Citat:
Ursprungligen postat av
oyto
Vilken är skillnaden mellan "svensk medborgarnationalitet" och - "svenskt medborgarskap"?
För mig verkar "öppensvensk nationalitet" antingen som en innehållslös eller hatisk definition ("alla med svenskt pass är svenskar") eller en minst lika obehaglig utgruppsskapande mekanism som det luddiga men vedertagna etnicitetsbegreppet.
Vad menar du själv kan kvantifieras på ett meningsfullt sätt som samtidigt inte är stötande subjektivt? Språkfärdigheter och laglydighet? Religion? Lojalitet? "Trevlighet?" Vem bestämmer vem som är av "svensk nationalitet" och inte?
Som jag ser det så är det just den konstituerande nationens ohotade demografiska hegemoni som är förutsättningen för individens okränkbara medborgarskap i nationalstaten. Annars är det ingen nationalstat längre, utan en fragmenterad statsbildning där autentisk nationalism ställs mot autentisk tribalism och förmaningar om "nationell" universalism är naiva eller förljugna.
Och om den typen av insinuanta frågeställningar görs ("Du säger att du är svensk nationalist - vill du alltså gå längre än Hitler?") så måste man förstå att vända på frågeställningen som jag gör nu:
Varifrån kom hoppet från ett existerande svenskt folk med folkrätt till kränkandet av icke-svensketniska medborgare? Gäller samma farhågor all nationalism eller bara den svenska?
Vilket parentetiskt är anledningen att Israel INTE får vara tabu att tala om. "Menar du alltså att Israel är en rasistisk stat?" är ett rätt oundgängligt grepp för att förflytta obehaget till utfrågaren. Frågor om judisk eller kurdisk nationalism är lika avskyvärd och farlig som svensk, saknar effektiva svar.
Tror man till syvende och sist måste göra en skillnad mellan en kulturell och etnisk diskussion om svenskar och en realpolitisk.
Det finns självklart en etnisk svensk folkgrupp som i stort sett alla är svenska medborgare. Vi kallar dem svenskarna.
Sedan finns det ju också ett antal diasporor, nationella minoriteter och halvassimilerade individer som enligt gällande legala regler också är svenska medborgare. Oavsett om det stora hemvändandet kan komma tillstånd så kommer under överskådlig tid ansenlig mängd att finnas kvar i riket.
Men att göra en skillnad legalt sett mellan olika de olika typerna av medborgare kommer inte utan revolutionära förändringar av både inhemska regler av grundlagskaraktär och ett antal bindande internationella konventioner att låta sig göras. Det är realpolitiken.
Som jag ser det är nästa steg i utvecklingen att det kommer att komma en våg av krav på positiv särbehandling av olika diasporor av typen affirmative action i Sverige. Det är så de proggressiva och de liberala genom åren har arbetat bl.a. i USA. Annie Lööf driver ju nu t.ex. tanken på etableringslån etc.
Tror att AfS stora roll i framtiden kommer att kunna bli är att aggressivt och med självmedvetande hävda en radikal likabehandlingspolitik där ingen i landet boende på något som helst sätt ska kunna hävda en rätt till positiv särbehandling. Vare sig genom offentliga bidragssystem, vid utbildning, offentlig anställning eller någon form civilrättsliga regler. Svensken ska aldrig behöva stå tillbaka för någon annans anspråk på särbehandling i svenskarnas eget land. Svensken ska alltid ha en rätt att anställa bara svenskar om svensken så vill och ingen etnicitet ska kunna göra gällande krav enligt diskrimineringslagstiftning eller kvoter. Den principen måste försvaras. Om det kan göras så är svenskens position säkrad framåt i tiden.
Ett sådant grundläggande krav på absolut legal likabehandling bör kunna slå ann en sträng i folksjälen.