Citat:
Sverige höll sig utanför andras krig i 200 år, inte av feghet utan av strategisk kalkyl. Det kallas utrikespolitisk suveränitet, och det är något Sverige nu offrat på NATO:s altare.Det är exakt samma sunda, kalla realism som Sveriges rike hållit i 200 år... alliansfrihet för att hålla sig utanför andras krig, behålla egen handlingsfrihet och inte bli bricka i stormaktsspel. Inte av feghet. Av strategisk kalkyl som litet land. Det kallas utrikespolitisk suveränitet.
Det är precis vad Rumpkorven missar. Hälften av världens befolkning, Indien, Indonesien, Brasilien, Turkiet, Saudiarabien och Kina, gör exakt samma kalkyl just nu. Är de alla rysstroll? Eller är de helt enkelt länder som sätter sina egna folks intressen före rollen som västvärldens moralpoliser?
Den verkliga frågan som ingen verkar vilja ställa:
Varför sanktionerar vi Ryssland för Ukraina, men inte USA för Iran,Venezuela,Cuba, Israel för Gaza, västbanken och Libanon, eller Saudiarabien för Jemen? Antingen tillämpar man principer konsekvent, eller så är det inte principer. Selektiv moral är inte klädsamt.
Och medan vi ändå pratar moral: fler civila har dött i Gaza och Libanon än i Ukraina, i ett bråkdels så stort område och på kortare tid. Ändå bojkottar vi rysk handel men bjuder in israeliska artister till Melodifestivalen. Logiken lyser med sin frånvaro.
Sverige bytte 200 år av beprövad handlingsfrihet mot en plats längst ned vid NATO:s bord och en växande nota till den amerikanska försvarsindustrin. Det är inte säkerhetspolitik, det är underkastelse med flaggviftning.
Rumpkorven påstår att det inte går att tala med ryssar. Sverige talade med dem i 200 år och slapp krig. Precis som det är pinsamt dubbelmoraliskt att bojkotta israeliska representanter i Mello medan fler civila dödats i Gaza och Libanon än vad som verifierats i Ukraina, så är det är inkonsekvent och ologiskt att bojkotta rysk handel och vanliga ryssar och ryskor som inte deltar i kriget, om vi inte applicerar dessa principer generellt. Det är därför mest logiskt att undvika hets, satsa på diplomati och handel istället för sanktioner och att tävla i vem som kan visa mest aggression.
Vi vet att sanktioner inte fungerar, men de känns tydligen varmt och skönt när man tar besluten utan något realistiskt-endgame, när man kissar i byxan med sjuttielfte sanktionspaket hos våra "folkvalda"