Citat:
Ursprungligen postat av
nicokick89
Tror det handlar om att människor har en förmåga att aldrig vara nöjda med vad man har/är.
Man tror konstant att nästa sak man uppnår eller har ska vara den "slutgiltiga" saken som gör en lycklig. Men efter några veckor är man van och börjar längta efter nästa sak.
Visst är det jävligt ibland?
Så länge man inte fuskar och nöjer sig med det man har, eller gillar det man ser på vägen till sina mål.
Den lyriska rödtotten
Har faktiskt träffat vad jag bedömer vara världens lyckligaste man. Två gånger. Efter lite snick snack visade det sig att snubben hade bott i Norrland men befann sig nu i det nedre länet. Har aldrig sett någon med sådan karisma. Eller karisma, vi snackar Aura. Det strålade verkligen om honom.
Han bar alltid på en halvtrasig gitarr och en mycket speciell utstyrsel. Hemsydda byxor som såg ut att vara gjorda av gardiner, ulltröja, och sandaler. Utseendet var originellt det med. Rött lockigt hår med rödflammiga kinder. Hela det här paketet gjorde han till den till goaste jäveln jag stött på.
Minns att han var på Netto en gång och charmade upp kassörskan. Frågade efter receptet på cupcakes. Såg han en gång till efter det, från spårvagnen. Då lunka han runt i spöregn, med gurran i högsta hugg och var bara allmänt upplyst.
Jag eftersöker dig, världens lyckligaste man. Eller någon annan som sett han. Vill ta del av hemligheten. Det lär vara otroligt ovanligt med lyckliga människor men de finns. Ni har min empiriska garanti, Flashback vänner.