Vad kan jag tänkas "ha"?

Tja!

Såhär är det. Mina symtom är följande:

Ointresserad av i princip allt, och när jag väl är intresserad av något har jag oftast inte energin att genomföra det. Är väldigt deprimerad i perioder om enstaka dagar, men det allmänna ointresset har jag alltid. Dock kan jag må bra, men orkar inte genomföra sådant som jag innan tänkt att jag vill.

Ocerklighetskänslor när jag byter miljö. Då även sentimental som fan.

Empati som kommer och går, svårt att känna något när jag inte kan relatera till personens situation.

Humörsvängningar, blir väldigt arg, mest inom nära relationer. Aldrig våldsam dock, rent fysiskt.

Svag men ihållande ångest/stark stress. Kan inte slappna av annat än framför en bra film i princip.

Inte riktigt ADHD, men har enligt läkare drag ditåt. Misstänker drag av bland annat drag av bipolär och asperger(har dock inga problem att spela "normal" och förstår ironi)

Concerta har fungerat litegrann vissa gånger. Opiater gör mig "hel" och kan stanna i nuet utan ångest.


Svårt att lita på läkare så vet inte vad jag ska göra riktigt.

Nedstämd med deprimerad inslag.

Låter som depression. Sök hjälp, det finns folk som kan hjälpa dig.

Depression.

Derealisation: https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Derealisation

Hörde en dokumentär på radio om långtidsdeprimerade lät väldigt harmoniskt. Bara negativa lite när personen pratade.

Kan du relatera till något av det här:

Känslomässig kyla, likgiltighet eller reducerad känslosamhet.
Begränsad kapacitet att uttrycka antingen positiva eller negativa känslor mot andra.
Föredrar ihärdigt ensamma aktiviteter.
Väldigt få (om några) nära vänner eller relationer och en avsaknad av lust att ha sådana.
Oberörd av antingen beröm eller kritik.
Känner glädje av få, om några, aktiviteter.
Oberörd av sociala normer.
Upptagen med fantasier och själviakttagelser.
Avsaknad av sexualdrift gentemot andra.

Varför är det så viktigt för människor att bli kategoriserade? Det gör ingen skillnad förutom att du kan anta en offerroll och skylla dina handlingar och tankar på en diagnos. För att sen bli påprackad mediciner som ska "läka" dig.

Fråga dig själv istället varför du mår som du gör. Allt har en grund.