Jag har alltid gillat Lööf, samtidigt som det finns (spec. då man var liten) ett lite skrämmande drag i flera av hans verk: Det är ju mycket burdusa män o.dyl. I Örnis bilar, förresten, finns denna bild som förlaget ville förbjuda:
http://helgo.net/e/loof/bilder/brandbil.jpg
ÖB, Ta fast Fabian (om en apa som rymmer tillbaka till Afrika), Sagan om det röda äpplet, "miniboken" Pelles ficklampa, Pelle och farbror Ottos motor är böcker som jag läst flitit för ungarna, och de saknar rätt långt det mörka stråket men är ofta fulla av roliga, weirda detaljer.
T.ex. rymmer apan Fabian in på en jazzklubb, där man kan se en massa historiska figurer i publiken (som Hitler!). I samma bok finns flera karaktärer - ett tvillingpar, en tjuv, ett grälande tonårspar, samt en äldre man med pipskägg som går och spana in unga tjejers rumpor - igen i varje bild! Mycket underhållande.
Mitt kanske absoluta favorit-Lööf-ögonblick är i Skrotnisse - den samiska versionen - i scenen där den för tillfället rullstolsbundne uppfinnaren blivit inlåst i en pyramid mitt i Sahara. Då börjar han med bräcklig stämma, på samiska, sjunga Lundells "Öppna landskap". Obetalbart!
Detta förstås inget om ´vad Lööf gör idag, men han verkar ju vara rätt aktiv.