Sammanslagna ord som Brexit, Mansplaining, vad tycker ni?

Jag kan inte hjälpa det, men jag tycker det är så fånigt!

Om jag kommer in på ämnena så säger pratar jag om Englands utträde, eller liknande! Men många pratar om Brexit, som om det vore världens mest naturliga ord, som om det var det första ordet dom lärde sig som små eller något!

En kvinnlig bekant sa häromdagen att hon var så trött på mansplaining, på ett så sjävklart sätt, som att hon nästan positionerade sig med nyordet, som om ordet isig var en markör för hur fräsch och modern hon är!

Själv vänder det sig i magen om jag skulle börja använda de där orden! Varför verkar andra ha så lätt för det, åtminstone borde dom tycka att orden är fåniga!

Minns när man slutade säga att något "spelade roll" och det var fräscht att istället säga "göra skilland" Men det var ju på stenåldern och inte så flagrant som det ovan!

De här nyorden röjer på något sätt människors ängslighet i det att dom tar tills sig orden så okritiskt om dom spårar en trendmarkör i dom!

Hur känner ni?

Jag ser inget fel med användandet av Brexit, det är bara en smart förtäcknad för själva skeendet. Mansplaining tycker jag dock inte om eftersom det vänder sig till ett kön och därmed är kraftigt generaliserande.

Brexit är ju en summering och kortförklaring på en avancerad process. Kort och slagfärdigt för att det ska vara lätt att ta i mun.

Jag tycker såna ord kan vara roliga, förutsatt att de är fyndiga. "Mansplaining" är ju inte fyndigt på något sätt och ligger inte särskilt bra i munnen.

Men detta är ju verkligen inget nytt. Tänk på ord som t.ex. Gestapo, Stalag och Gulag. Sammandragningar av ord är en naturlig del av flera språk.

Inte så naturliga om vi måste gå så långt tillbaka i tiden för att hitta exempel!

Och vem hittar på orden egentligen, och hur får dom fäste?

Mansplaining är ju så dumt bara, hur kan det komma från ingenstans och plockas upp?

Låt oss säga att någon kommer upp med något knasigt i Sverige, tex att män som hatar är en grupp som vi vill klanka ner på, och så kommer någon upp med ordet "Matar", alltså man+hatar, i verbformen då!

Tex, vad gör du? Jag matar! Skulle det kunna bli en grej?

Varför sållar inte sunt förnuft bort dumheter?

Därför att språk inte är logiskt, men socio-logiskt.

Tog de jag kom på direkt, de råkade visst ha ett speciellt tema. Något modernare med Stasi och Säpo? Men redan i Tyskland innan nazisterna gjorde man så, Orpo (Ordnungspolizei) och Kripo (Kriminalpolizei) är ett par exempel, och även om det mest rör sig om myndighetsförkortningar så vidhåller jag ändå mitt påstående att såhär har man gjort i nästan hundra år.

Anledningen är väl helt enkelt att det är kul med ordlekar. Först kom Grexit, sen Fixit, sen Brexit (trist nog, enligt mig, var det aldrig nån som sa Spexit). Det som ligger rätt i mun blir populärt, oavsett vem som hittar på det, och upphovsmännen är väl olika från fall till fall.

Du skriver om att sålla bort dumheterna, men det sker väl av sig självt. Jämför sammandragningarna mansplaining och brunch. Vilket är populärast bland gemene man?

Teleskopord av typen brexit är inte direkt ovanliga.

Wikipedia: Teleskopord = ord som bildats genom att två (eller ibland flera) ord kombinerats till ett så att bara början av det ena och slutet av det andra återstår och delar i mitten kan fallit bort eller överlappar mellan de ingående orden.

Andra exempel på teleskopord är motell, smog, burkini, transponder, bankomat och svengelska. Irriterar sig TS på alla dessa också?

Säpo, Gestapo, etc. är exempel på en annan typ av sammandragningar. I denna kategori återfinns även moped, modem och stins. Här är det snarare början på två eller flera ord som har kombinerats ihop.

Just Brexit känns nu naturligt. Man får väl vänja sig vid nya ord. Då det var vanligt att män och kvinnor, eller två homosexuella av samma kön, började bo ihop utan att vara gifta uppkom ju ordet sambo (sammanboende) som nu är helt naturligt att använda.

Du har rätt, jag kanske irriterar sig på folk som inte har en övergångsperiod när ett nytt ord kommer, där dom smakar på det och känner sig lite fåniga i att använda det! Jag känner mig inte trovärdig om jag skulle använda ordet mansplaining än! Inte pga ordet isig, bara i egenskap av att det är nytt!

Men den tiden jag känner mig pinsam med ett nytt ord, rädd att någon ska komma på mig med att jag inte använde mig av det tidigare, eller ens kände till det! Men det har ju sin naturliga förklaring i att det inte ens fanns då!

Men i fasen där ett nytt ord står i begrepp att bli mainstream så verkar jag med flera tycka det är lite pinsamt att använda det, medan andra känner sig hippa under den här fasen istället!

Det finns en energi i ordet, som jobbar emot mig, som generar mig! Men som jobbar för andra, som liksom okritiskt använder energin i det nya ordet för att höja sig själva, de BLIR hippare med det nya ordet!

Det provocerar, samtidigt vore det ju bra om jag också kunde känna mig lite ball med ett nytt ord, men då vet man vad som händer, någon är direkt framme och ska sticka sönder den ballongen!

Själv finner jag det mer irriterande att tala om Englands utträde istället för Brexit. Eftersom det trots allt handlade om Storbritanniens utträde, och Storbritannien är mer än bara England...

Själv har jag inget emot nyord, för språket kommer ju ständigt att utvecklas i vilket fall som helst. Det betyder inte nödvändigtvis att jag använder orden (dock tycker jag att Brexit är praktiskt att säga, men Mansplaining använder jag inte alls). Men jag har inget emot nyord, sammanslagningar av ord och liknande.

Litteratur --> Språk
/Moderator