Är jag så körd att jag ska ge upp eller kan jag lösa detta? skulder,ingeninkomst mm.

Du tar upp just de saker som jag själv finner intressanta i sammanhanget... att intresset hos TS är inriktat på att fullt medvetet utnyttja systemet för sitt eget höga nöjes skull är väl ett utslag av den högerinriktade individualistiska politiken som nuförtiden sköljer över världen när de socialistiska tankegångarna brutit samman i.o.m. Sovjetunionens fall... att solidaritet och gemenskap i detta nya samhälle återfinns inom företagens konkurrensutsatta marknadstänkande gör ju att den solidaritet och gemenskap som inte återfinns inom familjestrukturen istället faller tillbaks på den enskildes eget resonemang, där den existentiella ensamheten troligen lätt tar sig ett medikaliserat uttryckssätt, som t.ex. ångest eller liknande...

Där marknadslagarna råder så har ju också mindaltering drugs ett stort marknadssegment, låt vara att det är olagligt, så det faktum att cannabis t.ex. i USA är på väg att, liksom alkohol och tobak, legaliseras, innebär IMO att tankegångar som TS's nog troligen är en bakomliggande normal mänsklig faktor i de flesta samhällen, men en som hitintills motarbetats i det traditionella svenska samhället...

Att TS's resonemang är "oansvarigt" håller jag inte med om, t.ex., ty han försvarar ju framgångsrikt sina egna intressen här i tråden t.ex...

Vet faktiskt att jag kan bota min sociala ångest genom KBT men jag är en sån jävla quiter att jag alltid slutar göra bra saker, oftast för att jag drogar och prioriterar bort det.

Har ganska bra uppfattning/tro om vad mina sociala problem beror på, dålig självkänsla bland annat, får alltif för mig att folk tycker illa om mig och då vill jag inte påfresta dem med min närvaro och får vara ensam.

Min farfar dog när jag var liten så osäker men min farmor, min farmors pappa var alkoholister.

På mammas sida var hennes pappa alkoholist och har troligtvis funnits längre bak i släkten, min mamma är inte missbrukare men hon är väl väldigt "medberoende" om det verkligen finns, tycker snarare att det är ett ord för sympati men kanske är helt fel.





Ja jag försöker intala mig själv att pengar bara är siffror och att det finns oändligt av dem osv men pengar styr ju världen, har fakturor som ska betalas i slutet av november på cirka 20 tusen som jag inte kommer att kunna betala, har en böter på 8000 och jag har inga pengar eller möjligheter att låna ett större lån för att kunna baka ihop det till ett större mer fördelaktigt lån, vill ej låna av släkt eller vänner för jag har förstört det dem försökt hjälpa mig med och brutit mina löften för att jag är en vek människa som prioriterar droger över allt annat, har inte alltid varit så men drogerna har ätit upp mig inifrån.

Om jag ändå ska gå till fogden och få massa skulder, skulle ni då säga att det var värt att dra på mig lite extra skulder nu? När det ändå är kört liksom, man kanske kan få en skuldsanering och då är det kanske bara lättare om jag har högre skulder än nu? Skulle gärna ta ut några tusen och bara ha det lite roligt innan jag åker in på avgiftning eller tar livet av mig.

Jag är nog helt dum i huvudet men jag är så trött på allt och väldigt självdestruktiv så det här känns värt, vill inte åka på behandling igen, om jag ens får det. Vill kanske till och med göra något brott så att jag får sitta i fängelse, hellre det än att bo ute i vinter.


Jag har faktiskt en vilja att komma ur mitt missbruk men har tappat tron på mig själv. Jag vet att jag kommer bli kokainist om jag drar till Syd Amerika men jag är ändå inte så jättetaggad på att försöka fixa till mitt liv som känns som en evig plåga, ända orsaken jag inte avslutar eländet är att jag har en mamma och mormor som skulle bli väldigt sårade.

Jag vet att jag är osolidarisk mot landet men jag bryr mig inte speciellt mycket om miljardärsbankirerna förlorar några hundra tusen för att dem lånar ut till en missbrukar utan allt för stor chans att återbetala dem.

Du får tycka att jag är en hur ond person du vill men jag är helt säker på att du hade tyckt ganska bra om mig om du visste vem jag var, jag har aldrig gjort några hemska brott, någon olåst cykel har man väl tagit, men annars så. Aldrig varit i slagsmål, varken slagit eller blivit slagen. Hjälper ofta människor även när jag inte vill för att vara snäll/bli omtyckt men ja, drogerna betyder mer än min godhet i det här stadiet av missbruk.

Jag tog åt mig av ditt inlägg på ett konstruktivt sätt och tackar ödmjukast för din hjälp, vet att jag borde vuxit upp för länge sedan men känner att jag inte klarara av att leva ett vanligt liv.


