Jag finns inte

Vet inte vad jag ska göra längre. Jag har tittat djupt inom mig och jag finns inte. Det finns ingen "person" i mig.
Det finns inget där. Allt var bara skitsnack. Allt är lögner. Allt.
Jag vet inte hur eller varför man skulle gå vidare.
Jag försöker radera det som finns kvar. Det är värdelöst. Totalt värdelöst. Det finns inget att leva för. Ingenting. Ingen.

Försöker hitta anledning att gå vidare. Men det finns ingen.

Hahaha, lite roligt ändå. För jag har suttit hela natten och diskuterat med en polare om hur värdelöst livet är och att vi seriöst inte har något att leva för. Men vi lever ändå enbart för att... jag vet inte. Vi kom fram till att det roligaste i livet var att käka kebab och att kebab var gott till allt, till och med pannkakor.

Du är inte ensam, känner mig själv också tom och har gjort i alla år.

Du behöver en semester.

Går alltid förbättra sin livssituation och leva livet samtidigt.

Man kommer ingenstans på en nihilistisk verklighetssyn.

Kommer från en grabb med krossat hjärta, som inte käkat på 4 dagar och är i något slags insomnia-stadie som skall iväg till psyket om några timmar innan jag har ihjäl någon.

Är så trött att jag inte vet hur man öppnar en dörr i princip, stod nyss o fumla 20cm från dörren och försökte nå handtaget.
För jag min hand över ansiktet känner jag inte, måste slicka på fingrarna och nudda huden för att jag ska känna beröring. What the fuck is going on with me.

Jo, kanske, men jag vet inte. Mer eller mindre varit pissless på livet i åtminstone 10år. Får se hur det går.

Hoppas att det löser sig för dig med. Det är ett helvete, tog drygt ett år innan man blev människa igen. Been there, omöljligt att käka samt sova, känslan är märklig.

Lycka till i alla fall.

Jag kunde ha skrivit samma sak förra året men det har vänt. Det kommer vända för dig med. Det blir bättre.

Hur vill du att ditt liv ska se ut, då?

Ganska enkelt. Ett ok betalt arbete. Trevliga kollegor. Nice team är det viktiga. Så man faktiskt vill samarbeta och vill att det ska gå bra. Det hade varigt nice.
Nån tjej. Trevlig. Ok snygg och allmänt nice personlighet.
En kid.
Förstår inte att det ska vara så svårt att få till.
Inte längre känna sig helt traumatiserad längre. Det hade varigt nice med. Så man inte behöver vara arg och defensiv och ensam längre.
Bra fråga. Ska tänka mer på saken. Värt att tänka på.

Första steget är att lämna flashback bakom sig. Har du gjort dig av med allt som du nämner i trådstart har du ju all anledning att börja bygga. Det är som när man är liten och bygger med kapplapinnar. Någon gång rasar allt samman och ändå sitter du där nästa dag och bygger igen. Försök se saker enkelt och inte så svart och vitt! (Lär mig själv av mina egna meningar)

Det låter som att du är deprimerad. Testa SSRI i kombination med terapi.

You do that shit.