Citat:
Ursprungligen postat av
Bahudjia
Tja,
Jag e 20+ och har under hela mitt liv upplevt stråk av melankoli och ångest. De e både en førbannelse och en gåva, eftersom de har medført att jag har oerhørt latt før att få personer i min omgivning att skratta. Jag e ett klassiskt exempel av "the crying clown". Iaf till topic:
Jag har anvant olika sorts stimuli før att stanga ångest genom åren; droger, pornografi, snus, sex, ruska tupp, socker (mat). Jag anser att man kan avnjuta alla dessa ting, om man kan gøra de med modikation, sjalv har jag alltid haft tendenser till att missbruk (dock aldrig skjuta i armen missbruk, før de mesta CB).
En kvall (ett halv år sedan) nar jag och nagra polare delade en spliff fick jag tryck øver brøstet, svårt att andas och upplevde att jag skulle dø. En panikångestattack. Något jag aldrig tidigare upplevt (tidigare rørde det sig om likgiltighet och allman dysfori, som aldrig manifesterats somatiskt.) Efter denna handelsen har jag blivit tvungen att ge upp snus, kaffe, pornografi och socker, dels før att alla typer av stimulin har utløst panikattacker, men också før att de inte resonerar med mig langre. Svårt att førklara mer an att tanken "snart e jag død" liksom omyndigførklarar excesser av slag.
De senaste veckorna har det dock eskalerat, jag kan sitta med en grupp av manniskor och helt pløtsligt drabbas av andningssvårigheter, konstiga kittlingar i mage och armar osv, dvs panik, och helt sonika sitta dar, som ett freak, utan att ge sken av ngt annat an møjligtvis tendens till dagdrømmande.
Va fan ska jag gøra? Mitt liv har liksom fått sig en ordentlig pungspark. Ingen i min narhet vet om detta. Jag antar att psykolog kan hjalpa i min situation?
Mindre begåvat för psykiskt svaga att använda starkare droger än alkohol.
Börja träna och få endorfinkickar från träning istället, du kommer må mycket bättre och bli gladare människa.
