__________________
Senast redigerad av Betongsossen 2017-01-24 kl. 09:08.
Senast redigerad av Betongsossen 2017-01-24 kl. 09:08.
Citat:
En klok tjej sade till mig en gång att det spelar ingen roll hur illa du tror att det kommer att gå i framtiden när du är ung, det kommer jämna ut sig. Vad du dock får lära dig att acceptera är att du kanske inte är fit för ett "kvalificerat arbete", det är det många som inte är. 
Men vad du ska komma underfund med under den här tiden, är vad du vill göra av ditt liv och det kommer att kräva ångest och depression, men sedan när du kommer på det, kommer du känna att det var värt det. Vem vill ha levt utan berg och dalar? Vem vill ha surfat på lycka hela livet utan att fått kämpa sig till den? De som är de största förlorarna är de som aldrig fått något värt att tänka på, för de vet inte vad det innebär att vara lycklig på riktigt.
Så ta det lugnt lille man, fundera och gör det bästa av situationen. När du är klar med det kommer du förstå vad dina tankar varit värda, styrka kommer när den behövs, och jag är övertygad om att du, tids nog, kommer att finna den.
Men vad du ska komma underfund med under den här tiden, är vad du vill göra av ditt liv och det kommer att kräva ångest och depression, men sedan när du kommer på det, kommer du känna att det var värt det. Vem vill ha levt utan berg och dalar? Vem vill ha surfat på lycka hela livet utan att fått kämpa sig till den? De som är de största förlorarna är de som aldrig fått något värt att tänka på, för de vet inte vad det innebär att vara lycklig på riktigt.
Så ta det lugnt lille man, fundera och gör det bästa av situationen. När du är klar med det kommer du förstå vad dina tankar varit värda, styrka kommer när den behövs, och jag är övertygad om att du, tids nog, kommer att finna den.
Den där meningen gillade jag väldigt mycket. Är 22 år och har en ganska så lik livssituation som TS.
Citat:
Jag kommer i så fall att vara färdig med en treårig kandidat samma år jag ska fylla 29. Redan här lär det börja brännas med ångest om jag inte träffat en person jag känner att jag kan skapa mig ett liv med, och samtidigt ska man antingen under studietiden eller efter, när man precis, förhoppningsvis, håller på att etablera sig inom vald bransch, satsa på familj. Det känns redan nu överväldigande, och det är fem jävla år tills den ångesten står för dörr. Är jag nojig? Antagligen, men ändå - finns det fler i min sits, eller äldre som kan berätta hur det löste sig (eller sket sig) för er?
Intressant tråd så lämnar musik-delen jag mest huserar på. Är själv snart 28 år och hade en dipp när jag var 25, kalla det gärna en 25-års kris. Hade egentligen allting, ett bra jobb, bodde i villa, hade bil, mc, bra vänner och en underbar familj som alla bodde i eller nära den by jag bodde i och hade även en sambo. Men då en nära vän gick bort hastigt vändes livet tvärt. Är en "tänkare" och tänker mycket på det som varit och det som kommer men väldigt sällan på det som är nu. Började här leta efter ett mål eller mening med livet, något jag kunde lägga den energi jag kände jag hade och inte fick ut på vare sig jobb eller min fritid. Till saken hör även att hela livet fram tills dess så hade jag haft ett väldigt aktivt liv där skola, träning, vänner och framförallt att resa var viktigt. Men på något sätt kändes det som jag hade "gjort allt" jag hade haft som mål och det kändes enbart tomt och deprimerande. Kände verkligen att jag gick i någon sorts sorgebubbla efter vännens bortgång och ovissheten om mitt egna liv och framtid gjorde det inte bättre.
Började söka här och skaffade nya hobbys, projekt och föreningar till höger och vänster för att hitta "det". Detta gjorde att jag fick massa saker halvdant gjorda och mådde inte direkt bättre. Sen tog förhållande slut för snart 2 år sedan och hela världen rasade samman. Från att se på sig själv som "mr. Svensson" som hade hela framtiden utstakad befann jag mig på botten utan ,som det kändes då, någonting kvar. Men detta var en vändpunkt i mitt liv som jag fortfarande är inne i och har aldrig mått bättre. Tog verkligen tag i livet och fick på något sätt ett andrum jag behövde och kunde reflektera över det. Sa ifrån om massa saker jag tagit på mig och började fokusera på mig själv och vad som var viktigt i livet. Hittade sen musiken och även en egen firma inom mitt intresse-område foto och film som jag kan leva på. Har även flickvän idag och trivs jättebra med det, men har verkligen lärt mig att ta allt som det kommer, att inte planera och grubbla för mycket. Utan verkligen leva i nuet, njuta av varandras sällskap och den sits jag idag befinner mig i. Tjänar inga stora pengar men har inte heller några större utgifter och kan därmed i stort sett enbart satsa och lägga tiden på det jag vill göra och antagligen kommer leva på resten av livet och det är för mig att verkligen att leva drömmen.
Så mitt tips är att faktiskt bara ta det lugnt, fokusera på dig själv och på din egna utveckling och att på något sätt "acceptera" den situation du är i. Och som någon skrev har du verkligen hela livet framför dig där du hinner svänga flera gånger om. Brukar säga till mina vänner som hets-letar efter tjej att bara ta det lugnt och njuta av singellivet så länge det varar för det kan vara sista gången man har en sån period i livet.
Citat:
Men vad du ska komma underfund med under den här tiden, är vad du vill göra av ditt liv och det kommer att kräva ångest och depression, men sedan när du kommer på det, kommer du känna att det var värt det. Vem vill ha levt utan berg och dalar? Så ta det lugnt lille man, fundera och gör det bästa av situationen. När du är klar med det kommer du förstå vad dina tankar varit värda, styrka kommer när den behövs, och jag är övertygad om att du, tids nog, kommer att finna den.
Kan bara instämma, du har en tuff period framför dig men ta en dag i taget så är du snart igenom och då ännu starkare!
Citat:
Ditt liv behöver inte se ut som mitt men det ordnar sig, det gör det alltid. Det absolut viktigaste är att du lägger 1-2 timmar om dagen på att träna på någonting som du tycker är kul och som någon kan tänka sig att betala för. Vare sig det är att spela gitarr, editera klipp, skriva kod, bygga saker eller dansa. Vare sig du vill eller inte så kommer du att bli bra på det. Det där med att träffa den rätta tjejen, det kommer av sig själv när du minst anar det. Chansen för att du träffar henne ökar om du är passionerad över nåt här i livet istället för att gå runt i negativa tankar.
Helt rätt, både det med att lägga några timmar på något som du kan ha nytta av eller tycker är roligt och framförallt det med att träffa någon, det bästa sättet är att bara leva sitt liv och vara nöjd med det så kommer du hitta någon. Aldrig varit ett fan av att ragga på krogen eller via date-appar osv utan tror att de starkaste relationerna blir till när man minst anar det och när man inte söker efter den!
Citat:
Känner flera som blir klara med sin utbildning i sena 20-årsåldern. Det är hur lugnt som helst och förmodligen mycket vanligare än du tror. Universitetet är också ett perfekt ställe att finna en framtida partner. Det du ska vara orolig över är om du har problem med det sociala, då står familjelivet på spel. Om du inte har det ser jag inte någon anledning alls att oroa sig.
Väldigt bra sagt!
Citat:
Ahh, den klassiska kommentaren "ryck upp dig" som man själv slängt ur sig massa gånger. Stämmer ju givetvis oftast men är svårt att bara "rycka upp" sig när man är på botten. Utan då kan vara skönt få lite konstruktiv feedback och erfarenheter från andra som är/varit i samma sits.
Citat:
Jag är i liknande sits, dock har jag slutat hänga upp mig på ålder (är 27) och tänker istället att det är spännande att jag inte vet vad jag kommer jobba med i framtiden. Planen är att plugga 2018 och är det en treårig utbildning är jag 31 när jag är klar. Ingen ångest över det faktiskt. Är också singel och det är nog det jobbigaste. I princip alla jag känner har sambo och familjeliv, vilket innebär att det krävs typ en månads planering för dom att hänga med ut på en öl eller två. Så förutom att träffa kollegorna på jobbet så lever jag ganska isolerat. Så du är inte ensam i din sits!
Håller med i det mesta men känner att jag som är samma ålder som dig trots allt har många vänner som inte har barn eller inte är fast i "sambo-cyklen". Tror att du borde se dig om efter att bygga nya relationer med personer som är i samma fas i livet som dig, alltså singel och "obunden". Tänker att ha ett intresse kan hjälp dig med detta där man träffar andra eller så beroende på om du jobbar eller pluggar borde det finnas likasinnade på din arbets/studieplats.
Bara massa svammel från en som var rätt vilsen och nere för några år sedan men som sett med egna ögon att allt löser sig bara man jobbar medvetet med att ändra sin situation och framförallt, carpe diem och yolo och sånt shit. Lev här och nu och tänk inte efter en massa!
/F
Citat:
Det är skitlätt att hitta ett kneg idag. Om jag var du hade jag lagt ett år på att arbeta av studieskulderna på nån industri och tänkt över vad jag ville göra med livet. Kanske två för att spara ihop till en ny utbildning (man får väl inte låna hur mycket som helst av csn har jag för mig?)
25 är hur som helst ingen ålder så sluta noja
25 är hur som helst ingen ålder så sluta noja
Vilka arbeten skulle vara skitlätta att få i nuläget för en person utan varken bra utbildning eller CV?
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera