Citat:
Ursprungligen postat av
Regulus
Man skulle kanske tro det om man läser SD:s partiprogram.
Men i realiteten driver SD en helt annan politik, som inte sätter den nationella suveräniteten främst. Detta hänger samman med deras ambition att lägga sig så nära moderaterna som möjligt i alla frågor.
SD släppte t.ex. igenom värdlandsavtalet med NATO vid omröstningen i riksdagen, trots att deras egen försvarsexpert Mikael Jansson och andra inom riksdagsgruppen som höll på alliansfriheten och den nationella suveräniteten ville stoppa det.
SD-ledningen har också deklarerat att NATO-medlemskap är en "samvetsfråga" där var och en får tycka som han eller hon vill. Detta trots att partiprogrammet talar om alliansfrihet. Uppenbarligen förbereder SD-ledningen en kursändring efter valet där man avser att stödja borgerliga krav på NATO-medlemskap.
Även när det gäller EU och andra överstatliga organ säger SD en sak i sitt partiprogram - att man ska värna om den nationella suveräniteten - men gör i praktiken tvärtom. I EU-parlamentet röstade t.ex. SD för både TTIP-avtalet och ISDS, som gör det möjligt för multinationella företag att stämma stater inför överstatliga skiljedomstolar som står över nationell lagstiftning.
För mer om det, se detta och fäljande inlägg:
(FB) SD + V stoppar NATO-avtalet (sedan ändrade sig SD)
Det är intressant att notera att de riksdagsledamöter som nu rensas ut av SD-ledningen (Jansson m.fl.) till stor del är samma personer som höll på alliansfriheten och motsatte sig NATO-avtalet. Även detta talar för att SD-ledningen förbereder en kursändring efter valet, där man avser att driva exakt samma utrikes- och försvarspolitik som de borgerliga partierna.
Möjligheten för AfS att locka till sig borgerliga väljare som värnar om den nationella suveräniteten och alliansfriheten är alltså uppenbar. Det enda riskdagsparti som driver dessa frågor är ju vänsterpartiet, som dessa borgerliga väljare knappast ser som ett alternativ att rösta på.
Tack för länken till bra inlägg.
Jag ska erkänna att jag hör till dem som inte penetrerat frågan ordentligt utan gått på en bild av partiets hållning i dessa frågor som jag passivt absorberat. Men jag är också övertygad om att jag därmed hör till en förkrossande majoritet av någorlunda politiskt intresserade svenskar.
Och för en lika förkrossande majoritet av de borgerligt sinnade individer som kan tänka sig att rösta på ett icke-socialistiskt parti utanför alliansen är invandringsfrågan om inte den enda avgörande faktorn till det i alla fall den utan jämförelse viktigaste. Risken att kasta bort sin röst, vilket är en risk som är överhängande på gränsen till viss, väger därför tungt mot en eventuell övertygelse i frågan om överstatlighet.
Dessutom är steget långt nog för dessa vacklande borgare att leta sig till SD. Att kliva till ett parti som utgörs av individer som ratats från SD pga ideologisk avvikelse åt mer radikal nationalism blir helt enkelt för stort.
Skribenten sm910dif är fantastiskt påläst och sakkunnig, och inte på något sätt representativ för någon större grupp vill jag hävda.