Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2017-04-16, 00:42
  #1
Medlem
http://www.youtube.com/watch?v=2BLo2SdmjLI

Börja titta 5 minuter in. Han argumenterar först varför intelligent design-argumentet är ologiskt vilket jag håller med om, men hans argument varför multiversum skulle vara bristfälligt känns helt märkligt? Ja det största antalet universum skulle vara icke-livsvänliga... än sen? Det är väl hela poängen? Bläddrade bland kommentarerna i klippet men ingen kommentar förklarade detta.

Precis som att bara för att 99,9 % av alla universum är helt omöjliga att hysa liv, så måste teorin i sig vara fel, liksom wut? Måste vara jag som missförstår något grundläggande här eller är det verkligen så som han menar?
__________________
Senast redigerad av ABC. 2017-04-16 kl. 00:46.
Citera
2017-04-16, 01:51
  #2
Medlem
BaalZeBubs avatar
Kontexten är viktig här. David Deutsch har argumenterat ivrigt för att vi lever i ett multiverse i andra sammanhang. Han har gjort det i en mycket bra bok jag läst, och i flera decennier av artiklar m.m. Så han är inte ute efter att påpeka 'brister' i detta multiverse. Det han kritiserar är en variant av den antropiska principen.

Jag håller med Deutsch här, ska tilläggas. Hela detta överanvändande av antropiska principen i sina 50-11 varianter är tveksam. Man kan fråga sig hur man ska kunna förklara saker rent principiellt. Det leder nästan tankarna till skolastik och förvetenskapligt metafysiskt tänkande.

Men åter till Deutsch argument i filmsnuttens kontext.

0:26 om fysikens lagar var bara pyttelitet annorlunda så skulle universum sakna mängder av egenskaper som gör det ordnat. Och lagarna är nästan oändligt specialiserade.
1:21 Detta kallas the fine-tuning problem
1:56 En lösning är att se denna fininställning som "evidence of multiple universes"
Detta är ur ett perspektiv rätt rimligt, men det får problem för
2:45 the particular blade of grass that it landed on seems to have a purpose, seems to be tuned for our existence. This seems to violate ...that humans are not especially distinguished by the universe, but by laws that do not particularly refer to us


Så långt var du visst med på noterna. Sedan kommer vi in på detta med antropiska principen som förklaring, ungefär som att svara "därför" när någon undrar "varför":
05 "if we weren't here we wouldn't be asking"

Deutsch kritik här har nyckelordet 'just', med betydelser som 'knappt' och 'bara'. Förklaringen duger ju bara till att säga att vi kan fråga för att vi 'only just exist'. Men faktum är att vi när vi observerar vårt universum gör mycket mer än så. Vi förefaller inte vara en tillfällighet som är borta nästa nanosekund! Alltså är svaret "if we weren't here we wouldn't be asking" extremt otillräckligt

Så de två lösningarna duger inte, och Deutsch vill se
06:38 "some other principle...responsible for the fine-tuning

Han antyder att lösningen kan hittas i fysikens lagar
07:02 the solution is a law of physics
och kanske i emergens
07:37 laws about emergent properties

Detta kommer han in på extremt kort, och hela diskussionen i klippet är såklart bristfällig.
Citera
2017-04-16, 15:20
  #3
Medlem
Jag kan inte tillräckligt om de matematiska modellerna bakom string-teorin och Multiverse-teorin, men jag kan de övergripande teorierna.
Instinktivt tänker jag att det är något fel, fast jag kan inte sätta mitt finger på det (antagligen på grund av bristande kunskaper och intelligens). Men jag vet varför jag tycker det är fel:

Hela naturvetenskapen är så oerhört elegant i sin matematiska enkelhet ("E=mc2", "A=r^2 x π" etc).
Men plötsligt, och bara här, blir matematiken oerhört komplicerad på samma sätt som när de grekiska filosoferna försökte hitta formler för de olika himlakropparnas banor runt jorden. Att det blev komplicerat berodde på att man försökte förklara något som inte var; man försökte hitta logik där det inte fanns någon.

