Jag läste samma artikel men funderade inte på det. Däremot så funderade jag på
Citat:
Vårt barn ska bli så tryggt att det aldrig viker undan
Framtidspessimism har präglat den senaste tidens samhällsdebatt. Frida Bengtsson och svenskamerikanen Keenan Allen är oroliga över utvecklingen. Men inte bara. De känner också ett jävlar anamma.
De förbereder sig på det nya livet som mamma och pappa. Men också på hur de ska tackla omvärldens bemötande, den som styrs av människors syn på andra människors nivå av pigmentceller i huden.
– Det går inte att skydda sitt barn från rasismen. Istället pratar vi mycket om hur vi gör för att ge redskap att hantera den. Jag vill att vårt barn ska bli så tryggt att det aldrig viker undan utan tvärtom tar ett steg fram, säger Frida Bengtsson.
Vinkeln på reportaget är tydligt. Familjen är rädd för rasism på grund av att de lever i ett blandäktenskap. Frida skall nog inte vara allt för orolig för rasism. Det handlar i de flesta fall inte alls om pigment, det handlar om hur man beter sig. Förskolor och skolor har varit enormt bra på att motarbeta rasism.
Frida skall nog istället bara rädd för hur våldet, våldtäkterna och personrånen bara ökar hela tiden. Då kommer det inte att hjälpa att ta ett steg fram, det kan istället vara livsfarligt. Frida skall vara oroad på allvar om hon får en dotter. Våldtäkterna har ökat med 100% bara sedan 2012. Och läser hon reportaget på Sydsvenskans webb, så hittar hon nog även reportaget om den minderåriga flickan som blev gruppvåldtagen.
