Substans/Dos: En halv lapp LSD samt 85+35mg MDMA (införskaffat i Holland, substanserna testade med testkit, MDMAn hade vi tidigare använt oss av, LSDn var ny)
Kön: Man
Ålder: 24
Tidigare erfarenheter: Både RC:n samt tradionella versioner av : hallucinogener, opiater, benzon, cannabis-derivat, dissociativa, centralstimulantia samt en del atypiska droger (GHB/salvia/lyrica etc.)
Förord:
Var på en 4-dagars festival med flickvännen (här kallad Simone) och hade dagen före talat genom en hel del viktiga saker under ett GHB-rus, vilket gjorde att känslan var på top på dagen för intag! Hade planerat att ta LSD en dag och MDMA andra dagen men Simone föreslog i sista minut att vi skulle candyflippa istället. Vi tog det lugnt fram till kl 3 på dagen då vi beslöt oss för att inta LSDn. Den hade en liten besk bi-smak vilket gjorde oss aningen fundersamma. Vi valde att svälja genast för att eliminera risken av icke oralt tillgängliga substaner. Beskheten var dock inte lika hemsk som många RCn (t.ex. NBOMes) och vi hade testat lappen tidigare så vi var inte särskilt oroliga.
Trippen börjar:
Vi satt i tältet och väntade på påslag samt snackade om lite allt möjligt. Efter ca 20 min kände jag den serotonerga verkan på mina tarmar och fick uppsöka toaletten. Medan jag satt där började jag bli allt mer medveten om att något var annorlunda. De kändes som om gravitationen drog mig snett och böt håll med jämna mellanrum, dessutom hade jag aningen svårt att fokusera på detaljer – det kändes som ett ytterst litet glas-lager bröt ljuset innan det träffade mina ögon. Väl tillbaka i tältet satt jag ner med Simone och vi konstaterade att vi defintivt hade börjat trippa. Vi var aningen förvånade över det snabba påslaget (30-ish minuter hade nu gått) men eftersom testkittet påvisat indol-struktur samt eftersom vi svalt genast så antog vi att det måste vara LSD eller eventuellt ett väldigt nära besläktat ämne.
Flumma runt i tältet:
Eftersom vi inte var säkra på ug innehållet i vår LSD (införskaffad på festivalområdet) så beslöt vi oss för att stanna i tältet medan vi vande oss vid ruset. Det blev en del kommentarer om våra upplevelser samt småpratande om vad som nu råkade komma in i huvudet. Jag spenderade en stor del av tiden på rygg med antingen ögongen stängda för att uppleva energin inom mig eller med blicken mot insekterna i taket (Simones ansikte hade börjat morpha vilket gjorde mig aningen konfunderad). Vi funderade på klassiska saker så som hur man definierar ett medvetande, varför människor funderar på medvetande samt hurdant medvetande insekter har. Jag hade planerat äta insekter som såldes på området som maträtt, men konstaterade dock att det gick emot mina etiska principer (är vegan) eftersom insekter defintivt har ett nervsystem och kan känna smärta – därför har de antagligen också ett form av medvetande. Andra flummiga tankar innefattade all mänsklig filosofi samt hur man skulle göra för att starta en helt ny gren av filosofi som inte baserade sig på någon av de kända namnen. Mycket fnissande, skrattande och djupdökande inom sinnet skedde med den för mig typiska känslan av energi som kryper långt inom mig – en energi jag bäst känner av när jag blundar/mediterar. Energin känns som om den är centrerad i mitt allra mittersta, som några slingrande, smekande men oberäknelig tentakler som plötsligt kan ge mig extremt välbehag genom att sträcka sig upp till mitt huvud längs med ryggraden.
Plötsligt oväder:
Simone kände nu behov av att uppsöka toaletten så jag roade mig med att blunda och undersöka dels mina egna handlingar och tankar under trippens gång och dels de absurda tanke-mönster som uppenbarades innanför mina ögon. Plötsligt börjar det regna kraftigt utanför tältet. Jag känner en pirrig känsla inom mig och tänker för mig själv – “hoppas det börjar åska”. Jag känner mig som ett barn på julafton – fylld med förhoppningar och pirrningar i magen. Jag har under en tidigare LSD-tripp varit vid min sommarstuga under ett kraftigt åskväder. Denna tripp har lämnat ett starkt minne inom mig och jag tänker ofta tillbaka på den trippen när det börjar regna kraftigt eller åska. En sådan extrem energi som finns i luften när åskan härjar! Jag kände värmen utomhus och hörde regnet dåna – jag kunde inte låta bli och sprang helt enkelt ut i regner och ställde mig på en stubbe. Jag kände mig fylld med kraft och skrattade åt åskan – HAHA JAG har kallat hit dig! På ett logiskt plan förstod jag att det nog endast var ett väntat väderfenomen som omöjligt kunde påverkas av att en liten människa belutat sig för att trippa – dock kände jag ändå den pirriga, berusande känslan av sammhörighet med naturens krafter. När flickännen kommer tibak så börjar jag ropa åt henne hur otroligt fantastiskt regnet var, dock verkade hon inte hålla med mig men fann det roligt att jag blev så upprymd. Medan jag ropade över ljduet av buller och regn så kom det en grupp människor förbi som såg mig stå på stubben och jag kände mig som en predikant som förkunnade livets sanning – trots att dessa människor knappast förstod vad som pågick. De skrattade och vandrade vidare. Jag förstod dem men kände ändå att de gick miste om något stort då de skyndade sig bort från regnet!
Åska och kraft inom mig:
När åskan började göra sig synlig med kraftiga vita blixtar samt högljudda dån så kände jag en topp i min energi! Det har hänt!!! Åskan har lyssnat på mitt kall, allt hänger ihop! Detta är tredje gången jag tar syra när åskan kommer, vilket är över hälften av gångerna jag intagit den substansen. Det är helt klart ett tecken på att syra+jaget+åska = sant! Jag känner hur mullrandet av åskan synkroniserar med mullrandet av energin som krälat inom mig. Plötsligt kan jag inte hålla in längre – jag ropar ut med min kraftigaste röst ett vrål av glädje! Simone ryggar tillbaka över ljudet och går tillbaka in i tältet (hon gillade tydligen inte att bli ropad i örat!) jag märker av det men känner helt enkelt att energin är så kraftig och allting har synkat för bra – jag MÅSTE ropa mera! Jag ropar 2 gånger till med min kraftiga stämma ut över skogen och molnen. Plötsligt hör jag svar från ett flertal andra personer (på annat håll i campingen) som svarar med likadan rop. Jag känner mig glad över att nån reagerat på min energi och går tillbaka in i tältet för att inte bli helt genomblöt. Simone som var aningen mera rationell än mig övertygar mig om att stanna i tältet eftersom jag annars kommer börja frysa senare på kvällen. Jag ser logiken och beslutar mig att ligga i tältet tills åskan slutat och fortsätter att tala om allt möjligt medan jag känner den härliga energin av åskvädret utanför.
Festivalområdet, mat och MDMA-intag:
Vi beger oss till festivalområdet där 1200 mics precis har börjat sin spelning. Energin är på topp bland folket när bandet kör sina kändaste hits efter varandra. Vi är dock ganska hungriga vid det här laget och har sett dem flera gånger så vi beslutar oss för att ta oss vidare till mat-distriktet. Vi tar varsin tallrik stekt potatis med grönsaker som en lätt men mättande måltid och sätter oss ner vid chill-scenen för att äta (ville inte äte under MDMA-ruset). Att plötsligt gå bland stora mängder människor jagar upp mig en del. Jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig och alla intryck tar över min tripp. Jag vill bara sitta ner och ta det lugnt, men känner att vad jag än gör kommer någon störa sig på mig. Jag försöker äta så försiktigt som möjligt och med ursäktande gester till människor som inte ens tittar åt mitt håll. Tiden är nu 5h efter intag och dent intensivaste delen av trippen är över. Dock är det svårt att avgöra hur trippad jag är, eftersom alla sinnesintryck (trippiga dekorationer, trippade människor, trippig musik) gör att jag inte riktigt får pejlat min nivå. Vi beslutar oss för att det nog antagligen är dags för MDMA nu så vi sväljer våra piller och sätter oss ner på stranden för att se ut över havet samt den spontana eldshowen. Vi talar inte lika mycket nu, och jag är mera inne i mitt huvud och försöker sätta ordning på alla intrycken/känslorna. Simone tar ett toalettbesök medan jag försöker sitta lugnt och meditera. Jag sorterar mina känslor i olika fack för att lugna ner tentakel-energierna inom mig. Jag öppnar ibland mina ögon och ser några barn som springer och leker på stranden och fylls av glädje att jag befinner mig på en festival där detta är helt okay. Här har vi massor med människor som knarkar och ändå kan barn utan någon fara springa runt och leka på stranden. De tycks hålla uppsyn på varandra så att ingen springer ner i vattnet, dessutom ser jag att andra festivaldeltagare nu som då kollar med snälla blickar på barnen och ser till att allt går rätt till. All denna gemenskap och säkerthet gör att ett lugn sprides inom mig.
