Vad fick er att tappa känslorna och göra slut med er partner?

Som rubriken lyder undrar jag hur det varit för er andra när ni gjort slut med någon på grund av att ni tappat känslorna. Vad var det som fick er att tappa känslorna? Var det något som förändrades med personen, med dig eller med er relation på något sätt? Eller började ni bara se på personen ur ett annat perspektiv?

Som ni säkert misstänker är jag mitt inne i en situation själv just nu som handlar om tappade känslor. Jag har varit med om det många gånger förr. Om någon vill berätta om sina erfarenheter vill jag gärna läsa om det.

Hans narcissism och egocentrism. Tyvärr var jag för blind för detta när vi inledde förhållandet. Jag var ju sååå förälskad.

Men med tiden blev det outhärdligt. Han kunde verkligen inte bjuda på sig själv, ställa upp för familjen när det behövdes eller vara medkännande på något plan.

Allt handlade bara om honom och hans behov.

Definiera order "tappa känslor", är det för att du verkligen tappar känslorna eller att relationen går in i ett mer normalt stadium?

Jag tror personligen att många gör slut i onödan för att de tror att kärlek är på ett visst sätt. Ett landskap av rosa skimmer tjugofyrasju när det i själva verket är som livet själv, en berg-och dalbana. Ena dagen är du upptill öronen av kärlek för din partner medan nästan kanske du inte alls känner lika mycket.

Sen finns det ju fall där man verkligen tappar känslorna helt och det beror mer på att personen förändras, att man ser dess riktiga jag eller att man hamnar i annan fas.

Otrohet.
När man inte längre kan lita på sin partner finns det ingen anledning att fortsätta förhållandet.

Vi insåg att vi passar bättre som vänner än att vara tillsammans.

Mycke pga min ångest men vi båda va överens för jag tyckte det va jobbigt även hon tyckte det va jobbigt. Jag kännde att jag va tvungen och fokusera på mig själv.

Ett bra beslut från oss båda, kanske blir det vi igen iframtiden men just nu vill vi båda leva våra egna liv

För mycket bråk, störde oss på varandra för minsta lilla. Inget sex.

Hon kändes mer som en vän, en god vän. Som man hade sex med. Kände inte mig kär, även fast jag trivdes i hennes sällskap.

Vi är goda vänner nu, och blev inte direkt ovänner när jag gjorde slut. Vilket jag tyckte var extremt skönt.

Kan du beskriva närmare om hur du kände och mådde och varför du gjorde det? För det är exakt vad ex ett sa som anledning till mig. För mycket ångest, klarar inte av att ta in någon annan i det, måste fokusera på sig själv. Men... vad betyder det i praktiken, mer detaljerat?

När man inte längtar efter den andra personen eller bara känner jahapp var det här allt... Ofta handlar det ju också om vilken typ av framtid som man ser med den andra personen och vilken nivå man kommer att ligga på. Samt förstås hur ens personligheter kommer överens i det långa loppet. Egentligen är det väldigt mycket en känslogrej.

Vi gled bara isär från varandra, kändes som att hon tappade intresset och hon tyckte mer om att spendera tid med andra än med mig.

Vi var för lika varandra.