Mkt skrivs och pratas om svarta hål. Jag tycker ibland att det är svårt att följa resonemangen.
Tex skrivs det ofta (inte bara på fb utan åxåpå mkt seriösare ställen) att svarta hål har en sådan dragningskraft/gravitationskraft att det suger i sig allting. Tom ljus/fotoner. Och ingenting kan fly.
Men ett svart hål är väl snarare en singularitet i time-space. Närmast att likna en malström i havet. Suger inte i sig nåt utan är en nedförsbacke, en tratt där energi ramlar ner och samlas på botten.
När två svarta hål kolliderar så suger inte det ena i sig det andra utan ett av hålen ramlar helt enkelt ner i det andra.
Med den beskrivningen av ett svart hål (allmänna relativitetsteorin) suger inte ett svart hål till sig någonting. Gravitationen är krökningen av time-space.
Om vi istället behåller tanken att gravitationen är en attraherande kraft så är vi hos Newton. I Newtons fysik kan vi förstås åxå ha koncentrationer av materia som ger en oemotståndlig attraktionskraft. Men för att det skall bli ett svart hål måste gravitationskraften åxå verka på ljus/fotoner. Och därför åxå ha en massa. Eftersom fotonen har energi så har den ju åxå en massa enligt energi-mass ekvivalensen. Och det går säkert ganska lätt att räkna på hur gravitationen, i Newtons mening) kröker en fotonbana.
Det jag bla funderat på är
1. Krökningen enligt Newtonfysik, blir den lika stor som med Einsteinfysik?
2. Fotoner har olika energi, och bör alltså kröka sig olika mycket beroende på frekvens. Är det så i såväl Newtons som Einsteins fysik?
3. Sprider en gravitationslins ljuset som ett prisma?
4. Gör vi rätt när vi överhuvudtaget talar om gravitation när det gäller tex svarta hål.
Tex skrivs det ofta (inte bara på fb utan åxåpå mkt seriösare ställen) att svarta hål har en sådan dragningskraft/gravitationskraft att det suger i sig allting. Tom ljus/fotoner. Och ingenting kan fly.
Men ett svart hål är väl snarare en singularitet i time-space. Närmast att likna en malström i havet. Suger inte i sig nåt utan är en nedförsbacke, en tratt där energi ramlar ner och samlas på botten.
När två svarta hål kolliderar så suger inte det ena i sig det andra utan ett av hålen ramlar helt enkelt ner i det andra.
Med den beskrivningen av ett svart hål (allmänna relativitetsteorin) suger inte ett svart hål till sig någonting. Gravitationen är krökningen av time-space.
Om vi istället behåller tanken att gravitationen är en attraherande kraft så är vi hos Newton. I Newtons fysik kan vi förstås åxå ha koncentrationer av materia som ger en oemotståndlig attraktionskraft. Men för att det skall bli ett svart hål måste gravitationskraften åxå verka på ljus/fotoner. Och därför åxå ha en massa. Eftersom fotonen har energi så har den ju åxå en massa enligt energi-mass ekvivalensen. Och det går säkert ganska lätt att räkna på hur gravitationen, i Newtons mening) kröker en fotonbana.
Det jag bla funderat på är
1. Krökningen enligt Newtonfysik, blir den lika stor som med Einsteinfysik?
2. Fotoner har olika energi, och bör alltså kröka sig olika mycket beroende på frekvens. Är det så i såväl Newtons som Einsteins fysik?
3. Sprider en gravitationslins ljuset som ett prisma?
4. Gör vi rätt när vi överhuvudtaget talar om gravitation när det gäller tex svarta hål.