2016-12-31, 14:31
  #1
Medlem
Osthuss avatar
Efter ett krogbesök igår funderade jag över detta ämne och varför man blir så irriterad på att kvinnor dissar en och att man upplever dem som så kräsna. Jag fick en insikt som resonerade väldigt djupt med mig själv och kanske kan den insikten hjälpa andra så därför beskriver jag den här. Detta är dock bara en del i bitterhet och det finns säker massvis med andra anledningar till att vara bitter över kvinnor. Ge gärna respons om detta tankesätt hjälper er.

Varför

När du är irriterad, förbittrad eller klagar över kvinnor så gör du det för att du tycker att de förtjänar det. En samlad erfarenhet av respons från kvinnor har lett till slutsatsen att kvinnor är alldeles för kräsna och "borde ge dig en chans". De har alltså gjort något fel.

Okej, låt oss säga att de har gjort något fel, måste man klaga på det? Anledningen till att du klagar på och "fördömer" kvinnor är för att du straffar dem i din hjärna. Du tycker att de är förtjänta av att bli straffade. Om en person bryter mot en social eller moralisk norm så bör de straffas, därför klagar du på kvinnorna i hjärna.

Man kan testa om ovanstående påstående gäller genom att - vid ett tillfälle då du är riktigt irriterad och förbittrad på kvinnor - inte klaga. Vad känner du? Du kommer troligtvis känna frustration över att kvinnorna kommer undan med sitt beteende. De har gjort något som är fel enligt dig och genom att du inte klagar så kommer de undan med sitt beteende och detta är orättvist.

Tankesättet som beskrivs ovan är likt "ingen bryr sig om mig så då jag ska fan inte bry mig om någon annan heller". I den situationen vill man "ge tillbaka" och skapa rättvisa; ingen bryr sig om mig så då förtjänar ingen min empati.

Hur gör man för att bryta den negativa spiralen?

Det handlar inte om dem, det handlar om dig. Läs det igen. Det handlar inte om dem, det handlar om dig. När du sitter och klagar på kvinnor så tror antagligen din hjärna att du ger dem bestraffning för ett socialt eller moraliskt övertramp (jag använder moraliskt i en vid bemärkelse). Men är det verkligen det du gör? Kvinnorna kan inte läsa dina tankar, de kommer aldrig få reda på att du är förbittrad över dem såvida du inte berättar det för dem direkt.

Det handlar alltså inte om dem, det handlar om dig. Det enda du gör att beröva dig själv på lycka, på att må bra. Du tror att det är kvinnorna du straffar genom att klaga och vara hatisk mot dem men det är bara dig själv som du skadar. Om du bryr dig mer om dig själv än kvinnorna du klagar över så måste du sluta klaga, för det är inte kvinnorna som du straffar, det är dig själv. Visa dig själv respekt genom att sluta göda din bitterhet och ditt hat.
__________________
Senast redigerad av Osthus 2016-12-31 kl. 14:42.
Citera
2016-12-31, 14:39
  #2
Medlem
Jag håller med dig. Tack för ett bra inlägg.
Citera
2016-12-31, 14:41
  #3
Medlem
Osthuss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av mitthopp
Jag håller med dig. Tack för ett bra inlägg.
Kul att höra. Tack själv!
Citera
2016-12-31, 14:50
  #4
Medlem
bithaxs avatar
Det som du säger är ju att det är mitt eget fel att jag är oattraktiv och att jag får skylla mig själv.
Den förklarigen kommer mitt ego aldrig att acceptera.

Det är ju dessutom så att jag har gett upp att lyckas förändra mig själv. Jag vet inte vad jag skall göra, jag vet inte vad som förväntas av mig, jag tror inte att jag kommer att lösa detta enbart med tankekraft, det behövs något mer.

Och du måste förstå att man kan känna sig väldigt orättvist behandlad, även om det är "rätt åt mig för att jag är ful" eller "rätt åt mig för att jag är så omanlig" eller "rätt åt mig för att jag har så dåligt självförtroende" så blir det ändå så att man tolkar denna "rättvisa" som ett hat, ungefär som negrer som tycker att de blir förtryckta av vita som frågar vart de kommer ifrån.

Det känns orättvist att just jag skall vara dömd till utanförskap, inte få några sexuella erfarenheter, inte få uppleva kärlek, inte få någon familj eller några barn, bara för att kvinnor är som de är.

Det leder en till att tänka att alla kvinnor är horor, eller att det vore bättre om de var det, för då kunde man i alla fall köpa dem.

Notera att jag själv inte tänker riktigt såhär längre, jag har lixom gett upp, det tjänar ingenting till att vara bitter. Men det fanns en period, i min tonår, då jag tänkte just såhär.

För att förstå varför bitterhet uppstår så måste man förstå kännslorna som ligger bakom, och en av de viktigaste sakerna som driver det är att man är eller tror sig vara i en situation som man inte själv förmår att påverka.
__________________
Senast redigerad av bithax 2016-12-31 kl. 14:58.
Citera
2016-12-31, 15:00
  #5
Medlem
Osthuss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av bithax
Det som du säger är ju att det är mitt eget fel att jag är oattraktiv och att jag får skylla mig själv.
Den förklarigen kommer mitt ego aldrig att acceptera.

Det är absolut inte det jag försöker förmedla, hur läser du in det? Jag är väldigt förstående och känner med människor som tänker så här, jag vet hur det är.
Citat:
Ursprungligen postat av bithax
Det är ju dessutom så att jag har gett upp att lyckas förändra mig själv. Jag vet inte vad jag skall göra, jag vet inte vad som förväntas av mig, jag tror inte att jag kommer att lösa detta enbart med tankekraft, det behövs något mer.

Och du måste förstå att man kan känna sig väldigt orättvist behandlad, även om det är "rätt åt mig för att jag är ful" eller "rätt åt mig för att jag är så omanlig" eller "rätt åt mig för att jag har så dåligt självförtroende" så blir det ändå så att man tolkar denna "rättvisa" som ett hat, ungefär som negrer som tycker att de blir förtryckta av vita som frågar vart de kommer ifrån.

Jag har aldrig sagt att det är rätt åt någon som tänker så här eller att personen skulle förtjäna det. Hur läser du in det?

Orättviskänslan kanske inte försvinner men det kan hjälpa att förstå varför man har den och varför den inte ens innebär att man straffar kvinnor, som man tror att man gör.

Citat:
Ursprungligen postat av bithax
Det känns orättvist att just jag skall vara dömd till utanförskap, inte få några sexuella erfarenheter, få uppleva kärlek, inte få några barn, bara för att kvinnor är som de är.

Det leder en till att tänka att alla kvinnor är horor, eller att det vore bättre om de var det, för då kunde man i alla fall köpa dem.

Notera att jag själv inte tänker riktigt såhär längre, jag har lixom gett upp, det tjänar ingenting till att vara bitter. Men det fanns en period, i min tonår, då jag tänkte just såhär.

Orättvist, absolut, men fundera vad dina tankar om orättvishet syftar till? Du straffar inte kvinnorna genom att tänka så; den enda du straffar är dig själv, för det hade varit teoretiskt möjligt för dig att må bättre.
Citera
2016-12-31, 15:12
  #6
Medlem
bithaxs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Osthus
Orättvist, absolut, men fundera vad dina tankar om orättvishet syftar till? Du straffar inte kvinnorna genom att tänka så; den enda du straffar är dig själv, för det hade varit teoretiskt möjligt för dig att må bättre.

Det enda sättet man faktiskt kan straffa kvinnor på är ju genom att vara våldsam och våldta dem osv. Det är det sådana här tankar leder till i slutändan.

Därmed straffar jag bara mig själv så länge jag lägger band på mig, och väljer att inte tvinga en kvinna till sex med mig.

Det är nog ett evolutionärt beteende, en plan B som tas till när inte plan A fungerar. Precis som sexualitet så kan man ju naturligtvis välja att undertrycka dessa känslor hos sig själv, men de kommer ändå att finnas där och komma fram i form av hat på nätet och liknande.

Det är väl inte så konstigt egentligen?

Jag kan ju själv tänka t.ex. att våldta någon och sedan ta livet av mig skulle vara ett alternativ till att leva ett liv i ensamhet och dö i ensamhet. Det är ungefär på den nivån det är. När man känner total hopplöshet blir man desperat och gör desperata saker.

Säkert, om du inte hittade mat, skulle du tillslut överväga att äta upp katten eller bryta dig in hos folk som hade mat.
__________________
Senast redigerad av bithax 2016-12-31 kl. 15:22.
Citera
2016-12-31, 15:17
  #7
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Osthus
Efter ett krogbesök igår funderade jag över detta ämne och varför man blir så irriterad på att kvinnor dissar en och att man upplever dem som så kräsna. Jag fick en insikt som resonerade väldigt djupt med mig själv och kanske kan den insikten hjälpa andra så därför beskriver jag den här. Detta är dock bara en del i bitterhet och det finns säker massvis med andra anledningar till att vara bitter över kvinnor. Ge gärna respons om detta tankesätt hjälper er.

Varför

När du är irriterad, förbittrad eller klagar över kvinnor så gör du det för att du tycker att de förtjänar det. En samlad erfarenhet av respons från kvinnor har lett till slutsatsen att kvinnor är alldeles för kräsna och "borde ge dig en chans". De har alltså gjort något fel.

Okej, låt oss säga att de har gjort något fel, måste man klaga på det? Anledningen till att du klagar på och "fördömer" kvinnor är för att du straffar dem i din hjärna. Du tycker att de är förtjänta av att bli straffade. Om en person bryter mot en social eller moralisk norm så bör de straffas, därför klagar du på kvinnorna i hjärna.

Man kan testa om ovanstående påstående gäller genom att - vid ett tillfälle då du är riktigt irriterad och förbittrad på kvinnor - inte klaga. Vad känner du? Du kommer troligtvis känna frustration över att kvinnorna kommer undan med sitt beteende. De har gjort något som är fel enligt dig och genom att du inte klagar så kommer de undan med sitt beteende och detta är orättvist.

Tankesättet som beskrivs ovan är likt "ingen bryr sig om mig så då jag ska fan inte bry mig om någon annan heller". I den situationen vill man "ge tillbaka" och skapa rättvisa; ingen bryr sig om mig så då förtjänar ingen min empati.

Hur gör man för att bryta den negativa spiralen?

Det handlar inte om dem, det handlar om dig. Läs det igen. Det handlar inte om dem, det handlar om dig. När du sitter och klagar på kvinnor så tror antagligen din hjärna att du ger dem bestraffning för ett socialt eller moraliskt övertramp (jag använder moraliskt i en vid bemärkelse). Men är det verkligen det du gör? Kvinnorna kan inte läsa dina tankar, de kommer aldrig få reda på att du är förbittrad över dem såvida du inte berättar det för dem direkt.

Det handlar alltså inte om dem, det handlar om dig. Det enda du gör att beröva dig själv på lycka, på att må bra. Du tror att det är kvinnorna du straffar genom att klaga och vara hatisk mot dem men det är bara dig själv som du skadar. Om du bryr dig mer om dig själv än kvinnorna du klagar över så måste du sluta klaga, för det är inte kvinnorna som du straffar, det är dig själv. Visa dig själv respekt genom att sluta göda din bitterhet och ditt hat.
Nu är ju inte jag någon som speciellt ofta klagar på kvinnor nätledes. Men jag ska ändå ge några reflektioner på dina dogmer. Det finns varken negativa eller positiva spiraler. Det är förenklingar att säga så och man måste inte förenkla.

Bitter-stämplen flyger lite väl fort upp i vissa sammanhang kan jag tycka. Vissa saker som endera parten kan ha nytta av att lära sig kommer inte på det mansplainande eller det initiativstagande och förklarande sättet, det handlar mer om att ifrågasätta sina intuitiva antaganden, slutledningar, och istället ställa frågor, både till sig själv och den man anser sig tvärsäker på att redan förstå. En del som motverkar detta tror jag beror på bias, särskilt just-world bias.

Citat:
Det handlar alltså inte om dem, det handlar om dig.
Hur kan man så säkert uttala sig om något?
Om man tänker sig att erfarenheter fördelar sig mellan mänskor på en normalfördelningskurva, så finns det ju faktiskt ändå dem som har extrema erfarenheter åt endera hållet som man på grund av dess ytterlighet blir svåra att tro på, givet just-world bias (folk får vad dom förtjänar", "som man bäddar får man ligga", osv).

Därför anser jag det väldigt förhastat att direkt sätta en stämpel eller göra vissa grundantaganden om någon/några. Har man dock en solid erfarenhet av att x alltid leder till y, är det ju dock inte speciellt konstigt om man hamnar i vissa slutledningar. Men om man då inte ens anstränger sig för att verifiera något utan bara bitter-stämplar och "du är felet" tror jag man gör sig själv en otjänst. Ibland kan jag uppfatta kvinnors teoretiserande mellan varandra som just ett sådant vidmakthållande av vissa förutfattade meningar som direktappliceras utan att verifiera något grundligt. Finns ju dock inget krav att varken ge, eller dela med sig, fråga, osv.

Att straffa, kan tolkas på en mängd olika sätt. En del kan säkert uppleva sig straffade genom att uteslutas, undanhållas från det ena eller andra.

Det jag vill ha sagt, är att om man alls ska uttala sig om en individ bör man mycket noggrant satt sig in i inte bara någon eller några detaljer. Annars får man ju själv vara beredd att smaka på samma mynt.

Oavsett vad vi kallar det: hat, bitterhet, besvikelse, etc, så har dessa känslor ändå en funktion som inte per automatik kan kallas dysfunktionella innan man mycket noga och i sin helhet satt sig in i det hela. Förväntar man sig att i allt i livet få information serverad som korvstoppningsläxor är det klart att man inte kommer få lika mycket av den information man kanske behövt för att kunna stå för någon stämpel man anser sig ha rätt att sätta.

Har vid flera tillfällen i livet mött kvinnor som vid minsta signal från en man som tyder på att något inte är happy-family 100% livslång lojalitet, direkt försvarar sig med någon mening som innehåller ordet bitter. T.ex. "gud vad jag tycker det är jobbigt med bittra mänskor". Tanketerminerat och så är lugnet återställt inombords.

Det är heller inte så att det finns en grundregel, att "bittra" mänskor har som enda väg till förståelse genom att knacka folk på axeln med en slags utlämnande och uttömmande FYI, likt världen vore en gemensam arbetsplats med ett gemensamt mål. En del har dock ett mycket stort behov av att se sig själva som jämlikar i fråga om kritiskt tänkande och ödmjukhet, fastän de i praktiken sällan lever upp till detta. Dessa färdigheter/egenskaper är inget man kan tenta av på i någon fin delkurs på sina fina utbildning.

Misstänker också att både män och kvinnor är bättre än vad som i allmänt tros på att hantera och portionera ut sitt hat och sin bitterhet, och att uppfattningen om att det inte är så delvis är styrt av den begränsade yta(ofta internet) som man bildar sig denna uppfattning på. Att hantera kan då givetvis betyda att man avsäger sig all lojalitet med mänskligheten, då det inte finns någon medfödd grundregel som säger att man alltid ska stå på den sidan.

En annan sak som är intressant med ditt tvärsäkra "du är felet", är att den uppfattningen kan vara den diametralt motsatta när den kommer från t.ex. personer som haft tid att sätta sig in i helheten. Man kan då fråga sig vilken uppfattning som är mest korrekt, den som gjorts efter en kvarts minimal-förmåga till kritiskt tänkande och inlevelse och år levda, eller den som kommer av någon med mycket lång erfarenhet, dubbelt antal år levda, kanske utbildning, och god förmåga till inlevelse och kritiskt tänkande.
Citera
2016-12-31, 15:46
  #8
Medlem
Att bli avvisad är ingen anledning till att vara bitter mot kvinnor, de har all rätt att avvisa om de inte är intresserade.

Jag är misogyn av helt andra anledningar
Citera
2016-12-31, 15:54
  #9
Medlem
Osthuss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av funderande
Nu är ju inte jag någon som speciellt ofta klagar på kvinnor nätledes. Men jag ska ändå ge några reflektioner på dina dogmer. Det finns varken negativa eller positiva spiraler. Det är förenklingar att säga så och man måste inte förenkla.

Bitter-stämplen flyger lite väl fort upp i vissa sammanhang kan jag tycka. Vissa saker som endera parten kan ha nytta av att lära sig kommer inte på det mansplainande eller det initiativstagande och förklarande sättet, det handlar mer om att ifrågasätta sina intuitiva antaganden, slutledningar, och istället ställa frågor, både till sig själv och den man anser sig tvärsäker på att redan förstå. En del som motverkar detta tror jag beror på bias, särskilt just-world bias.

Hur kan man så säkert uttala sig om något?
Om man tänker sig att erfarenheter fördelar sig mellan mänskor på en normalfördelningskurva, så finns det ju faktiskt ändå dem som har extrema erfarenheter åt endera hållet som man på grund av dess ytterlighet blir svåra att tro på, givet just-world bias (folk får vad dom förtjänar", "som man bäddar får man ligga", osv).

Därför anser jag det väldigt förhastat att direkt sätta en stämpel eller göra vissa grundantaganden om någon/några. Har man dock en solid erfarenhet av att x alltid leder till y, är det ju dock inte speciellt konstigt om man hamnar i vissa slutledningar. Men om man då inte ens anstränger sig för att verifiera något utan bara bitter-stämplar och "du är felet" tror jag man gör sig själv en otjänst. Ibland kan jag uppfatta kvinnors teoretiserande mellan varandra som just ett sådant vidmakthållande av vissa förutfattade meningar som direktappliceras utan att verifiera något grundligt. Finns ju dock inget krav att varken ge, eller dela med sig, fråga, osv.

Att straffa, kan tolkas på en mängd olika sätt. En del kan säkert uppleva sig straffade genom att uteslutas, undanhållas från det ena eller andra.

Det jag vill ha sagt, är att om man alls ska uttala sig om en individ bör man mycket noggrant satt sig in i inte bara någon eller några detaljer. Annars får man ju själv vara beredd att smaka på samma mynt.

Oavsett vad vi kallar det: hat, bitterhet, besvikelse, etc, så har dessa känslor ändå en funktion som inte per automatik kan kallas dysfunktionella innan man mycket noga och i sin helhet satt sig in i det hela. Förväntar man sig att i allt i livet få information serverad som korvstoppningsläxor är det klart att man inte kommer få lika mycket av den information man kanske behövt för att kunna stå för någon stämpel man anser sig ha rätt att sätta.

Har vid flera tillfällen i livet mött kvinnor som vid minsta signal från en man som tyder på att något inte är happy-family 100% livslång lojalitet, direkt försvarar sig med någon mening som innehåller ordet bitter. T.ex. "gud vad jag tycker det är jobbigt med bittra mänskor". Tanketerminerat och så är lugnet återställt inombords.

Det är heller inte så att det finns en grundregel, att "bittra" mänskor har som enda väg till förståelse genom att knacka folk på axeln med en slags utlämnande och uttömmande FYI, likt världen vore en gemensam arbetsplats med ett gemensamt mål. En del har dock ett mycket stort behov av att se sig själva som jämlikar i fråga om kritiskt tänkande och ödmjukhet, fastän de i praktiken sällan lever upp till detta. Dessa färdigheter/egenskaper är inget man kan tenta av på i någon fin delkurs på sina fina utbildning.

Misstänker också att både män och kvinnor är bättre än vad som i allmänt tros på att hantera och portionera ut sitt hat och sin bitterhet, och att uppfattningen om att det inte är så delvis är styrt av den begränsade yta(ofta internet) som man bildar sig denna uppfattning på. Att hantera kan då givetvis betyda att man avsäger sig all lojalitet med mänskligheten, då det inte finns någon medfödd grundregel som säger att man alltid ska stå på den sidan.

En annan sak som är intressant med ditt tvärsäkra "du är felet", är att den uppfattningen kan vara den diametralt motsatta när den kommer från t.ex. personer som haft tid att sätta sig in i helheten. Man kan då fråga sig vilken uppfattning som är mest korrekt, den som gjorts efter en kvarts minimal-förmåga till kritiskt tänkande och inlevelse och år levda, eller den som kommer av någon med mycket lång erfarenhet, dubbelt antal år levda, kanske utbildning, och god förmåga till inlevelse och kritiskt tänkande.
Jag skriver i början att detta bara är en möjlig förklaring som jag föll för.

Det här med "det handlar om dig" har blivit lite missuppfattat. Jag förklarade inte riktigt men det jag menar är inte det är ditt fel utan att tankeverksamheten när man klagar på kvinnor har ur ett perspektiv ingenting med kvinnorna i sig att göra utan det handlar mer om en inbyggd känsla av rättvisa och förtjänst som är tätt förknippat med ens identitet. Kvinnorna får inte reda på att man klagar på dem (om man gör det i sina tankar) så då handlar det på ett sätt inte alls om dem utan om dig själv då syftet är, enligt min hypotes, att ge dem en social bestraffning. Min poäng är inte att fälla någon sorts moraliskt fördömande av personer som föraktar kvinnor. Tvärtom kan jag leva mig in i deras situation.
__________________
Senast redigerad av Osthus 2016-12-31 kl. 15:57.
Citera
2016-12-31, 15:55
  #10
Medlem
Osthuss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av obisvenkanobi
Att bli avvisad är ingen anledning till att vara bitter mot kvinnor, de har all rätt att avvisa om de inte är intresserade.

Jag är misogyn av helt andra anledningar

Haha, ok, varför då om man får fråga?
Citera
2016-12-31, 16:08
  #11
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Osthus
Jag skriver i början att detta bara är en möjlig förklaring som jag föll för.

Det här med "det handlar om dig" har blivit lite missuppfattat. Jag förklarade inte riktigt men det jag menar är inte det är ditt fel utan att tankeverksamheten när man klagar på kvinnor har ur ett perspektiv ingenting med kvinnorna i sig att göra utan det handlar mer om en inbyggd känsla av rättvisa och förtjänst som är tätt förknippat med ens identitet. Kvinnorna får inte reda på att man klagar på dem (om man gör det i sina tankar) så då handlar det på ett sätt inte alls om dem utan om dig själv då syftet är, enligt min hypotes, att ge dem en social bestraffning. Min poäng är inte att fälla någon sorts moraliskt fördömande av personer som föraktar kvinnor. Tvärtom kan jag leva mig in i deras situation.
Tack för lite bättre förklaring. Får se om jag kommer på något mer. Intressant men återkommande ämne, som ska följas.
Citera
2016-12-31, 16:20
  #12
Medlem
bithaxs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Osthus
Jag skriver i början att detta bara är en möjlig förklaring som jag föll för.

Det här med "det handlar om dig" har blivit lite missuppfattat. Jag förklarade inte riktigt men det jag menar är inte det är ditt fel utan att tankeverksamheten när man klagar på kvinnor har ur ett perspektiv ingenting med kvinnorna i sig att göra utan det handlar mer om en inbyggd känsla av rättvisa och förtjänst som är tätt förknippat med ens identitet. Kvinnorna får inte reda på att man klagar på dem (om man gör det i sina tankar) så då handlar det på ett sätt inte alls om dem utan om dig själv då syftet är, enligt min hypotes, att ge dem en social bestraffning. Min poäng är inte att fälla någon sorts moraliskt fördömande av personer som föraktar kvinnor. Tvärtom kan jag leva mig in i deras situation.

Ja, men det är ju därför man då uttrycker sitt hat t.ex. här på flashback. Då får ju kvinnorna reda på det. Och det händer överallt på nätet. Har du tagit notis om hur många media bloggerskor och feminister som klagar på hat från män? Det beror ju på att männen som undertrycker sina känslor offentligt i stället uttrycker dem mot kvinnor på nätet.

Därmed så får ju kvinnorna reda på att det finns män som är bittra och känner på det här viset. Deras svar är då att "Det här är ett bevis på att feminism behövs", "Vi är förtryckta", utan att vidare analysera vad det beror på.
__________________
Senast redigerad av bithax 2016-12-31 kl. 16:25.
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in