Mest själsdödande och tråkiga jobbet ni kan tänka er?

Jag har jobbat inom metallindustri. Jag var i princip en levande industrirobot. Typ skruva fast ett lock, skicka vidare produkten till nästa station, skruva på ett lock, skicka vi... Ja ni fattar. Det var verkligen mördande tråkigt. Arbetsmiljön var skitig och högljudd så man kunde inte prata med arbetskamraterna under tiden heller, det enda som sas under arbetsdagarna var enstaka kommandon som skreks. Typ: VÄNTA! STOPP! OKEJ KÖR! ÖÖÖJJ! Arbetstiderna var ju så klart också sådana att man tvingades gå upp skadat tidigt på morgnarna.

Detta utspelade sig vid en tid då jag inte hade hittat riktigt rätt i arbets- och utbildningsvärlden så skräcken var ju att fastna på det där stället eller att de enda jobb man skulle få i framtiden var av den typen. Hade helt enkelt inte så mycket att jämföra med. Det var riktigt ångestframkallande, ska jag leva resten av arbetslivet vid en maskin, alltid trött och med brutal ångest varenda söndagkväll? Så blev det inte men jag kan förstå hur lata och omotiverade ungdomar fungerar på första sommarjobbet, jag har ju varit i samma situation själv!

Jag kan tänka mig att det är så på många lite monotona eller slitsamma arbetsplatser. Så länge man är ung funkar et hyfsat. Efter jobbet är man ledig och på fredag-lördag är det fest.
Ta bort ledig efter jobbet och ersätt med hämta ungar, laga mat, bråka med gubben. Ersätt festen på helgen med att desperat försöka få en timme extra sömn innan det är dags att slita i trädgården så att inte grannarna tittar snett på en.

ahh... Kön vid stämpelklockan glömde jag nämna i mitt inlägg om metallindustrin. Trots att maskinerna hade stannat och trots att det inte fanns några som helst arbetsuppgifter så fick man inte stämpla ut en minut tidigare än den schemalagda arbetstiden var slut. Lätt att jag hade tagit en minuts mindre lön, inga problem, men det funkade inte så. 15 minuters extra avdrag som straff för att du inte hade vett att stå tyst och vänta på fabrikörens godkännande att gå hem.

Och där stod dom som barn som väntade på att skolklockan skulle ringa ut för dagen, människor som utanför fabriken betraktades som vuxna. Med rätt att rösta, med ansvar för barn och familj. Med rätt att ta bostadslån och på egen hand resa utomlands. Förnedring.

Äldrevården är väl det mest själsdödande jag upplevt, äldre som behandlades som ting och korkade kollegor. Tyckte fabrik var roligare, kanske för att kollegorna var roligare och vi fick gratis lunch. Annars var båda i den tråkigare skalan.

Försäljare tror jag hade varit ännu värre.

Håller iof med om att det heller inte var så roligt. Men det var en helt okej privat förskola jag arbetade på, så vi hade gott om personal. Jobbiga föräldrar dock.

Handläggare inom kommunen. De måste dryga ut arbetsdagen med massa kaffepauser. Jag dricker inte kaffe. Jag får panik om det inte finns tillräckligt med jobb och man måste låtsas att man jobbar. Varför kan man inte bara då få jobba av allt på två timmar och gå hem?

Skulle även bli arg på kollegorna som låtsasjobbade heltid för skattepengar.

Det tristaste är de där mitt-emellan-svåra jobben. Jag menar: mitt nuvarande jobb - översättare - är för det mesta inte tråkigt, för jag får använda min hjärna och vara lite kreativ nästan hela tiden. Och på en del jobb jag hade som ung, som var mer eller mindre intelligensbefriade, kunde man antingen prata med arbetskamraterna samtidigt eller lyssna på musik i lurar - eller rentav en talbok! - medan händerna arbetade automatiskt, så det blev inte heller så tråkigt.

Men just de där medelsvåra jobben - typ kontorsarbete - som också blir monotona snabbt, men där man ändå måste ha ögonen med sig och vara extremt noggrann, så att det inte går att ha tankarna någon annanstans... DE är själsdödande.

Svårt att säga, men jag har haft ett extremt tråkigt och själsdödande jobb som extrajobb under tiden jag studerade och på somrarna.

Det var en mycket enkel handläggartjänst på en myndighet. Underlag inkom i brev från medborgare. Du öppnar brev, och skriver sedan in uppgifterna i en dator. Det var arbetsbeskrivningen, och vi hade inga andra arbetsuppgifter.

Uppgifterna i breven var alltid likadana. Siffror+namn+adress+personnummer.

Som svar på frågan skulle jag säga passiva jobb utomhus under vintern. Typ stå still i 20 minusgrader och dirigera trafiken vid vägbyggen. Eller andra typer av jobb där man konstant tvingas förhålla sig till en annan människas tempo.

Jobba ett tag som plit och det var mestadels ett ganska trevligt jobb. Tänk dig att vara en kombination av vakt, vaktmästare, psykolog, telefonist och lekledare. Och detta åt ett gäng intagna som ofta var roliga att umgås med bara man pallade med att de var så jävla dampiga. Enda som kunde bli långsamt var ju vakande nätter, men vi hade inte så vansinnigt många sådana på en månad.

Det är väl bara för dig att visa framfötterna då om du har så lite att stå i? Låter ju värdelöst om du känner att du låtsasjobbar men ändå inte gör något åt det.

Hade som ung ett sådant jobb som extrakneg. Stod och borrade brytbult och trots att ett kvarts sekel gått skämtar jag ännu om det. För jobbet krävde i praktiken tre handgrepp: Skruva i bulten i hållaren, borra hålet, skruva ur bulten. Skruva i nästa bult. Borra hållet. Skruva ur bulten. Och igen och igen några hundra gånger per dag.

Diskare eller flyttgubbe. Disk som aldrig tar slut och samma sak dag efter dag.

Att vara flyttgubbe och bära tunga och otympliga saker dagarna i ändan lockar inte heller.

Kundservice på SL. Att tvingas höra på klagomål och bli utskälld av arga resenärer dagarna i ända kan inte vara särskilt kul.