ABBA - officiell tråd

Björns roll i ABBA ska inte underskattas.

Björn och Benny skrev musiken tillsammans och Björn var den huvudsakliga producenten när de väl var i studion. I boken Bright lights, dark shadows (som alla borde läsa! Jag kommer inte på den svenska titeln i skrivande stund.) beskrivs Björn som den organiserade, den som band ihop melodislingorna till de låtar som det sen blev.

Vissa tycker att något saknas i den musik som Benny skrivit efter det att B&B slutade skriva musiken tillsammans och jag är benägen att hålla med, även om det är svårt sätta fingret på vad det är.

Frida och Agnetha bidrog med lite mer än bara skönsång, de mycket att säga till om när det gällde harmonisering och bakgrundssången t.ex. En del man pratar med anser t.o.m. att Frida bör stå med som låtskrivare på The day before you came p.g.a. "arian" hon sjunger, som hon enligt uppgift kom på själv.

Med det sagt så anser jag att Benny är ett musikaliskt geni.

Angående texterna tycker jag det är fruktansvärt orättvist att jämföra med band från engelsktalande länder. Jämför istället med band från Norge, Finland eller Tyskland!

Anni-Frid "Frida" Lyngstad medverkar på Jon Lords skiva Beyond The Notes, 2004. Spåret heter The Sun Will Shine Again.

För er som vet inte var Jon Lord främst känd som organist i Deep Purple, men hade alltid dragningar åt klassisk musik. Tidigt 2000-tal lämnade han Deep Purple och fortsatte sin karriär med en solokarriär mer mot det klassiska hållet. Jag vet inte hur pass lik denna låt är lik ABBA, men några av er kanske uppskattar den!

Man kanske kan säga att framför allt Benny bestämde sig för att sluta göra typisk "topplistepop" och i stället tog vägen mot musik som var dels mer klassisk musical, dels mer folkinfluerad. Efter 1980 har popen överlag blivit alltmer fokuserad på groove och beats; ABBAs starka sida var melodierna och stämsången, och på 60-70-talen fanns det inom pop och rock, i stort sett, en annan slags balans mellan melodi och groove. ABBA - The Album eller för den delen Hotel California eller Dark Side of the Moon är mycket mer melodi- och ensemblebaserade album än t ex Homework (Daft Punk), Gran Turismo (Cardigans) eller valfritt album med New Order, Rihanna eller Janet Jackson. ABBA låg helt rätt i tiden med sin musik men fram på 80-talet sågs den typen av *renodlad* melodipop/disco som alltför städad och tam, bilden av hur det skulle låta hade svängt.

Man kan misstänka att Björn och Benny kände att det här var på gång, sedan var de naturligtvis intresserade av teater och såg musicalformen som en utmaning. Man kan nog också tänka sig att de inte ville behöva tillbringa många månader eller år i en studio för att få färdigt ett album - mixning och studioteknologi blev ju mycket mer komplexa saker från början av 80-talet. Den tid när man kunde mixa ett album på ett par veckor, med ambitionen att det skulle ha ett riktigt snyggt ljud, var förbi.

Nog kände sig Björn och Benny också för gamla vid det laget för att haka på de nya 80tals-trenderna, de har ju sagt innan att den nya musiken ska komma ifrån ungdomen, kanske kände de sig också "färdiga" med Abba-formatet, att de hade tagit det så långt de kunnat. Samtidigt var rätt många artister som varit stora under 60- och 70-talen "förvirrade" under 80-talet, för de visste inte var de skulle ta musiken, efter grunge-vågen ebbade dock innovationerna ut och nostalgi-vågen satte in, som har fortsatt fram till nutid. Uppenbarligen är ju dock folkmusik och musikaler något som Benny brinner för, så det får man respektera att han låtit Abba vila.

Ja delvis var det så, men de har flera gånger sagt att de ville ta sig an nya utmaningar och utveckla sig själva musikaliskt. De var ju inne på musikalspåret redan 1977 då de gjorde minimusikalen "The Girl With The Golden Hair" ("Thank you for the music" etc.).

