Jag tror faktiskt att jag har upplevt samma smärta man får som när man skall föda. Jag fick en urinvägsinfektion och jag har aldrig varit så sugen på att ta mitt egna liv...
Dag 1:
Konstigt tryck i blåsan efter man varit på toaletten och kissat (det vanliga symptomet.) Skrattade och sa att om detta är vad alla gnäller över så var det väl inte så jävla farligt att ha en UVI.
Dag 2:
Fick en så fruktansvärt kåt känsla(?) Som att någon drar i nerven till klitoris efter jag har varit på toaletten... Slutar med att den inte försvinner och jag sitter på toaletten i nästan tre timmar, sitter och gråter för att jag känner mig så kåt samtidigt som jag tappar all känsel i benen... Jag sympatiserade nästan med våldtäktsmän... Kan inte beskriva känslan. Alla nerver som går till klitoris var påverkade och jag kallsvettades och mådde illa... Kunde inte göra något annat än att bara stirra... Fruktansvärt. FRUKTANSVÄRT. F-R-U-K-T-A-N-S-V-Ä-R-T! Det avtog iallafall x antal timmar senare och jag däckade i sängen.
Dag 3:
Värsta dagen i mitt liv! Vaknade på morgonen och kände mig relativt bra. Drack en massa vatten och trodde att jag var helad... Lägger mig iallafall i sängen och börjar känna någon slags värk i magen... Som en smygande mensvärk, fastän att jag inte skulle ha mens... Ifrågasätter mig själv om jag skall åka in till akuten eller inte, frågar min pojkvän vad som vore bäst. Han sa att det var upp till mig och jag skakade på huvudet och tänkte att "Jaja, det försvinner säkert idag." Vilket det inte gjorde... Går runt hela dagen med en värk i magen som enbart blir värre och värre... Nu är klockan runt 4 på eftermiddagen, lägger mig i sängen igen med en kudde under magen för att se om det hjälper... Värken blir mer intensiv och jag lägger mig i en fosterställning där jag sedan försöker sova bort det. Utmattad som jag var så somnade jag. Helt otroligt med tanke på smärtan. Vaknade någon timme senare och smärtan var tyvärr kvar... Men nu känns det som mer som mättnadskänsla, ett magknip. Nästan som att något organ försöker gräva sig igenom skinnet. Reser mig upp och börjar gå runt i lägenheten då jag inte kan kanalisera smärtan... Frågar om vi har alvedon eller något vilket vi inte hade. Min pojkvän frågar om han skall gå till apoteket och handla något varpå jag säger att det är lugnt, det försvinner... Varför jag nu gjorde det... Smärtan ökar. Jag står nu i vardagsrummet och lutar mig över bordet och kippar efter andan... Jag känner nu att det börjar röra sig i magen? Höll handen över och det rörde sig precis i nedre delen av magen... Tänkte att jag skall antingen föda ett barn eller ett inre organ. Klockan är nu runt 9 på kvällen och smärtan är så pass intensiv att jag inte kan sitta still... Det ända jag kan göra är att går runt soffbordet om och om igen, kippandes efter luft och med stora krokodiltårar, har ALDRIG upplevt en sån här smärta förut. Någon sorts kramp/smärta i magen samtidigt som de inre organen hoppar runt. Blir kissnödig. Springer på toa. Torkar mig och det kom blod på pappret. Tänker att ah, nu är det kört. Jag dör nu, något där inne har spruckit. Reser mig likblek och drar mig tillbaka till soffbordet där jag fortsätter att gå i mina maniska cirklar... Lägger mig på golvet... Rullar runt... Hänger över soffkanten... Kissnödig, IGEN... Samma rutin, ännu mer blod på pappret. Ingen mens. Det kom blod genom mitt urinrör.
