Någon här som testat Matcha-te?

Dricker på tok för mycket Matcha-te. Förmodligen en av de större utgifterna i det Shamdonska hushållets skafferi.

Speciella effekter? Det är grönt te som är skördat för hand i den första vårskörden och har alla de effekter som grönt te har.

Skillnaden mellan Matcha och vanligt grönt te är vid sidan alla ritualer främst att bladen skyddas från solljus, vilket förmodas öka klorofyllnivåerna och därför näringsinnehållet jämfört med annat grönt te och än viktigare att man inte doppar en påse i en kopp vatten utan att det är finmalet i pulverform som du enligt tjusiga procedurer vispar till något som närmast liknar spenatsoppa för ovana.

Du får alltså i dig alla de nyttigheter som du får i dig via vanligt grönt te och mer därtill eftersom du äter upp alltihop.

Ditt Pukka-te har inte mycket att göra med Matcha alls. Att de ens skriver Matcha på förpackningen ska du närmast tänka på som ett försäljingstrick. Om du vänder på din förpackning så har de skrivit vad ditt Pukka-te innehåller.

Hur mycket Matchapulver innehåller det? 2 %.

Så om du ska testa matcha på riktigt så ska du promenera ner till din kaffe och te-specialist och köpa pulvret som är 100 % Matcha. (Du kan ju också köpa en bambuvisp, en lämplig skål och den lilla bambuskeden så vulgariserar du inte traditionerna och tar del i en annan del som gjort att det pratas så väl om detta te. Nämligen att du ser till att stressa av och lugna ner dig när du tillagar ditt te.)

TL;DR Jag tycker om ritualen och smaken och inbillar mig att det är bra för mig. Började dricka det mycket när jag hörde om alla dess positiva effekter och inte hittade några negativa effekter även vid stor konsumtion.

Har alltid druckit mycket både kaffe och te. I tonåren hörde jag talas om grönt te och att det skulle vara inte bara bättre utan nära nog magiskt för allt möjligt och testade det på en japanske restaurang.

Tyckte det smakade gräsligt.

Nåväl, några år senare så dök det hastigt och lustigt upp grönt te från något av de engelska te-husen som säljs i våra livsmedelsbutiker och när det senare dök upp i min matvarubutik så testade jag det och det var ju jättegott. Så då började jag dricka det.

Elva år senare eller så dyker det upp en artikel där de undersöker hur mycket socker som finns i olika livsmedel och det visade sig att det "nyttiga" gröna te jag, förvisso tyckte smakade gott, inte smakar gott för att det passade mina smaklökar utan för att det var sött. De smarta engelska tehusen hade förmodligen råkat ut för ungefär samma reaktion som jag fick när jag var tonåring i någon undersökning vid sin lansering av sitt gröna te och bestämde sig för att tillsätta socker.

Ganska mycket socker. Typ som när vi saftar bär ute på landet eller som Coca-cola i sina fabriker.

Tror detta var ungefär samtidigt som man gjorde första ett test av falukorv i någon svensk tidning och det visade sig närmast bestå av mjöl med lite kött.

Då bestämde jag mig för att om det inte var nödvändigt handla direkt från eller så nära som möjligt från bonden, odlaren eller slaktaren och sluta vara så naiv när det gäller sånt jag stoppar i mig.

Eftersom jag har hyfsad ekonomi spelar priset inte någon direkt roll om jag inbillar mig att jag köper kvalitet.

Jag har väl närmast en fetisch för det jag i olika situationer definierar som hög kvalitet. Samtidigt var jag ju sur på det där engelska te-huset, förmodligen Twinings eller Lipton, och bestämde mig för att läsa på lite och hittade ganska snabbt annat grönt te utan en halv sockerpåse i och när jag traskade runt i stadens te-butiker hittade jag en japansk som berättade lite om deras te-cermonier och när vi pratade om hur den går till fick jag höra talas om och och senare dricka Matcha.