Jag saknar alternativa svar som String-teorin och Multiverse-teorin försöker förklara; det känns bara som dom också är ute och cyklar.
Citera
2017-04-17, 18:30
  #4
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av BaalZeBub
Deutsch kritik här har nyckelordet 'just', med betydelser som 'knappt' och 'bara'. Förklaringen duger ju bara till att säga att vi kan fråga för att vi 'only just exist'. Men faktum är att vi när vi observerar vårt universum gör mycket mer än så. Vi förefaller inte vara en tillfällighet som är borta nästa nanosekund! Alltså är svaret "if we weren't here we wouldn't be asking" extremt otillräckligt

Så de två lösningarna duger inte, och Deutsch vill se
06:38 "some other principle...responsible for the fine-tuning

Han antyder att lösningen kan hittas i fysikens lagar
07:02 the solution is a law of physics
och kanske i emergens
07:37 laws about emergent properties

Detta kommer han in på extremt kort, och hela diskussionen i klippet är såklart bristfällig.

Först och främst vill jag bara tacka dig för att du tog dig tid att svara på detta, det uppskattas.

Så om multiversum-teorin skulle stämma... så skulle det alltså finnas universa där civilisation uppstår och där forskare försöker lista ut detta... men att hela deras universum försvinner nästa sekund? Eller var det bara retoriskt nonsens från hans sida för att påvisa någon poäng? Jag förstår att många universa i så fall skulle uppstå och sedan försvinna, men uppstå och existera i 13 miljarder år och sedan random försvinna? Det skulle jag vilja veta... Visserligen är jag helt med på noterna att många universa lär dö på grund av för stark mörk energi (big rip) eller för stark gravitation (big crunch), men det känns knappast lika random som hans "en sfär av hetta kommer i ljusets hastighet och dödar oss i nästa pikosekund" (min parafras)... låter inte direkt som en "big crunch" tycker jag, eller det kanske var det som han menade?

Spontant känns det som att även om det han säger är 100 % korrekt, varför kan inte vi vara den lyckliga minoriteten? Och kanske vi kommer att försvinna om 5 timmar? Eller 20 år? Eller 2 miljarder år?

Tack på förhand.

Citat:
Ursprungligen postat av HenAnnan
Hela naturvetenskapen är så oerhört elegant i sin matematiska enkelhet ("E=mc2", "A=r^2 x π" etc).
Men plötsligt, och bara här, blir matematiken oerhört komplicerad på samma sätt som när de grekiska filosoferna försökte hitta formler för de olika himlakropparnas banor runt jorden. Att det blev komplicerat berodde på att man försökte förklara något som inte var; man försökte hitta logik där det inte fanns någon.

Jag saknar alternativa svar som String-teorin och Multiverse-teorin försöker förklara; det känns bara som dom också är ute och cyklar.

Tror man att vi lever i en gudlös värld, tycker jag att multiversum är det enda logiska alternativet... där det är ren och skär slump som styr och ställer, och att ibland "faller allt på plats" och vi uppstår. För mig vore det ytterst otroligt om det faktiskt fanns en "fysikalisk princip" som alltid leder fram till ett universum som vi lever i nu, och att det är den enda typen av universum som existerar... och i detta enda universum kan avancerat liv som vi uppstå från. Det känns alldeles för otroligt för mig. Någonstans måste enligt mig slumpen "kicka in" om du förstår hur jag menar. I min värld är det det, eller Gud/gudar.
__________________
Senast redigerad av ABC. 2017-04-17 kl. 18:40.
Citera
2017-04-17, 22:52
  #5
Medlem
BaalZeBubs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av ABC.
Så om multiversum-teorin skulle stämma... så skulle det alltså finnas universa där civilisation uppstår och där forskare försöker lista ut detta... men att hela deras universum försvinner nästa sekund? Eller var det bara retoriskt nonsens från hans sida för att påvisa någon poäng? Jag förstår att många universa i så fall skulle uppstå och sedan försvinna, men uppstå och existera i 13 miljarder år och sedan random försvinna? Det skulle jag vilja veta... Visserligen är jag helt med på noterna att många universa lär dö på grund av för stark mörk energi (big rip) eller för stark gravitation (big crunch), men det känns knappast lika random som hans "en sfär av hetta kommer i ljusets hastighet och dödar oss i nästa pikosekund" (min parafras)... låter inte direkt som en "big crunch" tycker jag, eller det kanske var det som han menade?

Spontant känns det som att även om det han säger är 100 % korrekt, varför kan inte vi vara den lyckliga minoriteten? Och kanske vi kommer att försvinna om 5 timmar? Eller 20 år? Eller 2 miljarder år?