Rapporten fortsätter i nästa inlägg...
Kön: Man
Ålder: 24
Tidigare erfarenheter: Både RC:n samt tradionella versioner av : hallucinogener, opiater, benzon, cannabis-derivat, dissociativa, centralstimulantia samt en del atypiska droger (GHB/salvia/lyrica etc.)
Förord:
Var på en 4-dagars festival med flickvännen (här kallad Simone) och hade dagen före talat genom en hel del viktiga saker under ett GHB-rus, vilket gjorde att känslan var på top på dagen för intag! Hade planerat att ta LSD en dag och MDMA andra dagen men Simone föreslog i sista minut att vi skulle candyflippa istället. Vi tog det lugnt fram till kl 3 på dagen då vi beslöt oss för att inta LSDn. Den hade en liten besk bi-smak vilket gjorde oss aningen fundersamma. Vi valde att svälja genast för att eliminera risken av icke oralt tillgängliga substaner. Beskheten var dock inte lika hemsk som många RCn (t.ex. NBOMes) och vi hade testat lappen tidigare så vi var inte särskilt oroliga.
Trippen börjar:
Vi satt i tältet och väntade på påslag samt snackade om lite allt möjligt. Efter ca 20 min kände jag den serotonerga verkan på mina tarmar och fick uppsöka toaletten. Medan jag satt där började jag bli allt mer medveten om att något var annorlunda. De kändes som om gravitationen drog mig snett och böt håll med jämna mellanrum, dessutom hade jag aningen svårt att fokusera på detaljer – det kändes som ett ytterst litet glas-lager bröt ljuset innan det träffade mina ögon. Väl tillbaka i tältet satt jag ner med Simone och vi konstaterade att vi defintivt hade börjat trippa. Vi var aningen förvånade över det snabba påslaget (30-ish minuter hade nu gått) men eftersom testkittet påvisat indol-struktur samt eftersom vi svalt genast så antog vi att det måste vara LSD eller eventuellt ett väldigt nära besläktat ämne.
Flumma runt i tältet:
Eftersom vi inte var säkra på ug innehållet i vår LSD (införskaffad på festivalområdet) så beslöt vi oss för att stanna i tältet medan vi vande oss vid ruset. Det blev en del kommentarer om våra upplevelser samt småpratande om vad som nu råkade komma in i huvudet. Jag spenderade en stor del av tiden på rygg med antingen ögongen stängda för att uppleva energin inom mig eller med blicken mot insekterna i taket (Simones ansikte hade börjat morpha vilket gjorde mig aningen konfunderad). Vi funderade på klassiska saker så som hur man definierar ett medvetande, varför människor funderar på medvetande samt hurdant medvetande insekter har. Jag hade planerat äta insekter som såldes på området som maträtt, men konstaterade dock att det gick emot mina etiska principer (är vegan) eftersom insekter defintivt har ett nervsystem och kan känna smärta – därför har de antagligen också ett form av medvetande. Andra flummiga tankar innefattade all mänsklig filosofi samt hur man skulle göra för att starta en helt ny gren av filosofi som inte baserade sig på någon av de kända namnen. Mycket fnissande, skrattande och djupdökande inom sinnet skedde med den för mig typiska känslan av energi som kryper långt inom mig – en energi jag bäst känner av när jag blundar/mediterar. Energin känns som om den är centrerad i mitt allra mittersta, som några slingrande, smekande men oberäknelig tentakler som plötsligt kan ge mig extremt välbehag genom att sträcka sig upp till mitt huvud längs med ryggraden.
Plötsligt oväder:
Simone kände nu behov av att uppsöka toaletten så jag roade mig med att blunda och undersöka dels mina egna handlingar och tankar under trippens gång och dels de absurda tanke-mönster som uppenbarades innanför mina ögon. Plötsligt börjar det regna kraftigt utanför tältet. Jag känner en pirrig känsla inom mig och tänker för mig själv – “hoppas det börjar åska”. Jag känner mig som ett barn på julafton – fylld med förhoppningar och pirrningar i magen. Jag har under en tidigare LSD-tripp varit vid min sommarstuga under ett kraftigt åskväder. Denna tripp har lämnat ett starkt minne inom mig och jag tänker ofta tillbaka på den trippen när det börjar regna kraftigt eller åska. En sådan extrem energi som finns i luften när åskan härjar! Jag kände värmen utomhus och hörde regnet dåna – jag kunde inte låta bli och sprang helt enkelt ut i regner och ställde mig på en stubbe. Jag kände mig fylld med kraft och skrattade åt åskan – HAHA JAG har kallat hit dig! På ett logiskt plan förstod jag att det nog endast var ett väntat väderfenomen som omöjligt kunde påverkas av att en liten människa belutat sig för att trippa – dock kände jag ändå den pirriga, berusande känslan av sammhörighet med naturens krafter. När flickännen kommer tibak så börjar jag ropa åt henne hur otroligt fantastiskt regnet var, dock verkade hon inte hålla med mig men fann det roligt att jag blev så upprymd. Medan jag ropade över ljduet av buller och regn så kom det en grupp människor förbi som såg mig stå på stubben och jag kände mig som en predikant som förkunnade livets sanning – trots att dessa människor knappast förstod vad som pågick. De skrattade och vandrade vidare. Jag förstod dem men kände ändå att de gick miste om något stort då de skyndade sig bort från regnet!
