Rimligtvis kan man inte ha ett bättre exempel än Sverige, där civilförsvaret är nedlagt, det nationella försvaret inte längre fungerar, hela utbildningssystemet havererar, sjukvården havererar, vägar och järnvägen faller sönder, polismyndigheterna och rättsväsendet varken upprätthåller lag och ordning, eller löser brott och utmäter verkliga straff m.m.?
Jag tänker utforska hela ämnet på djupet och skriva en omfattande historiskt verk om det, så jag ids inte börja gå in på det här redan nu. Men det torde vara uppenbart att haveriet i hög grad hänger ihop med att Lögnen och pseudovetenskap har i Sverige fått ersätta kompetens och vetenskap, att jävkorruption och politisk lojalitet har fått bli helt avgörande för alla politiska tillsättningar inom institutionerna, medan sådant som kompetens och redbarhet har blivit snarare ett hinder för att avancera (samt i längden har andra egenskaper, som kön, ras m.m., som anses vara önskvärda enligt den ideologi som man har beslutat ska vara landets överideologi, fått bli avgörande framför kompetens, talang, begåvning m.m.), att makthavarna har helt börjat värdera vikten av att genom propaganda och upprätthålla skenet med alla medel hålla fast vid makten, istället för att agera i medborgarna och samhällets intresse (se t.ex. politiska rättegångar istället för rättsstat och rättssäkerhet, politiska tjänstemän istället för tjänstemannaansvar, landsförräderi för att värva röster från t.ex. muslimer istället för att skydda landet och dess styrning mot främmande, fientliga makter o.s.v.).
Trots att jag ännu inte har hunnit djupdyka i ämnet, så undrar jag om inte det för den intresserade är värt att börja med att studera riksdagsbesluten och regeringens politik under perioden i mitten av 1970-talet och inte minst under 1990-talet (speciellt den senare delen), då många av de beslut som kom att forma Sverige i dagens ödesdigra riktning togs.
Edit: Ja, för en anarkist är det väl kanske inte då en "ödesdiger" riktning, utan det är snarare min personliga värdering. Men även om jag inte tvivlar på att vi kommer att få se mer anarki i Sverige, där folk får själva ta vid där staten upphör att utföra sina mest grundläggande uppgifter (med medborgargarden, väpnade konflikter och eventuellt även ett inbördeskrig som följd), så lär inte det militära vakuumet och frånvaron av en (delvis) frånvarande statsmakt bestå. Antingen sker en förändring av det svenska samhällssystemet och statsstyrningen, eller så kommer utomstående statsmakter att gå in i landet. Militära vakuum brukar inte bestå. För de intresserade finns det exempel på länder där staten med sina institutioner har tappat kontrollen över sitt territorium, s.k. 'failed states', som t.ex. Somalia och Afghanistan. Det är bara att studera hur utvecklingen blev i dessa länder (ja, båda invaderades därefter av främmande makter). Visst blev det mer "anarki", men däremot bildades det knappast några utopiska drömsamhällen av det slag som jag har läst om i skrifter av intellektuella anarkister (men jag är förvisso inte generellt insatt i anarkistisk ideologi).
__________________
Senast redigerad av Europe 2017-03-06 kl. 03:20.