Tack på förhand.

Jag tror att David Deutsch är inne på ungefär samma resonemang som du. Han menar att det är orimligt att komma fram till att vår värld troligen är en sådan som försvinner om bråkdelen av en sekund.

Citat:
Ursprungligen postat av BaalZeBub
Deutsch kritik här har nyckelordet 'just', med betydelser som 'knappt' och 'bara'. Förklaringen duger ju bara till att säga att vi kan fråga för att vi 'only just exist'. Men faktum är att vi när vi observerar vårt universum gör mycket mer än så. Vi förefaller inte vara en tillfällighet som är borta nästa nanosekund! Alltså är svaret "if we weren't here we wouldn't be asking" extremt otillräckligt

Problemet med att förstå resonemanget tror jag beror på hur Deutsch använder ordet 'just'. Han är dessutom så rutinerad i sitt eget språkbruk att han använder det till ordlekar.

Jag försöker ta det igen.
OM vi använder 'för att vi kan ställa frågan' som svar på 'varför finns vi här'

SÅ finns det ett mycket stort antal världar, eller platser, där vi kan ställa frågan

DE FLESTA av dessa platser är sådana som hamnat precis på gränsen till att kunna ställa frågan

medan de platser där vi inte bara är precis på gränsen till att kunna det, utan som är stabila världar med pålitliga naturlagar och nästa katastrof inte drabbar oss om en sekund ÄR MYCKET FÄRRE


Alltså: 1 en nästan oändligt stor grupp världar där vi inte kan finnas
2 en stor grupp världar där vi är precis över gränsen till att kunna finnas
3 en mycket liten grupp möjliga världar där vi kan existera stabilt.

Deutsch gillar, precis som du, inte 'förklaringen' att vi skulle befinna oss i 2. Han pekar på att det kanske finns naturlagar eller ytterligare principer som gör att vi troligen befinner oss i 3.

Jämför med diskussionen om en Boltzmannhjärna. Det är inte samma ämne, men liknande resonemang kommer in. https://en.wikipedia.org/wiki/Boltzmann_brain
"In an infinite universe, the number of self-aware brains that spontaneously and randomly form out of the chaos, complete with memories of a life like ours, should vastly outnumber the brains evolved from an inconceivably rare local fluctuation the size of the observable Universe."
__________________
Senast redigerad av BaalZeBub 2017-04-17 kl. 22:56.
Citera
2017-04-17, 23:01
  #6
Medlem
BaalZeBubs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av ABC.

Tror man att vi lever i en gudlös värld, tycker jag att multiversum är det enda logiska alternativet... där det är ren och skär slump som styr och ställer, och att ibland "faller allt på plats" och vi uppstår. För mig vore det ytterst otroligt om det faktiskt fanns en "fysikalisk princip" som alltid leder fram till ett universum som vi lever i nu, och att det är den enda typen av universum som existerar... och i detta enda universum kan avancerat liv som vi uppstå från. Det känns alldeles för otroligt för mig. Någonstans måste enligt mig slumpen "kicka in" om du förstår hur jag menar. I min värld är det det, eller Gud/gudar.

Det finns dock alternativ till att välja rent slumpmässigt bland världar. En grupp av teorier handlar om kosmisk evolution. Vår värld med sina naturlagar kanske bara är en i en nästan oändlig mängd världar. De världar som 'överlever', dvs får 'barn', utvecklas.

En sådan teori som jag tycker är mycket rimlig har Lee Smolin utvecklat.
https://en.wikipedia.org/wiki/The_Life_of_the_Cosmos
"Smolin posits that the collapse of black holes could lead to the creation of a new universe. This daughter universe would have fundamental constants and parameters similar to that of the parent universe though with some changes, providing for both inheritance and mutations as required by natural selection. "
Citera
2017-04-18, 21:56
  #7
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av BaalZeBub
Jämför med diskussionen om en Boltzmannhjärna. Det är inte samma ämne, men liknande resonemang kommer in. https://en.wikipedia.org/wiki/Boltzmann_brain
Jag tycker jämförelsen med Boltzmannhjärnan är klockren.

