Karriärister (Svensk medelklass som skaffar barn väldigt sent)

Jag skulle säga att kvinnor efter 30 inte borde avlas på överhuvudtaget.

https://www.birthinjuryjustice.org/w...-maternal-age/

Stirra dig inte blind på enbart Downs syndrom.
Downs är egentligen endast en genetisk sjukdom som beror på degenerering av gener. Du kan risk-graderingen-för-Downs som en allmän genetisk hälsomätare och det ser inte kul ut mellan 30-35.

Alla genetiska defekter följer liknande mönster
https://embryology.med.unsw.edu.au/e...k_maternal_age

Men ja det finns många trådar här som behandlar samma ämne. Läs där. Jag har gjort det.

Det verkar snarare vara du som inte läst artikeln jag länkade till. Den går igenom varför just statistiken bakom dessa siffror kan vara missvisande.

Som alltid när det gäller allmän statistik - gruppens medelvärde säger inte så mycket om individens förutsättningar. Dessutom är "risk" något som ständigt förekommer i livet, och som man själv ska ta ställning till. Jag personligen anser inte att 1 på 300 (exempelvis) är en såpass stor risk att man som du säger, inte bör avla på 30+. Vissa kanske gör det dock, och det får stå för dem.

Jag tycker det är jävla stora risker 1/300 * en jävla massa genetiska sjukdomar inkluderandes oncogener blir ju exponentiellt stor risk men hey nuff said. Vi är olika.

Respekterar det, och vi har olika uppfattning om riskerna.

Kan flika in från artikeln:


Vetenskapen går framåt, tack och lov. Själv har jag inga moraliska betänkligheter kring att abortera foster som uppvisar allvarliga genetiska fel, utan anser att man bör göra det så fort effektiva sätt att upptäcka dessa finns vitt tillgängliga.

En annan lösning vore ju också att förbättra tekniken kring äggfrysning. Lägg in ett paket ägg i frysen vid 20 och använd senare.

Det är ju helt individuellt och beror på omständigheterna och vad man värderar i livet och vad man har för förutsättningar.

Jag skaffade första barnet vid 27 och är idag 29 och väntar mitt andra barn om två månader. Då hade jag hunnit resa, bo utomlands i flera år, ha läst en kandidatexamen och en master, hunnit festa och ha kul, hunnit träffa mitt livs kärlek och vara tillsammans med honom i några år, hunnit få fast anställning med ok lön på ett ok företag och hunnit köpa en gård tillsammans med min man där vi kan förverkliga alla våra drömmar utan för höga lån och med en god buffert och allmänt goda förutsättningar för att kunna ge barnen allt de behöver i livet.

Men jag har haft mycket tur och alla kan inte göra som jag. Det finns ingen mening med att jämföra sig eller döma andra människor för att de gör saker annorlunda, de har säkert sina skäl!