Den här gången var jag väldigt förberedd på att den här sortens te inte smakar alls som te som vi är vana vid här och tyckte det var gott.

Ytterligare något år, eller vad det nu, var senare började de sälja Matcha så jag lärde mig hur te-cermonien går till och förstås hur man tillagar Matcha och hur man dricker det. (Slurpa ordentligt när du dricker den sista skvätten om det är en japan i rummet så kommer hon le igenkännande.)

Då var det ännu dyrare än vad det är idag och såldes mer som något man drack under de här lite mer rituella formerna någon gång i månaden eller så. Varannan söndag bytte jag således ut brunchen mot en liten fin ceremoni präglad av lugn och ro och avslappnad fokus på just att göra en stor kopp skummigt te och sen njuta av att dricka det.

Snabbspola ytterligare något år eller två och jag har av oklar anledning nu hamnat i den lilla publiken framför någon miljötomte som pratade om att man borde göra ungefär som jag nu gjort länge - köpa närodlat, tänka ekologiskt® och ge kroppen det den behövde utan att låta sig luras av hemska kommersiella krafter och istället försöka stödja den lilla individen långt bort från min livsmedelsbutik och min saluhall. Nåväl, han avslutade sin rant om detta efter ett tag och började istället prata om nyttig mat och kom efter ett tag in på grönt te och Matcha.

Det här sammanföll med att den första Gi-vågen sköljde över oss i kvällspress, radio, böcker och tv-program och att jag började träna Muay-Thai lite mer ordentligt och jag började fundera mer på vad jag stoppar i mig och hur det påverkar kroppen.

Efter en förvånansvärt långsam process kom jag på att jag kanske inte bara skulle dricka mitt te varannan vecka utan istället närhelst jag hade lust och med en lite mindre formell ritual eftersom det ju ändå påstods ha väldigt bra påverkan på kroppen och vad jag kunde hitta i uppsatser och forskarrapporter inte hade några biverkningar eller negativa effekter även vid nära nog abnormt stort intag.

Vips så lärde jag mig att slänga ihop en stor kopp Matcha hyfsat fort och ändå behålla något av den där känslan av lugn ända från att jag tog fram verktygen till att jag druckit upp mitt te.

Efter det blev mitt te-drickande på nivå med en universitetsstuderande studentska med stickad polotröja, en Kafka-bok under armen och en katt på fönsterbrädet – och sen har det fortsatt så.

Dricker på tok för mycket Matcha-te. Förmodligen en av de större utgifterna i det Shamdonska hushållets skafferi.

Speciella effekter? Det är grönt te som är skördat för hand i den första vårskörden och har alla de effekter som grönt te har.

Skillnaden mellan Matcha och vanligt grönt te är vid sidan alla ritualer främst att bladen skyddas från solljus, vilket förmodas öka klorofyllnivåerna och därför näringsinnehållet jämfört med annat grönt te och än viktigare att man inte doppar en påse i en kopp vatten utan att det är finmalet i pulverform som du enligt tjusiga procedurer vispar till något som närmast liknar spenatsoppa för ovana.

Du får alltså i dig alla de nyttigheter som du får i dig via vanligt grönt te och mer därtill eftersom du äter upp alltihop.

Ditt Pukka-te har inte mycket att göra med Matcha alls. Att de ens skriver Matcha på förpackningen ska du närmast tänka på som ett försäljingstrick. Om du vänder på din förpackning så har de skrivit vad ditt Pukka-te innehåller.

Hur mycket Matchapulver innehåller det? 2 %.

Så om du ska testa matcha på riktigt så ska du promenera ner till din kaffe och te-specialist och köpa pulvret som är 100 % Matcha. (Du kan ju också köpa en bambuvisp, en lämplig skål och den lilla bambuskeden så vulgariserar du inte traditionerna och tar del i en annan del som gjort att det pratas så väl om detta te. Nämligen att du ser till att stressa av och lugna ner dig när du tillagar ditt te.)