Mål med era aktier?

Hur gör folket?

Sätter ni upp mål ,delmål osv
Firar ni vid delmål kanske?
Jag själv har inget mål mer än att jag vill att portföljen växer .
Men till slut känns det bara som siffror på skärmen . 100 blir 200k , 1 miljon men då siktar man mot tvåan!
Blir man nöjd nångång ? Vad säger ni med 1 milj +

Gör absolut ingenting med dom. Ganska tragiskt. Intalar mig själv att "jag har inte råd" 'ed ett par nya träningsskor. Har en klump i magen i flera veckor sen jag beställde ny dator.

Har blivit en helt tragisk snåljåp. Iaf när der gäller mig själv. Sambon får det rätt bra och mina brorsönder. Hehe.

Det blir som en drog tillslut. Först var det hur coolt som helstatt ha 100 000. Sen blev det naturliga målen 500 000, då lovade jag mig själv att köpa hus. När 500 var taget så kändes det inte lika kittlande, har fortfarande bostadsrätten kvar

Att nå miljonen hade reducerats från en super stor bedrift, till att knappt märkas av mig själv när det hände.

Pengar har blivit en sjukdom

Bränn avkastningen är mitt råd, det var många år sedan jag tog från sparkontot för att byta bil exempelvis - det börjar bli några byten nu som helt och fullt finansierats med aktievinster

Att kunna leva på utdelningar/avkastning känns ju som något ganska stort fast bra delmål, den dagen kommer jag fira ordentligt. Då får man någon form av frihet och kommer bara saker som jag tycker är roligt/intressant. Är väl antagligen rätt ung och dum just nu och min världssyn kommer väl ändras med åren.

Nej, jag har inget speciellt mål. Jag handlar med aktier istället för att kasta bort pengarna på diverse spel, mest för spänningens skull kan man säga. Nöjd så länge jag slår inflationen.

Jävligt bra att ha en aktiedepå om man blir sjuk, arbetslös eller pensionär.
Vid ovanstående tillfällen är pengaflödet in minimalt och man måste fylla på
kassan med hjälp av aktiedepån för att få ett något så när drägligt liv.

Känner igen mig i vad du skriver fast har inte kommit lika långt som dig riktigt ännu.

Kommer ihåg när man började med avanza satte in 10k i avanza zero och man höll ju på att göra i byxan när man såg att man låg 200kr + efter några dagar. sen efter det har man fortsatt.

När man kom upp till 50k tänkte man att nu ska man renovera toaletten men istället la man bara ännu mer pengar på börsen. Man intalar sig själv att man inte har råd men egentligen har man ju råd. Nu har jag egentligen råd att renovera både toa, hallen och köket men jag kommer inte göra det för att jag inte tycker att jag har råd / prioriterar min portfölje före min bostad (min sambo).

Håller med pengarna har blivit en sjukdom. Om man kollar på papperet ser det ju bra ut men om man kollar socialt ja det får någon annan säga.

För mig går det bra, jag har tjänat 60k hittills. Jag hade som mål 50k, nästa blir 100k såklart.

Men jag har inte det beteendet som många beskriver, att man blir snål och bara vill ha mer pengar. Jag har börjat leva ut mitt liv mycket mer, förut var jag sparsam med pengar och tänkte efter mycket, nu har jag blivit mer och mer att "fan spelar ingen roll har ju pengar".

Fast jag går inte och köper saker bara för att. Jag köper det jag behöver, sådant har jag lärt mig av mina föräldrar och det sitter djupt i mig.

Mitt mål med pengar är egentligen att få makt, jag vill kunna styra mitt liv och leva så som jag vill utan att behöva ta hänsyn till saker. Så som hyra, priser på saker jag behöver osv. Jag vill bara kunna känna att jag vill bo där och därför köper jag det, eller jag behöver denna saken till detta jag håller på med, därför köper jag det. Utan att behöva tänka på om pengarna räcker.

Efter att jag kan göra det blir målet att influera samhället och försöka pusha fram saker genom att stödja organisationer jag gillar, politiskt eller liknande. Mitt mål är verkligen inte att bara bunkra pengar, målet är att ha mycket pengar och att investera dessa i annat än aktier helt enkelt. Investera i mig själv och i sådant jag tycker om fast som inte genererar pengar utan något annat.

Det är väl det man har pengar till? Jag har nog en annan filosofisk grund och uppfostran än många andra och det har nog påverkat hur jag ser på pengar och som är orsaken till att jag inte förgiftas av det. För det en del av er beskriver här är ren förgiftning av pengarna, ni kommer inte bli lyckliga av mer pengar det är helt klart.

Jag förstår mig inte riktigt på folk som har specifika mål som t.ex kunna pensionera sig tidigare eller att leva på avkastningen t.ex. Då hade jag hellre levt i nuet och lagt pengarna på resor, materiella ägodelar, nöjen osv.
Man kan inte veta om man ens lever innan man når dessa payoff-mål.


Mitt mål är helt enkelt att se mina cash växa.
På nått underligt vis så njuter jag av att lägga mina pengar på hög och se den växa sig större och större.
Mer än jag skulle njuta av att bränna pengarna på t.ex resor, nyaste prylarna osv.

Ditt andra stycke verkar motsäga ditt första.

Men visst, jag håller fullständigt med om man inte skall tvinga sig att leva olyckligt, oavsett vilket mål man har.

"Hemligheten" är att leva lyckligt. HUR man gör det är upp till var och en att komma på.

Kan inte annat än hålla med Celeno.

Nä med din retorik så är det ju totalt onödigt att spara. Kan ju dö redan imorgon eller varför inte inatt.
Om man nu dör och har en schysst portfölj efterlämnar man ju något.

Är din dröm att vara löneslav livet ut?

Jag tänker att jag dels har de som en rejäl buffert om det går åt helvete för mig (sjukpensionär eller annat). Går det fortsatt bra, så har jag dem för att kunna ha en bra pension och gärna sluta jobba lite i förtid.

Sen vet man ju aldrig vad som händer. Dör jag i förtid, ja då får ungarna pengarna så småningom. Det är helt okej med mig. Jorden kanske inte finns som vi ser den om 30 år. Kanske har muslimerna tagit över och allt är kaos som det varnas för i vissa delar av forumet. Eller så är det bra. Vem vet. Det är i alla fall inte dumt att ha slantar oavsett vilket.

Men ja, det är en drog. Jag har aldrig plockat ut från aktiekontot. Gjorde det när jag var yngre och hade fonder som jag blev tvungen att sälja, och det svider än idag. Människan vill inte gå miste om en eventuell storvinst, så är det.