Björn&Benny gjorde ju en del popmusik under 80-talet, då för Gemini (Anders och Karin Glenmark). Det finns några riktiga guldkorn på deras 2 album, men såklart en del som låter typisk 80-talspop också.

Lite kuriosa, ABBAs mytomspunna låt "Just Like That" spelade Gemini in 1985 och är därmed enda officiella fullängdsversionen av den låten. Produktionen är lååångt ifrån det lilla de har släppt av ABBAs version(er). Och har man hört ABBAs arrangemang av den, tar ett tag innan man kan uppskatta Geminis version.. Och låten "Slowly" från samma album hade Frida också släppt på albumet Shine, året innan. Den enda nya B&B-låten som spelats in av en annan ABBA-medlem efter "uppbrottet".

Sen under 90-talet var det Josefin Nilsson (Ainbusk) som fick låtar skriven till sig. Albumet Shapes från 1993 är väldigt bra och innehåller några sköna poplåtar.

Sen tycker jag att BAOs låt "Sommaren du fick" ("Story of a heart") visar att de fortfarande kan skriva väldigt bra popmusik, men det var väl ett litet sidospår i deras senare produktioner.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Just_Like_That

ABBA slutade verkligen när de kvalitetsmässigt var på topp, skulle jag säga. Tycker personligen det sista albumet de släppte (The Visitors) håller bra mycket högre klass än de flesta album de gjorde, med låtar som "The Day Before You Came", "Under Attack", "Soldiers" mfl. Bonuslåtarna på Deluxe-versionen, okändingarna "Should I Laugh or Cry", "You Owe Me One" och "Cassandra" är rysligt bra och konstigt bortprioriterade. Samma sak med "Just Like That", som inte ens är officiellt utgiven, men som jag lyckats få tag på i en piratkopia av låg kvalitet.

Man märker tydligt hur de två sista albumen fick sig en råare ton på något sätt, till skillnad från det trallvänliga och färgglada stuket de gjorde sig kända för. Det glada 1970-talet tog slut, båda paren tog ut skiljsmässa, och man gick in i 1980-talet.

Egentligen vill jag inte komma in och förstöra, men jag känner att jag inte kan låta bli...

ABBA är tillsammans med Nirvana och Rammstein världens mest överskattade band någonsin. Att detta är Sveriges största musikexport någonsin är nästan en tragedi... Jag hoppas innerligt att det i framtiden dyker upp något annat svenskt band som överträffar ABBA i framgångar, även fast jag ser det som hopplöst så hoppas jag att jag har fel. Bara det faktum att samlingsskivan ABBA Gold, som startade en ABBA-revival under 90-talet, inte innehåller en enda bra låt säger ju en hel del om hur deras högstanivå är...

MEN... Agnetha Fältskog och Anni-Frid Lyngstad gjorde faktiskt mycket bra till t.o.m. lysande musik senare på 80-talet när ABBA hade upplösts, så helt utan poänger är inte beståndsdelarna av ABBA. Wrap Your Arms Around Me (Fältskog) och Something's Going On (Lyngstad) är mycket trevliga plattor, och senare låtar som exempelvis The Last Time (Fältskog) ser jag som mästerverk.
Björn Ulvaeus och Benny Andersson har däremot inte gett världen något annat än dynga. Chess och Benny Anderssons Orkester??? Skona mig...

Medlemmarna har sagt i åratal att en återförening inte kommer att ske och har t.o.m. tackat nej till fantasisummor. Mycket bra. Detta band bör stanna där de hör hemma; i graven.

Kul att du har dålig smak, det är noterat

Har inga som helst problem med att andra ogillar min smak. Särskilt inte när ett Metallica-fan påpekar det.

Mmm du är verkligen speciell

Jag håller med. Sista albumet var ett mästerverk, liksom de sista singlarna. Jag skulle till och med vilja säga att "The day before you came" är deras bästa låt någonsin. Björns textförfattande hade börjat mogna redan på föregående album (Super Trouper), och hade nu blommat ut ordentligt.

"Just like that" skulle man verkligen vilja höra officiellt utgiven med bra ljud. Jag gillar framför allt "Na na na"-versionen!

Du har inte lust att utveckla och motivera vad det är med ABBAs musik som du ogillar så skarpt?