Vår hjärna är så komplex att den torde bestå av miljarder partiklar samlade i en lågentropi-konfiguration. För varje sådan konfiguration som uppstår sporadiskt av ren slump, så torde det gå ett större antal sporadiska konfigurationer som också uppfyller kravet på att vara en självreflekterande hjärna, men som är uppbyggda av en partikel mindre i antal. Fortsätter man att plocka bort partikel för partikel tills hjärnan precis klarar av att vara självreflekterande, så landar man i att en minimalistisk självreflekterande hjärna torde vara enormt mycket vanligare än hjärnor som vår. Antropiska principen kräver inte att vi har barndomsminnen; om vi har barndomsminnen torde vi därför inte vara Boltzmannhjärnor.

Det universum vi lever i verkar inte heller vara minimalistiskt. Människan behöver bara en välfungerande planet som Jorden och en sol som energikälla. Och planeten behöver bara existera några hundra tusen år för att evolutionen skall hinna utveckla människor från ingenting. Givet ett fritt antal försök i form av minimalistiska universum bestående av en enkel planet med tillhörande sol, så kommer tursamma mutationer någonstans att accelerera evolutionen så att den går så fort som krävs. Ändå lever i ett universum som påvisar sådant överflöd genom att vara miljarder år gammalt, populerad med myriader av galaxer, så obegripligt mycket rikare än vad antropiska principen kräver.

Men jag tycker även idéerna om evolverande naturlagar är problematiska. Om naturlagar skall kunna evolvera så krävs det någon form av meta-naturlagar som reglerar hur naturlagarna kan variera. Hur kommer det sig då att vi har så väl valda meta-naturlagar att en sådan evolution görs möjlig? Eller är de också resultat av en evolutionär process för meta-naturlagar?

En annan möjlighet är att det som vi uppfattar som naturlagar inte är de fundamentala lagarna. Av princip grundas vår världsbild på kvantmekaniska observationer. Vi har ingen aning om hur naturen ser ut när den inte interagerar. Att utgå ifrån att elektronens laddning kan väljas godtyckligt kanske inte alls leder in på rätt spår.
Citera
2017-04-18, 22:24
  #8
Medlem
BaalZeBubs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av WbZV
Antropiska principen kräver inte att vi har barndomsminnen; om vi har barndomsminnen torde vi därför inte vara Boltzmannhjärnor.
Jag var inne på besläktade tankar under en promenad idag. Den mening jag tyckte var suspekt i Wikipediaartikeln ovan var:

" In an infinite universe, the number of self-aware brains that spontaneously and randomly form out of the chaos, complete with memories of a life like ours, should vastly outnumber the brains evolved from an inconceivably rare local fluctuation the size of the observable Universe."

Den naiva föreställningen här är ju att man kan beräkna den slumpmässiga fluktuationens sannolikhet genom att titta på dess storlek i vårt universum. En hjärna är mindre än det observerbara universum, alltså är den mer sannolik.

Detta är helt enkelt felaktigt, om man utgår inte från resultatet, utan från den fluktuation som har lett till resultatet. I fallet med Boltzmannhjärnan så är fluktuationen lika stor som hjärnan, och har skapat hjärnan precis vid en tidpunkt. I fallet med det observerbara universum, så är fluktuationen extremt enkel - ett tillstånd med minsta möjliga entropi vid 'big bang' - och extremt mycket mindre än det observerbara universum.

Min slutsats blir alltså den motsatta till citatet ovan. Det finns mycket fler medvetanden som uppstått under lokala förhållanden som gör klockor möjliga (ett tillräckligt villkor som Smolin ofta använder), än det finns Boltzmannhjärnor som uppstått direkt ur en slumpmässig fluktuation.
Citera
2017-04-19, 19:52
  #9
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av BaalZeBub
Jag var inne på besläktade tankar under en promenad idag. Den mening jag tyckte var suspekt i Wikipediaartikeln ovan var:

" In an infinite universe, the number of self-aware brains that spontaneously and randomly form out of the chaos, complete with memories of a life like ours, should vastly outnumber the brains evolved from an inconceivably rare local fluctuation the size of the observable Universe."

Den naiva föreställningen här är ju att man kan beräkna den slumpmässiga fluktuationens sannolikhet genom att titta på dess storlek i vårt universum. En hjärna är mindre än det observerbara universum, alltså är den mer sannolik.

Detta är helt enkelt felaktigt, om man utgår inte från resultatet, utan från den fluktuation som har lett till resultatet. I fallet med Boltzmannhjärnan så är fluktuationen lika stor som hjärnan, och har skapat hjärnan precis vid en tidpunkt. I fallet med det observerbara universum, så är fluktuationen extremt enkel - ett tillstånd med minsta möjliga entropi vid 'big bang' - och extremt mycket mindre än det observerbara universum.

