Hej fb.
Jag är 21 år gammal.
Under snart två år har jag nu varit tillsammans med min drömtjej. Hon är bäst, hon är den enda jag någonsin på riktigt velat ha och den enda kvinnan jag låtit nära inpå mig då jag känner att hon har allting jag vill ha (har haft väldigt många flörtar och ragg men känt på samtliga att det saknas något för att kunna lyfta till ett seriöst stadie).
Denna kvinnan föreställer jag mig ett giftermål med, och hon likaså med mig. Vi har på pricken samma intressen, hon går inte av för hackor och vi har gjort sjukt mycket roliga, extrema och utmanande saker tillsammans.
Problemet är inte henne, problemet är mig själv.
Under hela min uppväxt har jag föreställt mig "cruisa" genom livet, hemlös, pengalös och bekymmerslös resa världen runt och surfa. Träffa människor och bara leva i nuet. Jag vet att jag skulle kunna ta med min flickvän på det, hon älskar det också. Men det blir bara inte samma sak som jag föreställt mig i alla dessa år, suck.
Som sagt, jag kommer aldrig finna någon av hennes like, jag älskar henne till döden. Men jag vill leva mitt liv först, leva ut min pojkdröm och leva det fullt ut. Jag kan inte göra det med henne.
Just för ett par månader sedan hade vi rest i 10 månader ihop, hon fick nog och ville hem till Sverige, jag hade såklart också lite hemlängtan men var inte redo att ge upp min dröm om att vara utomlands tills jag typ blev så pank och allt sket sig så att jag var tvungen att återvända. Jag följde ändå med henne hem. Jag tänker att om man verkligen älskar någon så måste man göra uppoffringar för denne, oavsett om det känns som att slita av en del av sig själv.
Gör jag rätt som stannar med henne?
Borde jag göra slut och leva min pojkdröm?
Jag är 21 år gammal.
Under snart två år har jag nu varit tillsammans med min drömtjej. Hon är bäst, hon är den enda jag någonsin på riktigt velat ha och den enda kvinnan jag låtit nära inpå mig då jag känner att hon har allting jag vill ha (har haft väldigt många flörtar och ragg men känt på samtliga att det saknas något för att kunna lyfta till ett seriöst stadie).
Denna kvinnan föreställer jag mig ett giftermål med, och hon likaså med mig. Vi har på pricken samma intressen, hon går inte av för hackor och vi har gjort sjukt mycket roliga, extrema och utmanande saker tillsammans.
Problemet är inte henne, problemet är mig själv.
Under hela min uppväxt har jag föreställt mig "cruisa" genom livet, hemlös, pengalös och bekymmerslös resa världen runt och surfa. Träffa människor och bara leva i nuet. Jag vet att jag skulle kunna ta med min flickvän på det, hon älskar det också. Men det blir bara inte samma sak som jag föreställt mig i alla dessa år, suck.
Som sagt, jag kommer aldrig finna någon av hennes like, jag älskar henne till döden. Men jag vill leva mitt liv först, leva ut min pojkdröm och leva det fullt ut. Jag kan inte göra det med henne.
Just för ett par månader sedan hade vi rest i 10 månader ihop, hon fick nog och ville hem till Sverige, jag hade såklart också lite hemlängtan men var inte redo att ge upp min dröm om att vara utomlands tills jag typ blev så pank och allt sket sig så att jag var tvungen att återvända. Jag följde ändå med henne hem. Jag tänker att om man verkligen älskar någon så måste man göra uppoffringar för denne, oavsett om det känns som att slita av en del av sig själv.
Gör jag rätt som stannar med henne?
Borde jag göra slut och leva min pojkdröm?