Min tålamod är slut - Människor stör mig nästan dagligen

Jag är ursinnig, och tänker långt bak i tiden som möjligt där man hade tålamoden. Men idag har man en annan attityd och mer bestämd.

1 - Jag ställer en fråga till en dam på en busshållplats, vart man kan gå till sjukhuset. Damen missförwtår mig och får för sig att jag vill åka dit (Även om jag ändå sa ordet "GÅ"). Hon förklarar att jag står på fel busshållplats och att det är på andra sidan. Jag ger henne en lugn och trevlig respons tillbaka: "Ja, men jag vill gå till sjukhuset". Hon säger med strängare ton, eller otrevligare ton att jag står på fel busshållplats. Jag förklarar för henne att kag vill gå, promonera till sjukhuset.

Hennes buss kom precis och det blev väldigt mycket ljud, så jag minns inte om hon sa nägoting eller om vi bara kollade på varandra. Hennes buss åkte iväg och hon hann inte med den. Då blev hon sur och sa att jag står på fel busshållplats och att jag skall gå till andra sidan och pekar en busshållplats på andra sidan gatan. Däreftercförsöker hon ge mig skuldkänslor ge ånom att säga ungefär" Tack, nu missade jag bussen". Jag minns inte hur mycket detta påverkade mig könslomässigt, men det var ungefär här varför människor har svårt att fatta saker.

2 - En läkare kan inte skicka svar till transportstyrelsen, han har ingen aning om hur man gör. Så han skickar en remiss till Lassarettet så de kan ta hand om allting där. I kallelsen står det att svaret skall gå till läkaren som han senare kan meddela mig hur svaret ser ut.

Jag tycker det våre mer rimligt om de på sjukhuset kan skicka meddelande till transportwtyrelsen på en gång. Så behöver man inte skicka runt svaret. Liksom att svaret skall gå till läkaren och sedan till transportstyrelsen, bara onödigt. Varför inte bara skicka på en gång till transportstyrelsen.

I alla fall vänder jag mig till receptionisten och förklarar att denna läkare på vårdcentralen har ingen aning om hur man skicka svar till transportstyrelsen. Hon säger till en början att detta är ju en undersökning för hjärtat. Exakt, och det skall till transportstyrelsen. Hon säger i något stil med att man brukar undersöka hjärnan för sådant. Jag säger, ja, men denna gång är det hjärtat. Hon blir förvånad men ger senare respons till att detta bara är en undersökning. Ja, det är en undersökning säger jag, och det skall till transportstyrelsen. Och förklarar för henne att jag vill inte att svaret skall gå till läkaren som senare skall ge mig svaret. Bara onödigt, skicka till transportstyrelsen på en gång vore ju bra. Eftersom han har noll koll på hur man gör.

Hon säger därefter att han får ta reda på det. Jag säger att det är det han inte gör. Han kan inte, han vet inte hur man gör. Han gav mig två olika tider, för att han inte visste hur man gör. Han gav mig en andra tid för att han skulle se hur man gjorde, fast han vet inte hur man gör. Det ör därför han skickade en remiss till sjukhuset så de kunde sköta allting där med transportstyrelsen. Hon säger att han kan fråga sina kollegor, dö säger jag att han gör inte det. Jag sa åt honom att han kan fröga sina kollegor, men han vägrade göra det. Han klickade bara runt på datorn.

Egentligen skulle svar till transportstyrelsen komma för länge sedan, men eftersom han inte vet hur man gör, sö har det gått flera månader.

Receptionisten sa återigen att han får ta reda på det. Jag gav nästintill upp där, det verkar som en omöjlighet att få de att skicka svar till transportstyrelsen. Jag sa öndå att det vore onödigt att skicka till en läkare, som inte kan sin ykre och inte kan skicka simpel svar till transportstyrelsen.

Jag sa adjö och gick.

Jag hade egentligen fler saker att skriva ner. Men jag struntar i att skriva en massa delar om vilka människor jag påträffar. Istället vill jag bara säga att jag har gett upp och har en annan attityd mot människor, strängare attityd och mer bestämd. Det är lönlöst att fortsätta vara attigt. Det gär inte. Dessutom är de ändå inte trevligare tillbaks. Utan säger i stil med "Sådant har vi inte här!!" "du står på fel ställe, gå dit!!.

