Ett möjlig lösning på Sveriges problem

Det är uppenbart att något har gått väldigt, väldigt snett med Sverige. Invandringen är det tydligaste exemplet, men även hur irrelevanta icke-frågor om patriarkal snöskottning eller att någon tjänsteman kallade någon hora får större betydelse än de frågor som väljarna faktiskt bryr sig om. För att inte tala om att vi nu har de mest odugliga och inkompetenta människorna som ledare för landet. Och jag talar då om hela riksdagen och alla myndigheter, inte bara "smartaste bästa tjejgänget". Det finns inte ord för att till fullo beskriva detta fullständiga haveri.

Min förklaring är enkel. Anledningen till förfallet är att landet inte är en demokrati i egentlig mening, utan en demokratur:

”I en demokratur råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps. Dock skall tilläggas att det i definitionen för demokratur finns med det faktum att majoriteten av människorna i detta samhällstillstånd själva inte uppfattar att de lever i en demokratur." -Vilhelm Moberg

Inga nyheter för folk på det här forumet, men jag vill hävda att den främsta anledningen är den så kallade Oligarkins järnlag: https://en.wikipedia.org/wiki/Iron_law_of_oligarchy Ett citat i den texten förtjänar att nämnas här för de som inte orkar klicka på länken.

According to Michels all organizations eventually come to be run by a "leadership class", who often function as paid administrators, executives, spokespersons, political strategists, organizers, etc. for the organization. Far from being "servants of the masses", Michels argues this "leadership class," rather than the organization's membership, will inevitably grow to dominate the organization's power structures. By controlling who has access to information, those in power can centralize their power successfully, often with little accountability, due to the apathy, indifference and non-participation most rank-and-file members have in relation to their organization's decision-making processes. Michels argues that democratic attempts to hold leadership positions accountable are prone to fail, since with power comes the ability to reward loyalty, the ability to control information about the organization, and the ability to control what procedures the organization follows when making decisions. All of these mechanisms can be used to strongly influence the outcome of any decisions made 'democratically' by members.[2]

Det låter rätt bekant, va? För Sveriges del, och antagligen större delen av västvärlden, så är det främsta problemet att de politiska partierna blivit så involverade i den demokratiska processen att de till sist helt dominerar och ersätter demokratin. Inte bara det att partipolitiken dominerar själva politiken, de har också infiltrerat alla former av organisationer och myndigheter. Fackföreningar, media, föreningverksamhet, domstolar, till och med kyrkan lyckades de förvandla till ett partipolitiskt redskap, med följden att Svenska kyrkan idag låter precis som vilken politiker som helst. Det har inte funnits någon motpol som kunnat protestera när det dragit för långt åt något håll. Med följden att man till sist hamnat i diket.

Eftersom partierna bestämmer vilka som blir valbara på valsedlarna till riksdagen har politikerna med tiden blivit allt mer lika både vad gäller åsikter men också som personer. Släktskap och bekantskap har fått mer betydelse än popularitet hos väljarna. Politikerna har blivit en egen intressegrupp och elit i samhället.

Inte bara inom partierna har denna likriktning skett, utan även för politiker i allmänhet finns allt för många gemensamma intressen som fört dem samman. De må ha olika åsikter om skattenivåer, men de har betydligt mycket mer gemensamma intressen i egenskap av politiker. De bor i Stockholm och rör sig i samma kretsar och de har ett gemensamt intresse av att behålla sina positioner och ett status quo. För att göra karriär som politiker så bör du ha samma åsikter som ledarskiktet inom partiet.

Politiken utvecklas inte utifrån nya åsikter och tankar ute i samhället bland folket, som det borde i en demokrati, utan utvecklingen sker inom gruppen politiker. Med tiden har en allt större diskrepans uppstått. Även om politikerna genom sitt inflytande förstås kan påverka folket. Vilket sker genom att de till exempel beslutar att utbildningar måste ha ett genusperspektiv, eller att de ger bidrag till organisationer som säger sig vilja motverka rasism. Allt eftersom blir fler och fler människor omvända med hjälp av de här metoderna och hela samhället skiftar mot till exempel identitetspolitik och mångkulturidéer, som vi sett i Sverige. Även om jag hoppas att det mest handlar om en apati hos folket och inte att idéerna verkligen etablerats.

Men ur en demokratisk synvinkel är detta väldigt fel. Makten ska utgå från folket inte från politikerna! Och det leder ofrånkomligt till konflikter när väljarna alltmer märker att de fråntagits makten. Det märks när missnöjet med invandringen blir så pass stort att ett invandringskritiskt parti som SD blir största parti i opinionsundersökningar. För politikerna är en riktig demokrati ett hot mot deras ställning, och på denna utveckling reagerar de väldigt aggressivt. De angriper väljarna på alla möjliga sätt, mycket med stöd från sina sängkamrater inom media. De avslöjar sina odemokratiska åsikter när de anklagar väljarna för att vara dumma lantisar och rasister, istället för att se det som ett exempel på en folkvilja som kommer till uttryck. De anser att det är deras uppgift att lära folket vad de ska tycka, och inte att det är folket som ska välja dem efter sina åsikter. Tydligast har denna utveckling kommit till uttryck i DÖ. Där politikerna öppet visade att de är beredda att sluta sig samman för att försvara sin makt mot en folkvilja.

