Jag började gråta på kursen i förrgår, kunde inte sluta, och har gråtit sedan dess så fort jag tänkt på utbildningen. Läraren är väldigt pressande och har stått och skrikit mig rätt i ansiktet vid två tillfällen. Första gången kom jag tillbaka och försökte prestera bättre, men det verkade inte räcka. Den här gången känner jag att jag inte klarar att gå dit mer eller vara i kontakt med dem. Jag får hjärtklappning, oro och blir högröd i ansiktet när jag tänker på det överhuvudtaget. Sov igår, men har annars sovit dålig under hela tiden kursen pågått. Jag brukar vara högpresterande, men redan innan det som hände i förrgår hade jag svårt att prestera, vilket sänkte min status i gruppen dessutom och gjorde allt ännu värre.
Jag har aldrig i mitt liv fått höra att jag har attitydproblem eller svårt att kommunicera och jag har ändå en bred arbetslivserfarenhet och har pluggat många ämnen... Men här var jag plötsligt problembarnet i gruppen och kunde inte göra något åt det. Jag försökte prata om det som hände, om att det var orättvist och på slutet att jag kände mig en smula mobbad av gruppen eftersom allt dåligt hade en tendens att vara mitt fel automatiskt - vilket ibland så klart var sant, men inte alltid. Läraren sade att mobbing inte förekom i hans grupp och att jag hade fel. Han var missnöjd med mina prestationer och verkade se mig som en slacker.
Jag har tänkt gå till en vårdcentral imorgon och prata om det här, vilket oroar mig. Jag vet inte vad jag har att vänta mig. Jag har ganska nyligen varit sjukskriven för en fysisk sjukdom och det här har skett när jag försökt komma tillbaka. Jag har varit öppen om allt det, vilket kanske var ett misstag i en miljö där det tydligen är väldigt viktigt att framstå som stark.
Hur som helst. Vad kan jag vänta mig av läkarbesöket imorgon? Vad kan jag vänta mig av livet framöver? Jag har aldrig varit utbränd, men har sett det drabba många i min omgivning under åren och vill inte hamna där. Ena av mina bästa vänner har varit utbränd i flera år och mått skit, nu försöker han byta yrke - från ett höglöneyrke till något normalt. Jag vill bara ha ett normalt och trevligt liv.
Jag har aldrig i mitt liv fått höra att jag har attitydproblem eller svårt att kommunicera och jag har ändå en bred arbetslivserfarenhet och har pluggat många ämnen... Men här var jag plötsligt problembarnet i gruppen och kunde inte göra något åt det. Jag försökte prata om det som hände, om att det var orättvist och på slutet att jag kände mig en smula mobbad av gruppen eftersom allt dåligt hade en tendens att vara mitt fel automatiskt - vilket ibland så klart var sant, men inte alltid. Läraren sade att mobbing inte förekom i hans grupp och att jag hade fel. Han var missnöjd med mina prestationer och verkade se mig som en slacker.
Jag har tänkt gå till en vårdcentral imorgon och prata om det här, vilket oroar mig. Jag vet inte vad jag har att vänta mig. Jag har ganska nyligen varit sjukskriven för en fysisk sjukdom och det här har skett när jag försökt komma tillbaka. Jag har varit öppen om allt det, vilket kanske var ett misstag i en miljö där det tydligen är väldigt viktigt att framstå som stark.
Hur som helst. Vad kan jag vänta mig av läkarbesöket imorgon? Vad kan jag vänta mig av livet framöver? Jag har aldrig varit utbränd, men har sett det drabba många i min omgivning under åren och vill inte hamna där. Ena av mina bästa vänner har varit utbränd i flera år och mått skit, nu försöker han byta yrke - från ett höglöneyrke till något normalt. Jag vill bara ha ett normalt och trevligt liv.
