försöka utföra vardagliga sysslor i blindo och låta tankarna flöda fritt. Även din kropp. Jag hamnar i tillstånd där jag känner gravitationen och man blir ödmjuk för hela existensen. Att du springer till psyk och inte lyckas förstå vad som är "fel" låter precis som mig. Förutom att du vill få en diagnos.

Du förlitar dig på att samhället har alla svar pch har sökt dig dit. Det är fel håll. Du kan snarare hamna i helt fel "persona" då dom ska "medicinera" dig. Låter helt otroligt att dom ens gör det när dom inte vet vad du har.
Du är antagligen ganska intelligent och det behöver inte alla vara för at ha läst lite "böcker".

Skaffa dig vit salvia och slappna av.
Jag behöver bruka cannabis för att nå där du är. Men du når dit på ofrivillig basis verkar det som. Bara det att i "normalt" tillstånd uppfattar man inte allt lika tydligt och kan därmed inte heller förstå eller "se" som mediala uttrycker sig.
Oftast känner man inte av det som du verkar göra. Men du verkar ligga på första eller andra trappsteget. Du behöver nå högre. Börja med meditation o går unte det så gör som jag. Men det är bättre att vara ensam för det är inte säkert att du o din sambos kollektiva "gillar" varandra. Vissa blir irriterade för att man är på en nivå där den är exponerad.
Jag tror inte alls att du har massa diagnoser.Men självklart vill samhället stämpla dig. Och du riskerar att fastna i spindelnätet.

Jag tror helt enkelt att du är mer medial än vad du själv förstår.

Och just därför ska du inte diagnostisera.

Jag är inte läkare och vill inte diagnostisera dig.

Hur har du det med bruk av exempelvis cannabis?

Du verkar helt klart ha problem. Du verkar dock medveten om vilka problem du har och har inte tappat verklighetsförankringen helt.

Det är inte alls ovanligt att individer som hör "röster" definierar det som starka tankar. Det är i grund och botten en tankestörning orsakad av en överproduktion av dopamin i delen av hjärnan som styr våra minnen, tal och skrift.

Du är helt klart paranoid och det är en vanföreställning i sig.

Bara för att man uppvisar de symptom du beskriver behöver man inte vara allvarligt psykiskt sjuk. Kan utlösas av kris, stress, droger etc och kan vara övergående.

Åt andra sidan kan det vara symptom på en faktisk psykisk sjukdom.

Det är lurigt med hjärnan och hur vi fungerar.

Hur det än ligger till så har du symptom som faktiskt kan medicineras och istället för att stirra sig blind på eventuella diagnoser kan det vara mer effektivt att behandla symptomen och ta den andra biten när det värsta lagt sig.