Citat:
Ursprungligen postat av
Lillan77
Att även mammor måste få sova håller jag med dig fullständigt om!
MEN! En mamma som lägger sig i sovrummet med stängd dörr OCH öronproppar TROTS att hon "misstänker att sambon gör barnet illa när hon sover" som E själv har sagt, DET är väl att brista i garantansvaret om något!!
Det är bra att du tycker att även mammor ska få sova. Till det finns det inget men. Särskilt i ett sådant här fall där kvinnan fick stanna kvar på BB pga väldigt lågt hB och behov av blodtransfusion. Även andra kvinnor utan sådana behov är trötta och behöver sova när de ska ställa om från gravid till nybliven mamma, amning och alla nya rutiner. Kravnivån är hög och kvinnorna vill att allt ska vara "perfekt" och fint. Förstagångsmammorna är mer på topp i den kravmiljön. Du kan se det på alla foton E. har tagit på sitt lilla underverk. Bland vittnesmålen kan du också läsa om hur en äldre släkting (farmor?) blir irriterad på att det byttes blöja för ingenting. Jag har tidigare räknat ut hur många dagar flickan var inlagd eller kontrollerad på BVC under de 34 dagar hon levde. Vårdpersonalen tittar inte bara på barnet utan även på föräldrarna.
Alla vet hur farligt det är att visa öppen misstänksamhet eller uttala anklagelser. I gruppen alla ingår även föräldrarna. Vilken nybliven mamma vågar en misstänka eller uttala misstankar av det här slaget. E. har undersökt om blåmärken på nätet. Hon har sökt BVC. Hon är väldigt ensam och isolerad med den här mannen A. Mannen hon skulle bilda den perfekta familjen med!
De bodde i en liten lägenhet och mammorna är inställda på att vakna vid minsta pip. Det är en kontrast mot hennes behov. Skulle hon misstro A? Hur öppen kunde hon vara med sina misstankar? Var hon störd av ljud från dataspelande? Ljud från TV eller musik? A. skulle mata och byta på H. Men också trösta för små nyfödingar gråter ofta utan att föräldrarna förstår varför. Men H. kunde säkert gråta av smärta från frakturerna.
På dagarna skulle E. sköta flickan och även hunden. Och utåt måste hon hålla fasaden uppe att allt var bra. Hon fick lugnande besked från BVC och ett helt vårdteam på lasarettet. Hon anklagades av flera av A:s släktingar att hon bråkade och klagade "utan anledning". Det var nog inte så lätt dagtid heller. Om hon yttrade något om sina misstankar så gissar jag att hon fick kritik och ovett för det. De där misstankarna hon närde var ytterst förbjudna.
Mycket beklagligt att ingen från soc, mvc, bvc, kk, barnkliniken, ÖNH kunde stöttat henne och lyssnat på "misstankarna". Vårdpersonalen vet ju hur höga beviskraven är och mammor är mammor; inte poliser.