Känner att smärtan klättrar upp från de nedre delarna av magen och nu sitter det i mitten... Även där hoppar något runt och har sig? Min pojkvän tar sig nu in till vardagsrummet. Smärtan så intensiv... Jag vet inte hur jag skall förklara det... När de gör så oerhörligt ont att det kryper i skinnet på en... Min pojkvän står och kollar när jag går runt där inne, tror nästan han skrattade lite för det såg så jävla fånigt ut. Han frågar om han kan göra något... Mellan mina andetag kvider jag ut "Skjut mig! Knivhugg mig! Gör vad fan som helst, bara döda mig!" Jag menade varje ord jag sa. Jag var svimfärdig... Någon hade lika gärna kunnat stå med en kniv och hugga mig om och om igen, jag hade inte känt någon skillnad... Sätter mig på golvet och gråter... Orkar inte röra mig mer. Min pojkvän säger att han kanske har något piller kvar från Italien... Visste inte riktigt vad det var till, det var blått och det var det enda pillret vi hade hemma så jag bad han leta upp det så jag kunde ta det. Kryper på golvet sakta fram till soffan... Där jag långsamt drar mig upp och sätter mig i ett hörn, förbereder mig för att dö. Han kommer tillbaka med det blåa pillret och jag tar det. Fantastiskt. Sitter kvar i hörnet av soffan och börjar höra röster... Kan inte riktigt urskilja om han pratar med mig eller inte... Frågar vad han säger och han svarar att han inte har sagt någonting alls... Skitsamma, tänker jag. Jag skall ju dö nu. Svetten rinner och jag fortsätter hallucinera ÄNDA FRAM TILL att detta underbara blåa pillret ger mig en käftsmäll och fullständigt knockar ut mig.
Dag 4:
Vaknar morgonen därpå, sittandes i samma ställning... Ingen smärta. Jag lever. Reser försiktigt på mig och går på toaletten. Inget blod, ingen smärta. Jag var fri. Detta underbara blåa piller. Ringer senare på eftermiddagen till en kvällsmottagningen och berättar var som har hänt och de ber mig komma in lite senare för ett kissprov... Åker dit och de tar tempen på mig, 39 graders feber, vilket jag inte hade känt av. Får tillbaka svaren från mitt kissprov och jag hade fortfarande blod i urinen och de skrev ut antibiotika till mig. Åkte hem och köpte en glass. Mådde bra igen. Grät av lättnad.
Nu lever jag med denna händelse i bakhuvudet och jag är så jävla rädd att få tillbaka det. Hur i HELVETE kan en UVI skapa detta? Hur är det ens möjligt? Vad hände?!
Dag 1:
Konstigt tryck i blåsan efter man varit på toaletten och kissat (det vanliga symptomet.) Skrattade och sa att om detta är vad alla gnäller över så var det väl inte så jävla farligt att ha en UVI.
Dag 2:
Fick en så fruktansvärt kåt känsla(?) Som att någon drar i nerven till klitoris efter jag har varit på toaletten... Slutar med att den inte försvinner och jag sitter på toaletten i nästan tre timmar, sitter och gråter för att jag känner mig så kåt samtidigt som jag tappar all känsel i benen... Jag sympatiserade nästan med våldtäktsmän... Kan inte beskriva känslan. Alla nerver som går till klitoris var påverkade och jag kallsvettades och mådde illa... Kunde inte göra något annat än att bara stirra... Fruktansvärt. FRUKTANSVÄRT. F-R-U-K-T-A-N-S-V-Ä-R-T! Det avtog iallafall x antal timmar senare och jag däckade i sängen.
Dag 3:
Värsta dagen i mitt liv! Vaknade på morgonen och kände mig relativt bra. Drack en massa vatten och trodde att jag var helad... Lägger mig iallafall i sängen och börjar känna någon slags värk i magen... Som en smygande mensvärk, fastän att jag inte skulle ha mens... Ifrågasätter mig själv om jag skall åka in till akuten eller inte, frågar min pojkvän vad som vore bäst. Han sa att det var upp till mig och jag skakade på huvudet och tänkte att "Jaja, det försvinner säkert idag." Vilket det inte gjorde... Går runt hela dagen med en värk i magen som enbart blir värre och värre... Nu är klockan runt 4 på eftermiddagen, lägger mig i sängen igen med en kudde under magen för att se om det hjälper... Värken blir mer intensiv och jag lägger mig i en fosterställning där jag sedan försöker sova bort det. Utmattad som jag var så somnade jag. Helt otroligt med tanke på smärtan. Vaknade någon timme senare och smärtan var tyvärr kvar... Men nu känns det som mer som mättnadskänsla, ett magknip. Nästan som att något organ försöker gräva sig igenom skinnet. Reser mig upp och börjar gå runt i lägenheten då jag inte kan kanalisera smärtan... Frågar om vi har alvedon eller något vilket vi inte hade. Min pojkvän frågar om han skall gå till apoteket och handla något varpå jag säger att det är lugnt, det försvinner... Varför jag nu gjorde det... Smärtan ökar. Jag står nu i vardagsrummet och lutar mig över bordet och kippar efter andan... Jag känner nu att det börjar röra sig i magen? Höll handen över och det rörde sig precis i nedre delen av magen... Tänkte att jag skall antingen föda ett barn eller ett inre organ. Klockan är nu runt 9 på kvällen och smärtan är så pass intensiv att jag inte kan sitta still... Det ända jag kan göra är att går runt soffbordet om och om igen, kippandes efter luft och med stora krokodiltårar, har ALDRIG upplevt en sån här smärta förut. Någon sorts kramp/smärta i magen samtidigt som de inre organen hoppar runt. Blir kissnödig. Springer på toa. Torkar mig och det kom blod på pappret. Tänker att ah, nu är det kört. Jag dör nu, något där inne har spruckit. Reser mig likblek och drar mig tillbaka till soffbordet där jag fortsätter att gå i mina maniska cirklar... Lägger mig på golvet... Rullar runt... Hänger över soffkanten... Kissnödig, IGEN... Samma rutin, ännu mer blod på pappret. Ingen mens. Det kom blod genom mitt urinrör.
Känner att smärtan klättrar upp från de nedre delarna av magen och nu sitter det i mitten... Även där hoppar något runt och har sig? Min pojkvän tar sig nu in till vardagsrummet. Smärtan så intensiv... Jag vet inte hur jag skall förklara det... När de gör så oerhörligt ont att det kryper i skinnet på en... Min pojkvän står och kollar när jag går runt där inne, tror nästan han skrattade lite för det såg så jävla fånigt ut. Han frågar om han kan göra något... Mellan mina andetag kvider jag ut "Skjut mig! Knivhugg mig! Gör vad fan som helst, bara döda mig!" Jag menade varje ord jag sa. Jag var svimfärdig... Någon hade lika gärna kunnat stå med en kniv och hugga mig om och om igen, jag hade inte känt någon skillnad... Sätter mig på golvet och gråter... Orkar inte röra mig mer. Min pojkvän säger att han kanske har något piller kvar från Italien... Visste inte riktigt vad det var till, det var blått och det var det enda pillret vi hade hemma så jag bad han leta upp det så jag kunde ta det. Kryper på golvet sakta fram till soffan... Där jag långsamt drar mig upp och sätter mig i ett hörn, förbereder mig för att dö. Han kommer tillbaka med det blåa pillret och jag tar det. Fantastiskt. Sitter kvar i hörnet av soffan och börjar höra röster... Kan inte riktigt urskilja om han pratar med mig eller inte... Frågar vad han säger och han svarar att han inte har sagt någonting alls... Skitsamma, tänker jag. Jag skall ju dö nu. Svetten rinner och jag fortsätter hallucinera ÄNDA FRAM TILL att detta underbara blåa pillret ger mig en käftsmäll och fullständigt knockar ut mig.Dag 4:
Vaknar morgonen därpå, sittandes i samma ställning... Ingen smärta. Jag lever. Reser försiktigt på mig och går på toaletten. Inget blod, ingen smärta. Jag var fri. Detta underbara blåa piller. Ringer senare på eftermiddagen till en kvällsmottagningen och berättar var som har hänt och de ber mig komma in lite senare för ett kissprov... Åker dit och de tar tempen på mig, 39 graders feber, vilket jag inte hade känt av. Får tillbaka svaren från mitt kissprov och jag hade fortfarande blod i urinen och de skrev ut antibiotika till mig. Åkte hem och köpte en glass. Mådde bra igen. Grät av lättnad.
Nu lever jag med denna händelse i bakhuvudet och jag är så jävla rädd att få tillbaka det. Hur i HELVETE kan en UVI skapa detta? Hur är det ens möjligt? Vad hände?!
__________________
Senast redigerad av putinplaza 2017-02-01 kl. 14:49.
Senast redigerad av putinplaza 2017-02-01 kl. 14:49.