Det var lite av sådana här inlägg jag hoppats på, jag är 25 år och jag känner att det bästa av mina år är över sedan länge, så i wanna live my life, pengar är bara siffror säger jag jämnt när jag spenderar och det svider i plånboken men det är ju sant.

Skulle inte låna av kompisar och skulle gärna vilja komma hem till Sverige och hälsa på den lilla släkt jag faktiskt har kvar någon gång så vill inte göra något olagligt, fogden kan väl inte ta mig för något brott om jag reser hem på semester och har obetalda skulder men 0 tillgångar?

Min rädsla är ju att vara nykter utomlands, då vågar jag inte prata med någon typ och skulle säkert ta livet av mig när ensamheten ångern och abstinensen slår på som värst, så lite tveksam till om jag klarar det utan droger.

Jag kan ju alltid komma tillbaka till Sverige igen, IS krigarna får väl jobb och lägenhet och detta känns ju lite lindrigare än deras brott tycker i alla fall jag?



Riktigt kul att höra att det var givande för dig att läsa, känner detsamma om dina svar. Jag är nog inte speciellt intelligent, andra säger det men ifall det var sant hade jag inte handlat som jag handlar, eller jo, när min rädsla är starkare än min intellekt så är nog därför, även mitt drogsug är starkare än mitt intellekt.

Märker att du däremot är väldigt intelligent, ta tag i dina problem och må bäst bror! <3



Tack för alla tips, har ej bestämt mig ännu, kanske avgiftning och behandling efter helgen eller så går jag loco och lever upp det jag kan av mina krediter som jag förtjänat genom att betala skatt i 4 av mina 25 år. What to do? Help me magic eight ball!

Aha... ja att medberoende = sympati kanske inte ligger så långt ifrån sanningen, eftersom alkoholism och andra substansberoenden nog bottnar i känslor av olika slag vilka saknar kontakt med orden... självkänslan kan ju IMO med fördel utökas medelst släktforskning t.ex., för att utröna ev. orsaker långt tillbaks i tiden som kan tänkas ligga till grund för ett utbrett alkoholmissbruk i släkten, medan KBT som jag ser det inte på långa vägar kan jämföras med t.ex. "Expectation Fulfilment Theory" eller "Nofap" när det kommer till att förklara sambanden mellan ångest/depression och substansberoenden...

Att pengabrist och skatter o.s.v. inte är en lika enkel mental "nöt" att knäcka som ev. inre känslomässiga låsningar bevisas IMO av hemsidan "Positive Money", vilken förklarar varför dagens pengar skapas ur tomma intet av affärsbankerna, vilka på det viset binder upp vanligt folk med obetalbara lån samtidigt som de genererar alltför mycket pengar till en liten elit av superrika höjdare...

Så, varken drogberoende eller finansproblem verkar vara något som man kan resa iväg ifrån längre...

No fap tror jag är en bra grej men porr är väl också ett av mina beroenden och självdestruktiv som man är så kör jag inte no fap just nu men det var nog lite bättre när jag gjorde det. Terapin lät lite intressant, menar du att det finns sådana terapeuter som jag borde uppsöka här i Sverige?

Om jag struntar i att resa iväg, borde jag maxa mina krediter då ifall jag ändå är körd eller blir det helvetes mycket värre? Skulle kunna tänka mig en PS4:a eller bara bjuda några vänner på restaurang eller dra några dagar till Amsterdam och sen hem och åka på rehab? Fan jag vet inte alls vad jag ska göra...

Söker man på "Human Givens Therapists" och var man kan få tag på dylika så finns ännu inga terapeuter som är utbildade i metoden tillgängliga i Sverige, utan den intresserade får göra som jag gjorde, nämligen läsa vad som står skrivet om metoden på internet... ang. att maxa krediter eller ej så tänker jag att helvetets avgrunder är bottenlösa nog utan att man behöver försöka fördjupa dem ännu mer genom desperata finansiella villfarelser i blindo... att försöka ha roligt någon annanstans än där man är genom att spendera pengar man inte har är IMO ett beteende som går i motsatt riktning mot ett beteende som gräver där man står, genom att sträva efter att komma fram till vad som är minst tråkigt/roligast i nuet utan pengar... att beroenden leder till rastlöshet kan jag förstå, men vart ens egen desperation och rastlöshet leder en kan bara personen ifråga själv veta... släktforskning är därvidlag den enda utvägen som jag ser det, eftersom desperationen nog inte var större förr, och någonstans kommer den ju ifrån liksom...

Jag får faktiskt lite dåligt samvete.

Jag menar vad jag skrev men det var (kanske) onödigt skarpt. Min mening var att få dig att tänka från ett annat perspektiv och det hade du säkert redan gjort själv.

Jag önskar dig verkligen lycka till. Hoppas något händer som vänder dit liv i positiv riktning. Vad? Jag vet faktiskt inte men när (inte om) det inträffar så kommer du att veta det själv.

No hard feelings?

P.S. Jag är säker på att irl så hade vi säkert kommit väl överens och haft massor att diskutera.