Min slutsats blir alltså den motsatta till citatet ovan. Det finns mycket fler medvetanden som uppstått under lokala förhållanden som gör klockor möjliga (ett tillräckligt villkor som Smolin ofta använder), än det finns Boltzmannhjärnor som uppstått direkt ur en slumpmässig fluktuation.
Wikipediaartikeln skall nog läsas i sitt sammanhang, med Boltzmannhjärnan som svar på Ludwig Boltzmanns 1800-talsteori om ett periodiskt universum. Boltzmann sägs ha betraktat universum som en stor gasbehållare där stjärnor och planeter uppstod periodiskt under relativt sett korta ögonblick. Korta ögonblick i jämförelse med väntetiden mellan två lågentropitillstånd, som han skall ha uppskattat till "1 eon". Han var ju som bekant expert på varma gaser och förklarade mycket annat som står sig än idag, t.ex. hur gasers tryck uppstår från partiklarnas kinetiska rörelse.

Andrei Linde, som grundade inflationsteorin parallellt med Alan Guth, säger att han i sin ungdom grubblade över hur kvantmekaniska fluktuationer kunde skapa ett så enormt universum som vi lever i och att det var den gåtan som drev honom fram till inflationsteorin. I Lindes teori så räcker det med att massa motsvarande ett par fotoner uppstår slumpmässigt, sedan skapar inflationen resten. Och då förefaller det inte längre så osannolikt att vårt universum blivit så stort.

Men jag tror ändå att du tänker fel i ditt resonemang. Att universum uppstått genom Big Bang tror vi oss redan veta och den betingade sannolikheten är därför 1. För att uppskatta om riktiga evolutionärt utvecklade hjärnor eller flyktiga Boltzmannhjärnor är vanligast så kan vi räkna på flera sätt:

(a) Hur många riktiga hjärnor hinner utvecklas under den korta tid det är möjligt strax efter Big Bang och hur många Boltzmannhjärnor hinner utvecklas därefter? Om expansionen varar för evigt så är svaret givet: Begränsat många riktiga hjärnor och oändligt många Boltzmannhjärnor.

(b) Fysikens lagar är symmetriska med avseende på tidens riktning. Den obetingade sannolikheten för Big Bang är identisk med sannolikheten för att ett initialt stort universum slutar i en Big Crunch. Sannolikheten för att alla fjärran galaxer skall dra ihop sig och smälta ihop i en punkt är inte större för att massan krymper och blir mindre på slutet. Inflationsteorins förklaring håller inte om man vänder på tidens riktning. Boltzmannhjärnorna vinner igen.

(c) Befintliga universum föder hela tiden en stor mängd bebisuniversum och universumens demografiska fördelning leder till att det genomsnittliga universumet är ungt. De äldre universumen dominerade av Boltzmannhjärnor är därför i minoritet och de unga universumen populerade av vanliga hjärnor är i majoritet.

Fast jag vet inte om någon blev så mycket klokare. Vissa frågor har kanske inget svar.
Citera
2017-04-23, 01:59
  #10
Medlem
BaalZeBubs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av WbZV
(b) Fysikens lagar är symmetriska med avseende på tidens riktning. Den obetingade sannolikheten för Big Bang är identisk med sannolikheten för att ett initialt stort universum slutar i en Big Crunch. Sannolikheten för att alla fjärran galaxer skall dra ihop sig och smälta ihop i en punkt är inte större för att massan krymper och blir mindre på slutet. Inflationsteorins förklaring håller inte om man vänder på tidens riktning. Boltzmannhjärnorna vinner igen.

Det där exemplet har förbryllat mig en del.

Att fysikens lagar är symmetriska är jag med på. Därför är t ex följande i Wikipedia felaktigt:
"Although in restricted contexts one may find this symmetry, the observable universe itself does not show symmetry under time reversal, primarily due to the second law of thermodynamics. "
https://en.wikipedia.org/wiki/T-symmetry

Sedan vet jag dock inte hur meningarna ska tolkas.
"Sannolikheten för... är inte större för att..." Vet inte om jag ens förstår meningen rent språkligt.
"Inflationsteorins förklaring håller inte om..." Varför inte? Är inte den lika symmetrisk?
Citera
2017-04-23, 19:44
  #11
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av BaalZeBub
Det där exemplet har förbryllat mig en del.

