Citat:
Farsan ringde för en stund sedan och frågade om jag ville åka till fjällen och fiska. Han sa att han tyckte att vi setts för lite på sistone, och att han tyckte att vi borde hitta på någonting tillsammans, bara han och jag.
Jag är 25 år gammal och vi har aldrig vare sig umgåtts eller samtalat särskilt mycket till följd av att vi inte delar några intressen(antar jag), han har som bara varit "där" liksom. Det hela känns det så okaraktäristiskt av honom, nästan så att jag misstänker att det hela är morsans idé. Men tänk om det inte är det? Tänk om farsan är sjuk eller någonting och inte vill berätta för mig och mina systrar, utan bara vill spendera sin sina tid med att lämna ett bra minne eller nått.. herregud...
Helvette, jag tycker ju inte ens om att fiska, och det är inte som om vi någonsin hållt på med sånt tidigare. Men samtidigt kan jag inte komma på någonting annat att göra. Jag har ingenting emot gubbfan, tvärtom, men samtidigt vet jag att vi inte skulle ha någonting att tala om. Våra samtal är alltid väldigt ytliga, bara kallprat för att fylla ut den ständigt påträngande pinsamma tystnaden, och uteslutande tråkiga.
Han har rätt i att vi setts för lite, men jag vet att det bara är toppen av ett isberg av skit som skapats under åratal av försummad far-son relation.
Direkt jag tänker på det hela börjar jag gråta, och jag vet inte varför. Jag är lite arg men mestadels ledsen och uppgiven. Vafan ska jag göra?
Jag är 25 år gammal och vi har aldrig vare sig umgåtts eller samtalat särskilt mycket till följd av att vi inte delar några intressen(antar jag), han har som bara varit "där" liksom. Det hela känns det så okaraktäristiskt av honom, nästan så att jag misstänker att det hela är morsans idé. Men tänk om det inte är det? Tänk om farsan är sjuk eller någonting och inte vill berätta för mig och mina systrar, utan bara vill spendera sin sina tid med att lämna ett bra minne eller nått.. herregud...
Helvette, jag tycker ju inte ens om att fiska, och det är inte som om vi någonsin hållt på med sånt tidigare. Men samtidigt kan jag inte komma på någonting annat att göra. Jag har ingenting emot gubbfan, tvärtom, men samtidigt vet jag att vi inte skulle ha någonting att tala om. Våra samtal är alltid väldigt ytliga, bara kallprat för att fylla ut den ständigt påträngande pinsamma tystnaden, och uteslutande tråkiga.
Han har rätt i att vi setts för lite, men jag vet att det bara är toppen av ett isberg av skit som skapats under åratal av försummad far-son relation.
Direkt jag tänker på det hela börjar jag gråta, och jag vet inte varför. Jag är lite arg men mestadels ledsen och uppgiven. Vafan ska jag göra?
Det är inga lätta frågor du kommer med. Man kan ju undra vad din farsa är ute och fiskar efter...
Han bara försöker reparera er far-son relation och få dig att nappa på idén...
Citat:
Jag tycker du ska åka till fjällen om du har möjlighet. Naturen är en så bra miljö för att samtala avslappnat om enkla saker, som kanske leder in på viktiga frågor.
Det känns som om du har blandade känslor till din far. Jag tycker du ska säga till honom direkt i bilen vad du vill att ni ska prata "mer" om.
Citat:
Jag tycker du ska åka till fjällen om du har möjlighet. Naturen är en så bra miljö för att samtala avslappnat om enkla saker, som kanske leder in på viktiga frågor.
Det känns som om du har blandade känslor till din far. Jag tycker du ska säga till honom direkt i bilen vad du vill att ni ska prata "mer" om.
Det känns som om du har blandade känslor till din far. Jag tycker du ska säga till honom direkt i bilen vad du vill att ni ska prata "mer" om.
TS skapade tråden i september förra året och skrev senare i tråden att han tackat ja så jag gissar på att resan redan blivit av
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera