Trivs inte på det nya jobbet

Har jobbat på mitt nya jobb i ca 4 månader. Trivdes egentligen bra på mitt förra jobb, men valde att säga upp mig då arbetsbelastningen var oerhört tung. Men nu blev det så att det nya jobbet inte riktigt blev som jag tänkt mig...

Jag har insett att jag har hamnat i en väldigt dysfunktionell arbetsgrupp som har mycket frustration och missnöje inom sig. Vi är ständigt underbemannade och jag känner att jag får ta mig an ett större ansvar än vad jag egentligen behärskar, speciellt som ny och osäker på jobbet. Känner att jag inte kan göra ett så bra jobb som jag skulle önska och det tär verkligen på mitt psyke. Känns som att jag precis lyckas hålla huvudet ovanför vattenytan medan jag febrilt trampar vatten för att inte drunkna.

Min chef är mycket väl medveten om problemen på arbetsplatsen och försöker verkligen arbeta för att komma fram till lösningar, men problemen ligger så djupt att det inte kan ske i en handvändning. Och med en arbetsgrupp där ingen är intresserad eller visar någon som helst ansvarskänsla är det ett väldigt svårt och otacksamt jobb att ta sig an som chef.

Jag känner mig oerhört frustrerad och ångestfylld pga av mitt jobb och jag funderar på att säga upp mig. Är det en överreaktion från min sida? Det är ju trots allt inte lätt att vara ny på jobbet och jag kanske bara ska bita ihop? Ser det dumt ut att säga upp sig efter så pass kort tid? Kommer inte att ha problem med att hitta ett nytt jobb, och jag kan alltid gå tillbaka till min tidigare arbetsplats.

Jag tycker du ska ge det ett år iaf. Sen ser det inte alls illa ut på CVt. Det kan ju bli bättre om man vet om problemen.

Sen är det ett bra exempel på följande:
Ta inte ett jobb för att du "flyr" från ett jobb
Ta ett jobb för att du vill ha det (och därför måste säga upp dig på gamla)

Ser du någon lösning på problemet eller något som tyder på att arbetssituationen kommer bli bättre framöver? Är ledningen medveten om läget och jobbar de på att lösa det? Inom vilken bransch jobbar du?

Hur var arbetsbelastningen på ditt förra jobb till skillnad från dit nuvarande? Vilket känns bättre? Du får överväga fördelarna och nackdelarna.

Ledningen är medveten om läget och det har skett diverse omorganiseringar under det senaste året för att komma åt problemen. Det pågår fortsatta, något tveksamma, planer på andra omorganiseringar, vilket gör att alla i arbetsgruppen är ännumer på helspänn. För att komma åt problemen så känns det som att en hel del skulle behöva byta arbetsplats, det skulle liksom behövas en upprensning.

För att inte gå in allt för mycket i detalj, så har jag har ett legitimerat yrke inom vården. Och det kan väl kanske säga ganska mycket om min frustration...

Ge det ett par månader till och se om det löser sig. Det är ju inte meningen att du ska gå under pga ditt arbete.

Bit ihop några månader till och sök nytt. Dummaste du kan göra att först säga upp dig och sen söka nytt. Alltid enklare att byta jobb när man har ett redan.

Tjänar du under 25-30 lax i månaden, så säg upp dig.

Tack för tipset. Men inom mitt område kan vilket stoplskott som helst få ett jobb, bara de har rätt utbildning. Verksamheterna blöder verkligen och det finns inga sökande till tjänsterna som ligger ute. Arbetsgivaren tar in vem som helst, även om de kanske inte riktigt passar för jobbet, bara för att desperat fylla luckorna. Och då blir ju arbetsmiljön därefter, kollegor utan ambitioner och faktiskt ibland rent och sunt folkvett.
Så jobb kommer jag aldrig stå utan om jag inte vill, handlar bara om vilken arbetsplats jag vill vara på.

Har iaf tagit ett samtal med chefen och förklarat hur jag upplever min situation på jobbet och fick då bekräftat att jag inte ska behöva känna som jag gör. Får se om det blir någon bättring, annars säger jag nog tack och hej och letar mig någon annanstans ändå.

Det ser ändå bättre ut om du väntar med att säga upp dig tills du har ett annat jobb. Att vara någon som är beredd att byta upp sig om tillfälle bjuds är positivt, att vara någon som ger upp och flyr så fort det tar emot är negativt.

Men det var ju bra att du hade ett samtal med chefen. Det är när anställda signalerar att de inte trivs som man får se vilka som passar som chefer. Ett barn klarar att vara chef när alla är nöjda, men bara de människor som faktiskt är lämpade att vara chefer kan hantera missnöje och vända det till något positivt eller i vart fall konstruktivt.