Att fysikens lagar är symmetriska är jag med på. Därför är t ex följande i Wikipedia felaktigt:
"Although in restricted contexts one may find this symmetry, the observable universe itself does not show symmetry under time reversal, primarily due to the second law of thermodynamics. "
https://en.wikipedia.org/wiki/T-symmetry

Sedan vet jag dock inte hur meningarna ska tolkas.
"Sannolikheten för... är inte större för att..." Vet inte om jag ens förstår meningen rent språkligt.
"Inflationsteorins förklaring håller inte om..." Varför inte? Är inte den lika symmetrisk?
Antag ett förenklat universum vars fullständiga tillstånd vid en given tidpunkt kan beskrivas med två parametrar X och Y. Vi kan då rita en karta över alla möjliga tillstånd genom att använda X och Y som kartans koordinater. Låt sedan varje punkts entropivärde utgöra höjden, så att den högsta punkten på kartan är entropiminimum. Punkten för entropiminimum kommer att utgöra toppen av ett brant spetsigt berg (Big Bang), vars fot övergår i ökenliknande plan yta som utgör entropimaximum (värmedöden). Antag sedan att vi ställer en kula på bergets topp. Kulan kommer att rulla nedför berget och få mer och mer kinetisk energi ju längre den rullar. Om vi antar att det inte finns någon friktion som bromsar kulan, så kommer den att behålla farten när den kommer ut på den plana ytan, men den kan ändra kurs lite till höger eller lite till vänster när den studsar mot små ojämnheter. Kulan kommer då inte att sluta rulla förrän den hittat tillbaka till toppen igen, där den stannar då dess kinetiska energi är slut.

Tidens riktning är kopplad till kulans acceleration. Nedför bergets sluttande vägg uppfattar vi att tiden går framåt. Längs den plana ytan konserveras farten och tiden saknar riktning. När kulan tappar fart på väg uppför berget går tiden baklänges. Längs bergets sluttning kan vi titta upp mot toppen och förstå att vi kommer därifrån, för det finns bara en topp. Tittar vi däremot nedför berget sluttning så kan vi känna oss säkra på att vi kommer ned, men inte exakt var då allt ser likadant ut där nere. Det gör att vi kan minnas det som är bakåt i tiden, men vi kan inte minnas det som ligger framåt i tiden.

Eftersom vi skulle kunna stå i vilken punkt som helst längs bergets sluttning och uppleva att vi kommer uppifrån och är på väg nedåt, så behövs ingen kula. Tidens flöde är vår tolkning av naturen, en tolkning som bara är relevant där berget sluttar. Hade vi i istället befunnit oss på den plana ytan så hade vi vetat exakt lika mycket eller lite om var vi kommer ifrån som vart vi är på väg och vi hade inte kunnat uppleva någon tid. Och det är väl så naturen egentligen tycks fungera, då en foton kan emitteras av en elektron på ena sidan Vintergatan för att 100000 år senare absorberas av en elektron på andra sidan, utan att begränsas av varken avstånd eller tid.

Det stora problemet är att för varje gång som kulans bana verkligen skär den exakta toppen, så missar den toppen med en hårsmån myriader gånger så ofta. Befinner vi oss vid bergets sluttning, så är det mycket mer troligt att vi kommer nästan från toppen än att vi verkligen kommer från den exakta toppen. Galaxernas rödförskjutning som indikerar att universum en gång uppstod ur en singularitet borde snarare betraktas som en synvilla, därför att det vore mycket sannolikare att universum först krympte till en ärtas storlek och sedan började expandera igen, vilket skulle ge en liknande rödförskjutning. Och här menar jag att inflationsteorin lider av samma problem, att även om universum vid bergets topp bara består av två partiklar, så är det likväl osannolikt att det är därifrån vi kommer.

