Pappas nya vill ge mig del av ett arv

Hej!
Min pappas nya "flickvän", de har väl varit tsm i kanske 8 år dock, vill ge mig del av ett arv hon fått efter bortgången släkting.
Jag har ju känt pappas nya länge, men aldrig kommit vidare överrens med henne. I början tyckte jag illa om henne, inte för att hon på något sätt var orsaken till att föräldrarna gick isär. Det är hon inte, mamma och pappa skiljde sig långt innan hon kom in i bilden. Utan helt enkelt för att hon var störig och besserwisser av guds nåde. De senaste åren har det gått bättre, men det är fortfarande stelt och hon är rätt störig...

Det är ingen gigantisk summa, men skulle helt klart märkas på mitt konto. Jag klarar mig helt ok men har inte supergott ställt. Jobbar i en osäker men rolig bransch men det har alltid gått.

Nu är frågan om jag ska ta emot det? Vill inte bli "köpt", eller att jag ska behöva visa någon slags tacksamhet mot henne eller pappa varje gång jag träffar dem.

Jag sa till dem att det verkligen inte behövdes, att jag har pengar, men då lät det som att de blev sura och sa något i stil med "men nu är det såhär!".

Ska tilläggas att mina föräldrar är och har varit fattiga under hela min uppväxt så har aldrig fått en krona av dem, förutom mat och husrum och så under uppväxten. Har alltid klarat mig själv, och det lilla kapital jag har har jag slitit ihop fair and square.

Ursäkta om det är rörigt/dåligt skrivet, jobbat inatt och gick precis upp efter för lite sömn.

Jag kan ju inte hindra en överföring till mitt konto men kan ju skicka tillbaka dem i värsta fall... Men det kanske bara är dum stolthet?

Tacka så mycket för den fina gesten.
Hon kanske vill flasha lite medmänsklighet för din farsa. Eller kanske komma på bra fötter med dig.

Men i vissa länder är det direkt otrevligt att tacka nej till saker som erbjuds. Mat, husrum etc.

Du måste vara jävligt korkad som ens gör en tråd om detta.... Tacka nej till pengar? "för din stolthet"
Herre, jaaa tacka nej för fan. Hon vill ju köpa dig såklart.
TS= helt jvla bränd i skallen.
Du skriver som en tjej f.ö.

Antagligen är det så. Känns poänglöst dock, bor långt från mina föräldrar, som alla vuxna bör göra, och träffar dem kanske 1 - 2 ggr per år.


Du är helt jävla bränd, din fittskalle. Om du hade läst inlägget ordentligt så skrev jag en förklaring till varför jag skrev som jag gjorde. Jag fattar också att hon vill köpa mig, men frågan är om jag ska behålla pengarna ändå?

Ska tillägga att de även ger till hennes barn och till min syster. Samma summa vad jag förstått.

Det finns ett japanskt ordspråk som är elegant och beskriver just denna problematik: "Det finns ingenting dyrare än det som kommer gratis."

Tänk om hon inte hade gett dig - men sina egna barn - pengarna, hur hade du reagerat då?

Försöker hon köpa dig, varför då? Du är väl inget barn vars affektion kan köpas? Kanske försöker hon bara vara schyst och rättvis och göra det bästa av en komplicerat situation där hennes pojkväns son gör livet lite småsurt för henne.

Kan ju vara början på ett nytt kapitel för er två, även om det är lite besvärligt att det tar avstamp på grund av pengar från henne till dig.

Du verkar vara stolt över att vara självständig och kanske går denna "donation" emot din självbild? Kanske hamnar du nu i en tillfällig tacksamhetsställning men det innebär inte att ni måste bli bästa vänner eller du hennes lydhund.

+1.


Det hade faktiskt inte rört mig i ryggen och jag hade tyckt det varit helt naturligt.


Kan garantera att jag inte gör livet småsurt för henne. Vi träffas i princip inte. Vi bor långt ifrån varandra - som alla barn med självrespekt gör. Förstår inte människor som stannar i samma städer som sina föräldrar, de blir aldrig riktigt självständiga.

En sak jag kan se det som, som gör det lite lättare, är att i princip har min farsa försörjt henne fram tills nu, då hon varit arbetslös.

Ahja, skitsamma, onödig tråd kanske. Skickar jag tillbaka pengarna kommer det bli onda ögat nästa jul, eller när vi nu ses. Behåller jag dem så kanske jag känner att jag måste vara något av en lydhund. Blir fel hur jag än gör. Så bättre att det blir fel och att jag har lite extrapengar, I guess...

TS verkar inte vilja hamna i tacksamhetsskuld men spontant känns det ändå som ett trevligare alternativ än en förälders partner som aldrig skulle ägna en sekund åt att gynna några andra än sina egna barn.
Trots att de egna barnen har ojämförligt flottare liv. Det kan svida för dom som har det jobbigt. Kärringen eller gubben kanske inte ens går med på ett lån.

Det är ju dock de egna barnen som har all arvsrätten så om det kommer pengar frivilligt så borde nog tacksamhet vara en prioritet. Ett alternativ kan vara att TS föreslår en donation till en ideell organisation eller liknande.

Svår situation. Jag var i en liknande för många år sedan. Jag blev då erbjuden en diamantring i guld som tillhört en avliden släkting. Ringen delades ut av en person som jag hade en dålig relation till. Jag tackade nej med motiveringen att hade den avlidna önskat att jag skulle ha ringen hade jag fått den medan vederbörande fortfarande levde. Hade jag tagit emot hade jag känt det som om jag gett personen acceptans och ursäktat ett tidigare dåligt beteende. Jag kände att jag ville vara helt fri i förhållande till henne. En del personer sa då att du inte tog emot ringen och sedan kunde du sålt den - men det var inte det problemet handlade om - det handlade om symbolen för acceptans och förlåtelse.

Där har du nog en mycket stor del av förklaringen. Det handlar alltså inte i första hand om dig.

Ensam är inte stark, kanske hon vill förmedla. Eller, mer troligt: Hon känner en tacksamhetsskuld mot sin partner.

kanche damen bryr sej om dig och din syskon? ta emot pengarna köp en fin blomma till damen och var tacksam för dom som bryr sig om dig.

Du verkar vara en stark självständig person och jag tror inte att någon kan få dig att känna något du inte själv känner. Så sluta tänka att hon försöker köpa dig för det tror jag inte alls, då skulle hon gett dig mer än alla andra. Se det istället som en gåva som delas ut i välmening (och rättvisa).

Hon är mamma och styvmamma och hon älskar din pappa. Nu har hon ärvt pengar och vill inte göra någon skillnad mellan er, kanske lika mycket för hennes skull och för er skull som för din pappas. Dessutom kanske hon egentligen är en väldigt generös person men aldrig haft tillgångar att visa det tidigare? Säg tack och tänk inte mer på det!