Citat:
Ursprungligen postat av
Midsommardagen
Hej, Intressant diskussion.
Det som stör mig nuförtiden inom hockeyn är att gränserna, som fanns förut, inte finns längre. Om en person dör under en proffsmatch i boxning så är det ok för mig. De har båda gått in i kampen i syfte att slå så hårt de kan på huvudet på motståndaren. (Att boxning kallas "sport" är iofs helt gåtfullt)
Du dom domare. Var du tycker du själv gränsen går? Nu klarade ju sig dem
N som Lilja överföll men slumpen är som den är - tycker du att det att en domstol skulle dömt ut ett straff on resultatet av överfallet hade varit att motspelaren hade avlidit?
Genom slumpen kom motspelaren att klara sig helt oskadd, vid en annan slump skulle utfallet kunnat var det rakt motsatta. Det skall väl ändå inte vara det resultatet som avgör om överfallet var kriminellt eller inte?
Nu tycker jag ju själv att thaiboxning är den ädlaste av sporter, sannolikt för att jag hade talang inom just detta, men jag inbillar mig en djupare mening. All idrott går i huvudsak ut på att vinna över din motståndare.
För mig är fotboll och hockey, två sporter som jag praktiserat seriöst upp till junioråldern, en form av regelstyrt krig. För mig kändes det ärligare med boxningen, dels slapp jag det enligt min mening löjliga kramandet efter varje poäng, dels fanns det ingen som helst tvekan om syftet med kampen. Bort med pucken, bollen och fan och hans moster. Inga omskrivningar, den som står upp på slutet har vunnit.
Problemet med hockeyn idag anser jag dels vara speeden. Du måste chansa för att hålla tempot, glömmer bort att hålla upp blicken varvid slaktar-Anders passar på att skicka dig på hjärnskaknings-rehab. Kan man tycka vad man vill om, men hade slaktar-Anders spelstil inte varit en del av ett vinnande koncept hade sådana som han aldrig fått betalt för att spela hockey. Våld är definitivt en del av hockeyn.
Det andra problemet enligt min mening är förbud mot tacklingar i de lägre åldrarna. Eftersom jag är uppväxt i ett relativt litet samhälle innebar det att vi vartannat år spelade med ett år äldre spelare, vartannat år med de som var ett år yngre. Är du tretton år, du vet om att en ett år äldre talangfull kille med mer än 25 % högre kroppsmassa kommer åkandes järnet för att göra ett frimärke av dig, så ställer du dig fan inte en halvmeter ifrån sargen med huvudet före. Du kommer bryta nacken. Taclingsförbudet i yngre åldrar måste bort, samtidigt måste man kanske i tonåren snabbare flytta upp de som kroppsligt kraftigt avviker ifrån sina jämnåriga.
Men ändå, du måste lära dig inom hockeyn att skydda dig själv. Samt skydda dina medspelare. Är ytterst tveksam till att man civilrättsligt skall bedöma sportsliga situationer. Däremot borde en sådan som Lilja darra av skräck så fort han sätter en skridsko på isen. Jag tänker att de normer och informella uppförandekoder som gäller inom hockeyn hade renderat Lilja en betydligt hårdare läxa än vad domstolen delade ut. Men det har man ju satt stopp för. Hämndaktioner sågs för bara något decennium sedan som fullt legitimt.