Citat:
Ursprungligen postat av
skunkjobb
Det skulle inte leda till krig eller någon annan form av militärt svar men om det vore Ryssland så skulle de på vanligt känt manér blåneka till att ubåten var på svenskt territorium. RT och Sputnik News skulle publicera kartor med helt nya gränser eller en annan position för sänkningen som placerar den på internationellt vatten. 3000 nya användare eller sådana som bara skrivit i "Politik utrikes-Ryssland och det nära utlandet" hittills skulle fylla upp Flashbacks servrar dygnet runt med att det var NATO:s fel och bla bla bla bla bla. Tacost och några användare till skulle genomgå en inre kris överträffande
Karl-Bertil Jonssons (då han funderar över om han ska erkänna att han stulit post för sin farsa) och sedan logga ut för gott.
Efter någon månads upprörda uttalanden hit och dit skulle det mesta återgå till hur det var före sänkningen.
Det finns ingen risk för att Ryssland kräver att få bärga en eventuell egen ubåt som har sänkts? Om ja, hur kommer Sverige ställa sig till det?
Edit: Ja, det sannolikaste är väl att det går som senast:
Citat:
På eftermiddagen sände ubåtsbesättningen upp nödraketer då båten höll på att slås sönder i den hårda sjön. Den svenska militären meddelade att bärgningen hade påbörjats. Vid haveristen var dramatiken stor. Militären begärde, och fick, tillstånd från överbefälhavaren att dra loss ubåten från grundet. Överbefälhavaren begärde besked från statsministern om hur långt man fick gå om ubåten försökte fly. Svaret blev ”Håll gränsen”[11] Då ubåten dragits loss omringades den av svenska örlogsfartyg. På tisdagen hade regeringen ett sammanträde där det bekräftades att ubåten bar på kärnvapen.
Vid halvfemtiden den 5 november meddelade statsminister Thorbjörn Fälldin pressen och svenska folket att det med stor sannolikhet finns kärnvapen ombord på U 137. På fredagsmorgonen den 6 november lossades U 137:s förtöjningar och ubåten kunde bege sig hemåt. Cirka fem kilometer ut på internationellt vatten lämnades ubåten formellt över till den sovjetiske viceamiralen Alexej Kalinin på jagaren Obraztsovyj. Enligt planerna skulle kommendören Roderick Klintebo överlämna ubåten till chefen för den sovjetiska östersjöflottan och få en skriftlig kvittens, men det var alldeles för grov sjö, och han fick nöja sig med att sköta överlämningen per radio. Som farväl meddelade den sovjetiske viceamiralen "Farväl, och på återseende".[12]
Citat:
I en intervju 2006 med båtens politiske officer, Vasilij Besedin, lämnades en delvis ny bild. Båten hade två fungerande navigationssystem, en mycket välutbildad besättning och befälhavaren Gusjtjin tillhörde de främsta. Dessutom fanns stabschefen Josef Avsukjevitj ombord för att ge ”råd i farliga situationer”. Besedins förklaring till händelsen är att styrmannen gjorde fel i sina beräkningar och hamnade i ett helt annat område än vad man trodde.[11]
Besedin bekräftade även att man hade kärnvapen ombord och att man från sovjetisk sida var beredd att spränga ubåten vid en eventuell stormning.[11] Efter Besedins nya bok hade kommit ut år 2009 sa Karl Andersson att "sprängningen är ett missförstånd" och att man inte skulle offra besättningen för att göra ubåten obrukbar utan istället förstöra propelleraxeln och ventiler. Besedin var officer i den militära underrättelsetjänsten GRU och inte alls utbildad på ubåt. Han fick bara meningslösa uppgifter efter grundstötningen.[13] Om en order om sprängning kom fanns det enligt Besedin två alternativ. Antingen kunde man spränga kärnvapentorpederna där de fanns i förliga torpedrummet eller skjuta ut dem oaktiverade och sedan spränga fartyget. Enligt Besedin valdes det senare alternativet. Torpederna skulle ha hamnat en bit från båten, men inte ställt till någon större skada.[1]
Uppgifter som kom fram i media 2006 var att svensk militär hade utarbetat en detaljerad plan över hur ubåten skulle intas. En anfallsstyrka på 24 kustjägarbefäl skulle ta besättningen till fånga och överlämna den till polis samtidigt som ubåten skulle bogseras till Karlskrona. Planen sattes aldrig i verket.[14]
Andrebefälet, Vasilij Besedin, hävdar i sin bok Inifrån U137 (2009) att ubåtens radarutrustning skadades i samband med att man fastnade i en trål utanför Bornholm. Man ska ha försökt att reparera skadan vid ett uppehåll i Świnoujście i Polen, men utan att lyckas. I stället fick man förlita sig på annan och mindre precis navigationsutrustning, vilket var skälet till att man gick på grund.[15]
https://sv.wikipedia.org/wiki/U_137
