Ingenting är spektakulärt

Jag finner inget spektakulärt något mer för min egen del. Att klättra mount-everest gör jag inte för att jag inte kan, jag ser bara inte poängen med det. Jag kan få en vy genom att titta på youtube. Att lyckas är en fråga om fysik, ork, motivation och mentalitet, inget nytt under solen.

Att bli president är inte spektakulärt. Det har redan gjorts. Vore jag president så hade jag gjort vanilla-president-stuff, politik är inte extraordinärt djupt i sin natur, även om många är extra bra på politik med allt vad det beträffar. Jag hade gärna varit "chef"/politiker och försökt reda ut saker och ting.. men i mina ögon är det ett dagis som jag inte vill slösa bort mitt liv på. Jag har ingen passion för det. En vilja, mål och ett intresse, men ingen passion, jag hatar det. Pladder pladder och relationer.

Psykologi är vad det är. Läsa läsa läsa, lära lära lära, fundera, erfarenhet, människor, forska, debattera, fråga. En profession man blir mer eller mindre bra på. Mycket fascinerande dock, och tidskrävande.

Det är det okända som jag finner spektakulärt. Universums "vägg", generell artificiell intelligens och relevanta fält, metafysik. Att rikta en ficklampa i de mörka rum vi inte besökt ännu, upptäcka. Det är AIn som kommer kunna ställa de frågor vi inte ens kan ställa oss ännu, det är min vision.

Men på senare tid har jag tappat intresset för sådant, jag har blivit en misantrop. Värdet av min forskning (med äver 10.000 citeringar) betyder noll när jag ser hur överviktiga arroganta människor går apskit över McNuggets på McDonalds, när jag ser att medicinforskningen är ett prestigelöst kontrakt för kommerciella produkter med enbart vinstintresse som mål (true story.. du ska se en del VDn för stora medicinbolag, skandaler mm). När jag ser att människans framsteg, mänslighetens teknologiska utveckling, handlar om just mänsligheten: selfies på instagram, ratches, rappare, mobbare, idioter, ignoranta människor, street-gangstas, gatugäng, illiterära maffior, kaxiga somalier "ey bruchan" vars mål i livet är att få fett med respekt jao mm. Där försvann charmen med forskningen, det är inte spektakulärt eftersom att du försöker imponera på 50-cent.

Att vara anti-hjälte är av samma skäl ointressant, ser det som politik.

Det sista spektakulära som finns kvar nu (för mig) är konsten, förutom droger och experiment (runners high mm) som kan leda till förhöjda upplevelser. Endast med konsten kan det spektakulära nu uttryckas (men inte göras)..

Invändningar, tillägg, annan åsikt? Diskutera.

Vänta du bara.
I någon källare. I ett garage. På en bakgård övar unga i det dolda. Snart kommer vi få se Jackass generation 2.
Du kommer då kunna se tillbaka på denna tråd med ett leénde.

Denna tråden är spektakulär.

Om du tycker droger är en av tre spektakulära ting bör du kanske se över dina intressen över att finna spektakulära ting.

Varför måste någonting vara spektakulärt? Det om någonting är väl ändå en spektakulär utgångspunkt. En föreställning om att tillvaron skulle ha en inneboende uppseendeväckande och sensationell natur faller på sin egen rimlighet. Att någonting är uppseendeväckande eller sensationellt kan man se som att det är något mer än vad det normalt sätt är. Men tillvarons inneboende egenskaper är vad de är, hur skulle de kunna vara något annat?

Din egen uppfattning om tillvarons egenskaper har med ditt psyke och göra, varför denna tråd kanske skulle göra sig bättre i psykologiforumet. Kanske har du kört slut på dina endorfin- och DMT-nivåer i kroppen i sökandet efter perspektiv på tillvaron som gör den spektakulär?

Ingenting som sak är verkligen spektakulärt.

Bara att något i överhuvudtaget existerar är hyfsat spektakulärt.

Sätt dig då in i ett buddhistiskt eller ett hinduistiskt perspektiv på tillvaron med det tankesättet.

Men vad som är spektakulärt är självfallet subjektivt.

Är det spektakulära ett filosofiskt värde? Inte om vi ska tro filosofihistorien, som snarare är fylld med gestalter som förordar ett tillbakadraget liv, bortanför allt som rimligen kan anses vara spektakulärt.

Filosofin är förvisso rationell. Därför kan vi inte bara acceptera historien, utan att först pröva dennas förmedlade insikter. Personligen har jag funnit det svårt att knäcka t ex en gubbe som Epiktetos.