Notera att jag inte säger att partierna måste samarbeta med SD eller att SD på något vis skulle representera hela svenska folkets åsikt om invandringen. Det jag menar är att det är ett systemfel i det politiska systemet att politikerna inte redan representerat den delen av befolkningen. Det är fel att man i ett demokratiskt land ser det som sin uppgift att ändra folkets åsikt för att passa politikerna, istället för att poltiker väljs för att motsvara folkets åsikter.
Systemet med politiska partier är inte heller det ursprungliga demokratiska systemet i Sverige. Först 1911 började man rösta på partier i egentlig mening, innan hade partierna varit lösa grupperingar som bildades i Riksdagen efter att politikerna hade blivit valda. Och det är ungefär tillbaka till det systemet jag hoppas vi kan komma.

Min lösning är ett nytt politiskt parti som är öppen för precis alla. Vem som helst med rösträtt i Sverige kan anmäla sig till valet och partiet har inga valsedlar där personer rangordnas, utan väljarna skriver partinamn och den person de vill rösta på på en blank valsedel. Alla har alltså samma möjlighet att bli invald. Partiet har heller ingen ideologi, partiprogram eller liknande, utan fungerar som ett tomt skal som vem som helst som har rösträtt i Sverige kan kandidera för. Det spelar ingen roll villka åsikter kandidaterna har, ingen partiledning kommer att tvinga dem rösta på ett visst sätt. Om partiet kan sägas ha någon politisk ståndpunkt alls så är det att folket själva ska välja sina företrädare och att det partisystem vi har idag är odemokratiskt. Det är skälet till att partiet skapats och det är hela syftet med utformningen. Men inte ens det behöver kandidaterna skriva under på. Vill man så är det till och med fritt fram att kandidera med åsikten att partiet ska förbjudas.

Vad är då vinsten med att väljarna röstar på kandidaterna helt fritt istället för att en ledning bestämmer vilka som blir möjliga att rösta in?

Väljarna får direkt inflytande över vilka frågor som ska prioriteras. Idag tävlar samtliga partier om samma politiska frågor. Vård, skola och omsorg brukar dominera medan partierna kan ha någon enstaka profilfråga för att särskilja sig, om ens det. Men detta har lett till att mindre frågor fallit i skymundan. För vissa väljare kan till exempel glesbyggdsstöd och kanske specifikt för den egna orten vara den överlägset viktigaste frågan. Med ett system där de kan rösta på kandidater istället så kan de rösta fram en person som faktiskt motsvarar deras preferenser. Politiken breddas och valfriheten ökar.

Den partipolitiska dominansen stänger ute både nya och gamla idéer. Det finns många vänsterväljare som inte alls känner igen sig i sina partier idag. De brinner för arbetarfrågor, men får istället en identitetspolitik där någon liten fringe-grupp inom HBTQ lyfts fram som en viktigare fråga. Eller högerväljare som inte alls uppskattar att borgarna satte kniven i ryggen på dem och gav bort deras röst till Sossarna. Med möjlighet att välja sin egen kandidat så slipper de välja det minst dåliga alternativet bland 7-8 nära nog identiska partier och politikerna tvingas anpassa sig efter vad folket faktiskt vill. Idag är det i stortsett omöjligt att föra in nya politiska idéer och åsikter om inte riksdagspartierna vill. SD kunde komma över 4% först när skadan redan hade skett. Fi och PP kunde komma fram enbart tackvare media, inte på grund av ett stort folkligt stöd, och då bara till EU-parlamentet. Partier som Direktdemokraterna och Svenskarnas parti är helt chanslösa.

När en kandidat valts in av väljarna och inte placerats av partiet högt på en lista, så finns en helt annan förankring till folket samtdigt som riksdagsmannen vunnit en starkare position gentemot partiet. Han har ingen tacksamhetsskuld till sitt parti eller hot fråm partiet om han röstar emot dem. Hans oro är istället att faktiskt göra det han lovat sina väljare om han vill bli omvald.

De politiker som idag hamnar högt på valsedlar är överlag rätt odugliga. De får sina positioner för att de har rätt kontakter inom partiet, för att de inte sticker ut på fel sätt, för att de representerar en minoritet eller är av ett visst kön, för att de har rätt åsikter, för att de inte bråkar osv. När väljarna får välja själva tror jag att en helt annan typ av människor kommer röstas fram. Personer som faktiskt har bevisat sig som duktiga och pålitliga utanför politiken. Personer som kan återge begreppet "förtroendevald" lite av dess ursprungliga mening.

[inlägg]Hur går det till egentligen?
För att rösta på en kandidat för partiet måste man skriva både partinamnet och kandidatens namn - eventuellt något mer som bostadsort t.ex. om det finns risk för missförstånd - på en blank valsedel. Det går även att bara rösta på partiet om man vill det. Det kan vara en idé om man sympatiserar med partiets idé om demokrati, men inte hittat någon kandidat som passar.
Den nya lag som kommer att gälla från och med valet 2018 innebär att det inte längre går att rösta på vem som helst, utan det krävs att kandidaten faktiskt registrerat sig hos valmyndigheten. Om man ändå skriver ett namn som inte är registrerat för partiet så är rösten ändå giltig för partiet, men namnet stryks. Vilka som anmält sig till valet kommer presenteras på nätet. Antagligen kommer kandidaterna också att kampanja själva, partiet hjälper inte till med det. Den som vill kandidera för partiet måste senast fredagen innan valdagen ha lämnat in sitt samtycke till valmyndigheten.

De som på något vis inte längre drar jämt med sitt gamla parti och därmed utestängts från valplats. Jag tänker mig att personer som de från gamla SDU, eller MPare som inte accepterar ledningens förräderi i invandringsfrågan (och de flesta andra frågor faktiskt), skulle få en annan möjlighet att fortsätta arbeta politiskt.
De som är populära, kända eller karismatiska och därför har lätt att vinna röster. Eftersom det räcker med 12% för att kunna få en riksdagsplats i de flesta valkretsar skulle vissa väldigt populära personer kunna ta sig in på egen hand oavsett hur det går för partiet i övrigt.
De som vill driva en specifik fråga som inget parti driver. T.ex. lägga ner SVT eller legalisera droger eller de som känner för att rösta på sig själva och skriva sitt eget "partiprogram". Även om man har nischfrågor som inte kan leda till att man blir vald så kommer frågan åtminstone fram. Idag försvinner alla mindre eller kontroversiella frågor, till förmån för de stora frågorna och symbolfrågor som vargjakt t.ex.
De som tillhör ett mindre parti utan hopp om att komma över 4%. Till exempel finns det gott om små kommunist-varianter som skulle tjäna på att göra en Alf Svensson, men även på högerkanten finns det några partier.
Personer som har en stor following på youtube t.ex. har antagligen också goda möjligheter att lyckas. Arg blatte talar, är den enda jag känner till förutom Pewdiepie, men det finns antagligen fler. Då har man ju dessutom en plattform att marknadsföra sig via.
Jag kan också tänka mig att personer med en stark lokalförankring skulle kunna lyckas rätt väl. Det lokala samhället har liksom helt försvunnit från radarn när alla politiker och journalister bor i Stockholm eller någon annan storstad. Även denna text gör detta misstag. Det behöver ju inte vara Riksdagen man vill få inflytande över, utan även landstingsval och kommunval. Dock är den akuta situationen nationell och det är därför fokus ligger på riksdagen.
Eller helt enkelt människor har egna idéer som inte passar inom de etablerade partierna. Sveriges svar på Bernie och Trump kan man kanske säga.

Om du tror på den här idén och vill hjälpa till så är det enklaste sättet att helt enkelt sprida information om partiet via dina kanaler, sociala medier, vänner m.m.

En annan viktig väg att hjälpa till är att faktiskt kandidera. Du behöver inte göra någon stor sak av det om du inte vill, men det är positivt om många ställer upp så partiet får bredd politiskt. Min förhoppning är att det verkligen blir representanter från alla läger som vill vara med.
Jag har inte fått svar från Valmyndigheten än om när man kan börja anmäla sig, men börja gärna prata om att du tänker ställa upp redan nu. Allt som kan ge uppmärksamhet är positivt.

Det är också välkommet att delta i diskussioner här på forumet om vilka frågor som behöver "komma upp på bordet", eller hjälpa till med att reda ut praktiska lösningar. Det är inte helt friktionsfritt att komma med ett parti som går på tvären mot den gängse ordningen. Systemet är utformat för partier med partiledning som kan fatta beslut för partiets räkning och det dyker säkert upp en hel del problem kring det som vi behöver diskutera.

Kanske kan det behövas hjälp med tekniska lösningar senare, men som jag ser det duger det långt med bara en hemsida där kandidaterna får presentera sig själva och sina åsikter. Förhoppningsvis kan det gå att ha öppna diskussioner med kandidaterna här på flashback. För mig är det en viktig del i demokratin att man diskuterar öppet så vem som helst kan komma med frågor eller kritik. Det vill säga precis motsatsen till hur Sveriges riksdagspartier beter sig med sin censur och tystnad.