Ingen trevlighet någonstans hos de!

du stör dig på onödiga saker
släpp det

åk till indien så får du perspektiv på saker o ting

Det är dig det är fel på. Jobba mot att ha en accepterande attityd och se inte alla runt om dig som perfekta och som är skapade för att serva dig dag ut-och-in. De du talade med kanske själva har haft en dålig dag, och så kommer en som du som irriterar dig på minsta lilla och blir sur.

Håll käften och sätt dig och meditera lite (se, nu stör jag mig på dig).

@ Kära TS

Snälla människor som du och jag blir ofta trampade på. De, som är elaka och arroganta, får respekt och behandlas väl i samhället.


Du fattar väl att du måste stå upp och slå tillbaka!

Jag förstår att du är less, det är jag också, men vad ska vi disskutera hade du tänkt?
Om du bara vill skriva av dig så gör du det enklast i lätta på trycket tråden.

Usch , jag behöver fan inte ens sådär mycket för att snea ur totalt ibland.


Jag får dock med säga det, släpp det bara och stå på dig mera nästa gång

Det är inte ditt fel att kvinnan inte förstod att du ville gå till sjukhuset.

Men det är ditt problem att du vill att ett test ska skickas till transportstyrelsen och inte lämnas till dig vilket är det normala. Tänk det omvända. Du annonserar att du vill sälja en cykel. Köparen ringer och säger att det inte är han som ska ha den utan kinesiska ambassaden i Turkiet. Köparen säger att det inte är hans problem utan ditt problem om han köper cykeln. Han är villig att betala frakten men du måste ta reda på allt och inte störa honom mer.

Angående kvinnan och bussen så kan det vara så att hon inte hade lust att dra en lång förklaring hur man går till sjukhuset. Hon gav en lösning på ditt problem, att ta bussen, och om du inte vill ha hennes lösning så skiter hon i det. Folk skiter i dig. Inse det. Folk skiter i mig med. Du skiter i alla. Alla skiter i alla.

Lös dina egna problem och sluta var en sådan gnällfitta.

Vad är problemet med att lägga det i ett kuvert och skicka det till transportstyrelsen själv?

Är du handikappad?

Det låter som att du är vädigt oflexibel, och inte kan anpassa dig efter situationen.

Det är ditt problem att få det där papperet till transportstyrelsen inte läkarens.

Det finns värre saker att bli upprörd över här i världen

Om jag hade varit i den sitsen du var i (punkt 1.), hade jag sagt "tack" och gått vidare till nån annan. Det ironiska är att du ställde till det rejält för dig själv, du var lite som din egen värsta fiende. Och du kanske är det ofta i det sociala livet? Regel nummer 1 är att aldrig envisas.

Det du gjorde i den sitsen är det man vanligtvis inte gör, man pressar inte människor "tills de gjort rätt" eller förstått en. Bäst är att "spela med" och sen gå vidare till nån bättre, finns alltid nån bättre.

Att inte begripa simpelt när man säger att man skall gå och ibte fattar det, handlar nog inte så mycket om man har en dålig dag, tror jag.
Det där med transportstyrelsen, så har jag inte rätten att få pappret och skicka det själv till transportstyrelsen. Det är läkaren som skall undersöka mig och även läkaren som skall skicka pappret. Jag har ansvaret att se till så läkaren faktiskt skickar det till transportstyrelsen, mer än det kan jag inte göra.
Problemet med att jag inte kan lägga papper i kuvert och skicka till transportstyrelsen, är just att jag inte får göra det. Det är en regel. Pappret skall undersökas av en läkare och skall skickas av en läkare. Jag får inte rätten att skicka det själv.

Det är helt riktigt att det är mitt ansvar att pappret skall skickas och inte läkareb, det står det på pappret som man fått ifrån transportstyrelsen. Men det står även att det skall skickas ifrån en läkare. Så min ansvar är att se till så att läkaren skickar pappret.