Åska och kraft inom mig:
När åskan började göra sig synlig med kraftiga vita blixtar samt högljudda dån så kände jag en topp i min energi! Det har hänt!!! Åskan har lyssnat på mitt kall, allt hänger ihop! Detta är tredje gången jag tar syra när åskan kommer, vilket är över hälften av gångerna jag intagit den substansen. Det är helt klart ett tecken på att syra+jaget+åska = sant! Jag känner hur mullrandet av åskan synkroniserar med mullrandet av energin som krälat inom mig. Plötsligt kan jag inte hålla in längre – jag ropar ut med min kraftigaste röst ett vrål av glädje! Simone ryggar tillbaka över ljudet och går tillbaka in i tältet (hon gillade tydligen inte att bli ropad i örat!) jag märker av det men känner helt enkelt att energin är så kraftig och allting har synkat för bra – jag MÅSTE ropa mera! Jag ropar 2 gånger till med min kraftiga stämma ut över skogen och molnen. Plötsligt hör jag svar från ett flertal andra personer (på annat håll i campingen) som svarar med likadan rop. Jag känner mig glad över att nån reagerat på min energi och går tillbaka in i tältet för att inte bli helt genomblöt. Simone som var aningen mera rationell än mig övertygar mig om att stanna i tältet eftersom jag annars kommer börja frysa senare på kvällen. Jag ser logiken och beslutar mig att ligga i tältet tills åskan slutat och fortsätter att tala om allt möjligt medan jag känner den härliga energin av åskvädret utanför.
Festivalområdet, mat och MDMA-intag:
Vi beger oss till festivalområdet där 1200 mics precis har börjat sin spelning. Energin är på topp bland folket när bandet kör sina kändaste hits efter varandra. Vi är dock ganska hungriga vid det här laget och har sett dem flera gånger så vi beslutar oss för att ta oss vidare till mat-distriktet. Vi tar varsin tallrik stekt potatis med grönsaker som en lätt men mättande måltid och sätter oss ner vid chill-scenen för att äta (ville inte äte under MDMA-ruset). Att plötsligt gå bland stora mängder människor jagar upp mig en del. Jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig och alla intryck tar över min tripp. Jag vill bara sitta ner och ta det lugnt, men känner att vad jag än gör kommer någon störa sig på mig. Jag försöker äta så försiktigt som möjligt och med ursäktande gester till människor som inte ens tittar åt mitt håll. Tiden är nu 5h efter intag och dent intensivaste delen av trippen är över. Dock är det svårt att avgöra hur trippad jag är, eftersom alla sinnesintryck (trippiga dekorationer, trippade människor, trippig musik) gör att jag inte riktigt får pejlat min nivå. Vi beslutar oss för att det nog antagligen är dags för MDMA nu så vi sväljer våra piller och sätter oss ner på stranden för att se ut över havet samt den spontana eldshowen. Vi talar inte lika mycket nu, och jag är mera inne i mitt huvud och försöker sätta ordning på alla intrycken/känslorna. Simone tar ett toalettbesök medan jag försöker sitta lugnt och meditera. Jag sorterar mina känslor i olika fack för att lugna ner tentakel-energierna inom mig. Jag öppnar ibland mina ögon och ser några barn som springer och leker på stranden och fylls av glädje att jag befinner mig på en festival där detta är helt okay. Här har vi massor med människor som knarkar och ändå kan barn utan någon fara springa runt och leka på stranden. De tycks hålla uppsyn på varandra så att ingen springer ner i vattnet, dessutom ser jag att andra festivaldeltagare nu som då kollar med snälla blickar på barnen och ser till att allt går rätt till. All denna gemenskap och säkerthet gör att ett lugn sprides inom mig.
Rapporten fortsätter i nästa inlägg...