Fenomenologin, Kant och relativism

Jag läste i en gammal tråd om Fenomenologins metodik och det uppstod ett par frågetecken som jag skulle vilja utreda.

"Allt som finns kvar är därför en oändlig mängd möjliga perspektiv av det objektet. Detta är att kontrastera med sådana objekt som ges i vårt medvetande, då Husserl hävdar att dessa är 'fully given' eftersom allt de består av är det vi uppfattar av dem såsom de presenterar sig för oss." (Ontic)

(FB) Edmund Husserl - Den fenomenologiska metodiken

Är inte detta i princip samma sak som Kant säger med "tinget i sig" och hur det presenterar sig för oss? Vad är skillnaden? Han säger att Husserl är närmare Hegel men liknar inte denna metodologi mer Kants? "Den väsentliga skillnaden är dock att Husserls fenomenologi är 'transcendental', vilket betyder att den postulerar 'unknowable objects' (Noema) i någon form." Det är ju onekligen likheter om jag inte missat något väsentligt?

Och en följd fråga: hur blir fenomenologin inte relativistisk?

Exempel: att vi inte dömer psykiskt sjuka till fängelse för mord även om de verkligen dödat en annan människa. Detta därför att i den psykotiske personens livsvärld, var det inte en människa som attackerade utan en "demon". En "demon" som var mycket verklig (en del av dennes livsvärld) men som inte var en del av vår (vi som inte lider av psykos) livsvärld. Vi låter alltså "den andres" (för att tala med Levinas) sanning gå före vår egen.

Att hävda att det finns olika "sanningar" är inte detsamma som att säga att det är moraliskt fel att underkänna någon annans sanningsuppfattning. Det finns ingen logisk koppling mellan dessa ståndpunkter.

Men om man bortser från de etiska även om det är förankrat i frågeställningen. Vet inte huruvida fenomenologer gör moraliska anspråk till följd av sina teorier, men de följer väl ändå att vara relativistiskt om de påstås finnas olika "sanningar"? Är bara en lekman i ämnet, men har svårt att se skillnaden. Separerar man då fenomenet som det ter sig för en själv, för att istället uppfatta det som unikt utan att explicit jämföra med andra fenomen?

Fenomenet är något som visar sig som det själv är, utan sken. Det skall alltså inte te sig som något annat än det det är.

Därför, kan man tillägga är det sällan direkt skönjbart.