Behovet av att vörda något

Det här går nog tillbaka på behov att vilja bli bekräftad och sedd, tror jag. Man kan vörda sin egen sanning och berättelse, men det kan ju kännas lite otillfredställande/tröstlöst om det aldrig ses eller bekräftas. Att mindre än vad som vore önskvärt hålls heligt, tror jag bottnar i en samhällsutveckling där allt i mångt och mycket handlar om den gemensam utvecklingen drivs av ett slags osunt och förlegat konkurrens- och marknadstänkande. T.ex. höjer man sitt marknadsvärde om man kan göra sig lustig över något som hålls heligt av någon annan.

Behovet av att hålla mer än den egna sanningen och berättelsen helig/vörda den, tror jag bottnar i det ovan skrivna, men även utvecklingspsykologiskt i sådant som anknytning. Egentligen hur man föds ut i världen av karriärs- och självförverkligande-drivna vuxna, som egentligen saknar de färdigheter för kritiskt tänkande(och sålunda också förnuft och kärlek) som vore önskvärt att föra vidare. Och därför mer än individer är produkter av sin omvärld, och "self-made man" nästan enbart i betydelse av förhållande till konkurrens och marknad.

Svar fråga 1: Utifrån dom egna tillkortakommanden. Man vill så jävla gärna ha någon att gå till och be om förlåtelse.

Svar fråga 2: Du ska se att ditt behov av att vörda någonting försvinner om du börjar ta ansvar för ditt eget beteende gentemot andra.

Beror väl på. Om jag vördar gemenskap är det ju inte varje gång jag ser en vän som jag gör något, men det händer att vi explicit lägger undan skämtandet ett tag och reflekterar över vår gemenskap.

1. Det handlar inte om förlåtelse. Det handlar om att känna att något är viktigt, ett behov som vi alla har hur oviktigt allt än är. Jag anser att sanningen handlar om att anpassa samhället efter de mänskliga behoven. Utöver det finns det ingen sanning.

Är inte kärleken viktig oberoende av hur oviktigt allt annat är samtidigt är den ju ett grundläggande mänskligt behov?

Fint. Men det är inte det jag menar med att vörda.

Så vad menar du?

Jag menar att man vördar någon pryl, plats eller människa, eller en sällsynt kategori av sådana.

Så vilken del av detta uppfylls inte av en vängrupps uppskattning av gemenskap och vänskap?

Dels räcker det inte med uppskattning. Det jag talar om ligger närmare dyrkan. Dels lämpar sig inte målet för vördande.