Jag har känt mig förföljd till och från i 10 år - mediciner och terapi hjälper inte

Hej. Jag har känt mig förföljd till och från i 10 års tid. Först för några månader sedan började jag med mediciner. Första medicinen var ett skämt, den andra har lite mer verkan, men ändå för lite för att det ska klassas som bra. Mina förföljelsetankar har innefattat allt från organisationer till enskilda individer som jag känt relativt bra. När man har min problematik ser man tecken överallt och man hakar upp sig på minsta lilla, man är helt enkelt PARANOID, en PARNOID IDIOT. När något skett som man inte kan förklara, exempelvis att något flyttat på sig, då börjar man älta det och man är samtidigt orolig, har ångest och tankestörningar. Jag har vanföreställningar och paranoia, vilket förstör ens liv. Terapin har ingen effekt och medicinerna fungerar dåligt. Läkaren säger att vissa fått testa 10 olika sorters mediciner innan de hittat en som funkar.

Du som har egna erfarenheter kring ämnet psykos, vanföreställningar och paranoia.. Har du något tips på hur man kan bli bättre? Vad har gjort dig bättre?

Jag var med om en tyngre psykos i våras som höll i sig 2 månader då ingen av de mediciner jag fick hjälpte. ECT-behandling var de enda som hjälpte på mig och tog bort allt

Kondition- och stryketräning stärker hjärnans funktioner och bidrar dessutom till en sänkt nivå av stresshormonet kortisol. Rätt kost kan också hjälpa till vid såna här besvär. Det bästa är väl att attackera problemet från flera olika håll, träning, kost, KBT/mindfulness och sen även jobba det övriga.

Försök att släppa lite på allt, va inte så orolig. Skumma saker kan faktiskt hända av väldigt ologiska anledningar

Bra inlägg från psyklop. Tror också på en helhets förändring.
Jag har varit mer eller mindre paranoid hela mitt liv, innan drogerna kom in i bilden hade jag bara rent allmänt en negativ syn på människor, samhälle och så vidare. Utgick ifrån att de flesta hade onda tankar. Sedan efter drogerna blev jag paranoid på riktigt, alltså även nu när jag slutat.

En form av terapi jag gick i handlade om att identifiera förövaren. En form av traumabehandling där jag pratade om övergrepp i barndomen. Jag vet inte riktigt om de är på grund av detta jag har paranoia men det hjälper mig faktiskt att tänka att det bara är denna personen som "är i rummet" och inget annat. För mig är det iaf så att paranoian går i vågor, idag kan jag ofta koppla nojan till dålig sömn, mat, för mycket socker eller liknande.

Testa Niacin.
http://www.doctoryourself.com/review_hoffer_B3.html

Jag hade en gång i tiden en pojkvän med en fruktansvärd psykos-problematik vilket gjort mig oerhöert fascinerad av psykoser och framför allt förföljelsemanier. I vilka banor är det du tänker att dina vänner konspirerar mot dig? Rent praktiskt och varför? Om ditt "friska" jag har något svar på det.. Hoppas du inte tog illa upp av mina funderingar, skriver från mobilen så blev därför inget förskönat känsloutsvävande.