Nu tycks ändå inflationsteorin hitta sin räddning i att universums expansion ser ut att accelerera. I analogin med en kula motsvaras det av att det uppstår friktion när kulan rullar. När kulan kommit ned till bergets fot har den inte längre kvar den kinetiska energi som krävs för att komma upp igen. Därmed kan vi inte komma från en falsk Big Bang, då sådana inte tycks möjliga. Av samma skäl kan inte heller tiden gå baklänges.
Citera
2017-04-23, 21:46
  #12
Medlem
BaalZeBubs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av WbZV
Antag ett förenklat universum vars fullständiga tillstånd vid en given tidpunkt kan beskrivas med två parametrar X och Y. Vi kan då rita en karta över alla möjliga tillstånd genom att använda X och Y som kartans koordinater. Låt sedan varje punkts entropivärde utgöra höjden, så att den högsta punkten på kartan är entropiminimum. Punkten för entropiminimum kommer att utgöra toppen av ett brant spetsigt berg (Big Bang), vars fot övergår i ökenliknande plan yta som utgör entropimaximum (värmedöden). Antag sedan att vi ställer en kula på bergets topp. Kulan kommer att rulla nedför berget och få mer och mer kinetisk energi ju längre den rullar. Om vi antar att det inte finns någon friktion som bromsar kulan, så kommer den att behålla farten när den kommer ut på den plana ytan, men den kan ändra kurs lite till höger eller lite till vänster när den studsar mot små ojämnheter. Kulan kommer då inte att sluta rulla förrän den hittat tillbaka till toppen igen, där den stannar då dess kinetiska energi är slut.

Tidens riktning är kopplad till kulans acceleration. Nedför bergets sluttande vägg uppfattar vi att tiden går framåt. Längs den plana ytan konserveras farten och tiden saknar riktning. När kulan tappar fart på väg uppför berget går tiden baklänges. Längs bergets sluttning kan vi titta upp mot toppen och förstå att vi kommer därifrån, för det finns bara en topp. Tittar vi däremot nedför berget sluttning så kan vi känna oss säkra på att vi kommer ned, men inte exakt var då allt ser likadant ut där nere. Det gör att vi kan minnas det som är bakåt i tiden, men vi kan inte minnas det som ligger framåt i tiden.

Eftersom vi skulle kunna stå i vilken punkt som helst längs bergets sluttning och uppleva att vi kommer uppifrån och är på väg nedåt, så behövs ingen kula. Tidens flöde är vår tolkning av naturen, en tolkning som bara är relevant där berget sluttar. Hade vi i istället befunnit oss på den plana ytan så hade vi vetat exakt lika mycket eller lite om var vi kommer ifrån som vart vi är på väg och vi hade inte kunnat uppleva någon tid. Och det är väl så naturen egentligen tycks fungera, då en foton kan emitteras av en elektron på ena sidan Vintergatan för att 100000 år senare absorberas av en elektron på andra sidan, utan att begränsas av varken avstånd eller tid.

Det stora problemet är att för varje gång som kulans bana verkligen skär den exakta toppen, så missar den toppen med en hårsmån myriader gånger så ofta. Befinner vi oss vid bergets sluttning, så är det mycket mer troligt att vi kommer nästan från toppen än att vi verkligen kommer från den exakta toppen. Galaxernas rödförskjutning som indikerar att universum en gång uppstod ur en singularitet borde snarare betraktas som en synvilla, därför att det vore mycket sannolikare att universum först krympte till en ärtas storlek och sedan började expandera igen, vilket skulle ge en liknande rödförskjutning. Och här menar jag att inflationsteorin lider av samma problem, att även om universum vid bergets topp bara består av två partiklar, så är det likväl osannolikt att det är därifrån vi kommer.

Nu tycks ändå inflationsteorin hitta sin räddning i att universums expansion ser ut att accelerera. I analogin med en kula motsvaras det av att det uppstår friktion när kulan rullar. När kulan kommit ned till bergets fot har den inte längre kvar den kinetiska energi som krävs för att komma upp igen. Därmed kan vi inte komma från en falsk Big Bang, då sådana inte tycks möjliga. Av samma skäl kan inte heller tiden gå baklänges.

Det var en intressant genomgång. Resonemanget med berget och kulan är lite besläktat med hur Alan Guth talar om ett 'false vacuum'.

Med ditt exempel kunde man tänka sig att hela Big Bang är en illusion. Vi gör ett misstag när vi sluter oss till att något har hänt vid tidpunkt noll, för den finns inte i vår forntid. Då kanske man kunde återuppliva steady state-teorin. Jag tror/tycker att den har mycket goda poänger.

För intresserade
https://en.wikipedia.org/wiki/Steady_State_theory
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback