Citat:
Ursprungligen postat av
Ankdammsman
Om man får tro vänsterhistorikerna var det konstant revolutionsrisk från ca 1850 till 1940, och kapitalismen räddades enbart av militären och de socialdemokratiska klassförrädarna. Den typen av historieskrivning var mycket populär ända in på 80-talet och enorm energi lades på att identifiera tidpunkter när det borde ha blivit revolution om inte SAP stuckit dolken i ryggen.
Köper man den beskrivningen får spänningarna sägas ha avtagit sen dess, oavsett invandring och annat. Ur ett lite mer neutralt perspektiv skulle jag säga att de politiska spänningen och polariseringen nog var större på 70/80-talet med ett Palmelett SAP på glid åt vänster samtidigt som kalla kriget hettade till. Lägg till IB, U-137, statsministermord, vänsterterror och diverse spionaffärer och det ser ganska dramatiskt ut. Löntagarfonderna var förmodligen den största politiska striden under efterkrigstiden och innehöll mycket osvenska inslag som borgerliga massmöten och protestmarscher.
I själva verket blev militären utmanövrerad från allt politiskt inflytande redan före första världkriget, och att "kapitalismen räddades" hade intet med militären att göra, utan var ett Förhandlingsresultat mellan storindustri och Socialdemokrati som blev den givna konsekvensen efter den ryska revolutionen, som skrämde skiten ur den svenska överklassen mer än något annat.
Men så värst mycket "kapitalism" som "räddades" kan man kanske fundera lite över med tanke på att det som erbjöds var politisk lojalitet (till Socialdemokraterna) i utbyte mot närmast monopolställning (för storindustrin) ...
Det var alltså inte "kapitalismen" som "räddades", utan det var överklassens position som räddades, nu som ohotad dessutom.
De som hamnade på sniskan blev små- och medelföretagarna - samt naturligtvis de svenska konsumenterna.
Militären visade tidigt färg som hätsk arbetarfientliga, och agerade synnerligen hårt mot även socialdemokrater. Socialdemokraterna svarade med att stänga ner nästan hela det militära våldskapitalet, och det fanns pga det ingen svensk säkerhetstjänst i princip ända fram tills det andra kriget var en realitet.
Och då var det så illa med militärens kapacitet att privatpersoner från storindustrin i hemlighet fick ombesörja svenska officerares utbildning i annat land, tex Tyskland med Abwehr.
SÅ det var ett samhällsklimat på den tiden, fram till - och kring - första världskriget (dvs 1900-talets första del) som hade revolution i luften. Tänk också på att de få terrordåd Sverige drabbats av också skedde på den tiden (tex Amaltheasprängningen, mordbranden på Norrskensflammans redaktionshus osv.
Runt om i Europa var det också fuult av sådant.
