Hejsan!
Jag har nu helt klart tröttnat på min dotters pappa och hans nya sambo som helt klart ej samarbetar som vi kom överens om hos familjerätten. Till saken hör att min dotter mår sämre och sämre för varje vecka hon spenderar hos dem. Ett annat barn finns också med dessa veckor som är en stor problematik. Jag har bjudit in till samtal och lek oss emellan, gått på samarbetssamtal och gjort allt i min makt för att få det att fungera. Som svar på detta fick jag en orosanmälan mot mig ifrån en släkting på den sidan som direkt lades ner då socialen förstod vad som var i görningen. Nu till mitt dilemma!
Jag har alltid haft svårt för att fucka folk då jag har ett stort hjärta, ännu större samvete men något måste verkligen göras!
Är det verkligen helt omöjligt att företräda sig själv och vinna? Rättshjälp är väl en tanke men alltid undrat om någon kan lyckas få fram allt jag har på hjärtat bättre än jag? Sidospår men iallafall....
Han kommer säkert om det går så långt anlita en advokat men han själv kan ju knappt kommunicera med människor alls utan det är då hans sambo som skulle stå för informationen.
Sambon som skrivit ut förtal på internet mot mig som förälder och som vägrar samarbeta. Exet har dykt upp men knappt sagt någonting förutom: Det finns inga problem, allt är bra!
Jag hade tänkt att inleda nästa samarbetssamtal med att förklara mina nya krav.
• Boende hos mig på skoldagar ( Då slipper hon skolskjuts och fritids) Vilket hon blir extra trött av pga allt bråk och stök i den familjen.
• Umgänge med pappa med familj NÄR pappa har tid och är ledig ifrån jobb. Fram till och med för några veckor sen lämnades enbart vår dotter till farmor och farfar som barnvakt istället för att vara hemma med sambon då det var enklast så för henne. Att inte behöva ta hand om båda barnen blev för jobbigt.
• Fortsatta samarbetssamtal
• Inga mer diskussioner med dottern om denna situation, ingen mer press på henne eller prat om mig på ett negativt sätt, inget mer skuldbeläggande. Han pratade med henne och frågade om hon och jag hade hemligheter, då skulle hon berätta dem. Dottern blev rädd och kände obehag.
• Uppgjorda semester perioder om 3 veckor var när han själv har semester. Vill dottern avbryta så ska hon få göra detta.
• Lov och andra längre ledigheter kan jag avvara för deras umgänge om de önskar och kan.
• Varannan Jul/Nyår som innan
Går han med på detta så blir allt bra! Om inte kommer jag själv göra en orosanmälan om deras familjeförhållanden. Känns som ett sista desperat försök att få det att sluta storma kring dem!
Ville verkligen inte detta men har ingen annan utväg. Vår dotter bryts ner. Går ner i vikt, har störd sömn där och är blek och sliten efter en vecka där. Även psyket och självkänslan tar stryk då hon får höra att hon är känslig, fjantig osv!
Sista utvägen är en stämning i tingsrätten.
Där har jag detta att stå på samt det att han förgrep sig på mig 2 gånger mot min vilja under och efter vårt förhållande. Hur det är relevant i denna fråga förutom oro då vi har en dotter och hans inställning till sex och intimitet skrämmer mig och alltid har gjort så vet jag inte.
Hans egen mamma blev orosanmäld till socialen av skolsköterskan för att hon valde att klä av vår dotter mot hennes vilja upprepade gånger. Exet svarade då med att det inte var något konstigt trots att vår dotter sa att hon upplevde det både pinsamt och obehagligt. Hon berättade för skolsköterskan som då agerade! Jag visste att det förekom men hade blivit lovad av mitt ex att min dotter överdrev. Fick en chock när jag hörde vad hon sagt till sköterskan.
Socialen såg det som harmlöst och la ner utredningen.
Dotter är 9 år, väldigt mogen och ansvarstagande vad gäller förståelse av denna vidriga situation.
Och Nej, jag pratar inte om mitt ex på ett nedlåtande sätt inför vår dotter, har kämpat för fungerande relation i 5 år men sedan han blev sambo för 2 år sedan har allt gått utför för vår dotter. Det är fruktansvärt att se och vara den som kämpar och nu räcker det.
Jag har själv en ny familj med stabil sambo och barn! Exets sambo kämpde länge för att få egen vårdnad av sitt eget barn. Vägrade sammarbeta med pappan, undvek att köra honom till umgänge osv. Pappan gav upp! Är rädd att hon är ute efter någon störd illusion av lilla lyckliga familjen där jag inte ska existera. Hon har även uttalat: Gå och dö mot mig så där har ni hela historien!
Hur hade ni gjort?
Jag har nu helt klart tröttnat på min dotters pappa och hans nya sambo som helt klart ej samarbetar som vi kom överens om hos familjerätten. Till saken hör att min dotter mår sämre och sämre för varje vecka hon spenderar hos dem. Ett annat barn finns också med dessa veckor som är en stor problematik. Jag har bjudit in till samtal och lek oss emellan, gått på samarbetssamtal och gjort allt i min makt för att få det att fungera. Som svar på detta fick jag en orosanmälan mot mig ifrån en släkting på den sidan som direkt lades ner då socialen förstod vad som var i görningen. Nu till mitt dilemma!
Jag har alltid haft svårt för att fucka folk då jag har ett stort hjärta, ännu större samvete men något måste verkligen göras!
Är det verkligen helt omöjligt att företräda sig själv och vinna? Rättshjälp är väl en tanke men alltid undrat om någon kan lyckas få fram allt jag har på hjärtat bättre än jag? Sidospår men iallafall....
Han kommer säkert om det går så långt anlita en advokat men han själv kan ju knappt kommunicera med människor alls utan det är då hans sambo som skulle stå för informationen.
Sambon som skrivit ut förtal på internet mot mig som förälder och som vägrar samarbeta. Exet har dykt upp men knappt sagt någonting förutom: Det finns inga problem, allt är bra!
Jag hade tänkt att inleda nästa samarbetssamtal med att förklara mina nya krav.
• Boende hos mig på skoldagar ( Då slipper hon skolskjuts och fritids) Vilket hon blir extra trött av pga allt bråk och stök i den familjen.
• Umgänge med pappa med familj NÄR pappa har tid och är ledig ifrån jobb. Fram till och med för några veckor sen lämnades enbart vår dotter till farmor och farfar som barnvakt istället för att vara hemma med sambon då det var enklast så för henne. Att inte behöva ta hand om båda barnen blev för jobbigt.
• Fortsatta samarbetssamtal
• Inga mer diskussioner med dottern om denna situation, ingen mer press på henne eller prat om mig på ett negativt sätt, inget mer skuldbeläggande. Han pratade med henne och frågade om hon och jag hade hemligheter, då skulle hon berätta dem. Dottern blev rädd och kände obehag.
• Uppgjorda semester perioder om 3 veckor var när han själv har semester. Vill dottern avbryta så ska hon få göra detta.
• Lov och andra längre ledigheter kan jag avvara för deras umgänge om de önskar och kan.
• Varannan Jul/Nyår som innan
Går han med på detta så blir allt bra! Om inte kommer jag själv göra en orosanmälan om deras familjeförhållanden. Känns som ett sista desperat försök att få det att sluta storma kring dem!
Ville verkligen inte detta men har ingen annan utväg. Vår dotter bryts ner. Går ner i vikt, har störd sömn där och är blek och sliten efter en vecka där. Även psyket och självkänslan tar stryk då hon får höra att hon är känslig, fjantig osv!
Sista utvägen är en stämning i tingsrätten.
Där har jag detta att stå på samt det att han förgrep sig på mig 2 gånger mot min vilja under och efter vårt förhållande. Hur det är relevant i denna fråga förutom oro då vi har en dotter och hans inställning till sex och intimitet skrämmer mig och alltid har gjort så vet jag inte.
Hans egen mamma blev orosanmäld till socialen av skolsköterskan för att hon valde att klä av vår dotter mot hennes vilja upprepade gånger. Exet svarade då med att det inte var något konstigt trots att vår dotter sa att hon upplevde det både pinsamt och obehagligt. Hon berättade för skolsköterskan som då agerade! Jag visste att det förekom men hade blivit lovad av mitt ex att min dotter överdrev. Fick en chock när jag hörde vad hon sagt till sköterskan.
Socialen såg det som harmlöst och la ner utredningen.
Dotter är 9 år, väldigt mogen och ansvarstagande vad gäller förståelse av denna vidriga situation.
Och Nej, jag pratar inte om mitt ex på ett nedlåtande sätt inför vår dotter, har kämpat för fungerande relation i 5 år men sedan han blev sambo för 2 år sedan har allt gått utför för vår dotter. Det är fruktansvärt att se och vara den som kämpar och nu räcker det.
Jag har själv en ny familj med stabil sambo och barn! Exets sambo kämpde länge för att få egen vårdnad av sitt eget barn. Vägrade sammarbeta med pappan, undvek att köra honom till umgänge osv. Pappan gav upp! Är rädd att hon är ute efter någon störd illusion av lilla lyckliga familjen där jag inte ska existera. Hon har även uttalat: Gå och dö mot mig så där har ni hela historien!
Hur hade ni gjort?
