Citat:
Ursprungligen postat av
DFrost
Man måste vara rätt störd för att döda sin mor, och på detta sätt dessutom.
Det här är ett utlåtande jag aldrig kommer att förstå mig på. Varför måste man vara störd för att ta livet av sin mamma? Jag har full förståelse för att man kan ta livet av sin egna förälder, större förståelse än för de människor som går ut på gatan och mördar någon random människa man inte har en personlig koppling till.
Jag har en mamma som är djävulen själv. Jag kan inte ens räkna på fingrarna alla de gånger jag velat ta livet av henne. Hon har gjort fruktansvärda saker mot sina barn. Faktum är att dagen då jag flyttade hemifrån var dagen då jag packade en väska och bara drog. Jag drog 20 mil och återvände aldrig. Jag minns att jag tittade på henne och sa "
Jag måste gå nu. Om jag inte gör det, då kommer jag att ta livet av dig."
Att skära huvudet av någon, eller att stycka någon över huvud taget, går över mitt förstånd och jag vet inte de bakomliggande orsakerna till varför pojken gjort detta mot sin mamma men jag kan mycket väl föreställa mig känslan.
När en förälder behandlar sitt barn illa så är risken stor att det som till en början är en stor sorg med tiden utvecklar sig till ilska. Föreställ dig bara att denne mamma har misshandlat sin son, fysiskt och/eller psykiskt under hela hans uppväxt. Att hon, enda sedan han var en liten pojke, har tryckt in i huvudet på honom att han är en misslyckad, ful och äcklig liten unge som ingen någonsin kommer att älska. Till slut en dag så slår det slint. Han sitter vid köksbordet och hon provocerar honom. Viskar i hans öra vilket misslyckande han är, att han aldrig kommer att bli en riktig man. Han ser kniven och allt blir svart. Jag kan förstå både känslan och agerandet.
Med det sagt så menar jag inte att jag accepterar vad han har gjort eller att det på något sätt är okej att ta livet av någon.