Vilka skulle du bjuda på ett bröllop (eller vilka bjöd du)?

Antar att man är tvungen att bjuda nära släkt även om man inte vill... Så släkt + ett par nära vänner + ett par kollegor

Svårt att säga när jag aldrig kommer gifta mig ändå och således inte tänkt på frågan förut

Jag och min sambo är inte det minsta troende/religiösa, så att gifta sig i kyrkan känns alldeles fel. Att vi väljer att gifta oss i stadshuset var därmed rätt självklart för oss. Även om det på sätt och vis vore trevligt att ha ett traditionellt kyrkobröllop, och allra helst i kyrkan som ligger där jag växte upp. Men eftersom vi inte är religiösa så känns det på något vis fel.

Det där med att vara i stadshuset och ha "lånade vittnen" (tex två anställda i stadshuset), och sedan gå ensamma (alltså endast det äkta paret) till en restaurang, det handlar mest om att jag vill hålla det enkelt och litet.

Samtidigt som det riskerar att bli bråk om inte alla som förväntar sig bli bjudna får en inbjudan. Men å andra sidan, bjuder vi faktiskt alla så riskerar det återigen att bli bråk och en obekväm stämning. Vissa släktingar kommer till exempel absolut inte överens. Så jag vill slippa eventuella bråk, att folk blir sura för att de inte blir inbjudna, att de blir inbjudna och kommer på bröllopet men bara surar för att de ser folk de ogillar där osv. Just därför är jag inte intresserad av att ha en stor fest. Jag vill ha en bra dag och kunna känna mig bekväm när det gäller eventuella gäster. Kanske är jag självisk, men då får det vara så. Nu blev det ändå en kompromiss då vi har valt att bjuda in den närmaste familjen och de närmsta vännerna till vigsel, och en mindre fest efteråt.

Jag skulle vilja ha ett stort juggebröllop. Jag vill att svadban ska hålla på tills gryningen och att alla överlever natten. Vilka jag skulle bjuda? Våra respektive familj och släkt..vänner. Vänners vänner. Jag skulle bjuda in grannar. Arbetskamrater. Jag vill ha femhundra pers där. Minst. Kyrkan dessutom.

Men egentligen..den dagen vi hittar varandra så räcker det om det bara är vi två i stadshuset. Jag skulle fan ha gift mig detta år. Jävla liv.

Jo, det är ju så! När man äntligen har hittat rätt så spelar de där flickdrömmarna man haft om ett stort, vitt bröllop, viss sorts klänning, brudkrona och brudbukett, festens utformning, bröllopsresan, allt det YTTRE - ingen roll längre. För då har man fattat vad som är viktigt med en vigsel. Det är därför jag alltid blir misstänksam när folk gifter sig väldigt påkostat - jag undrar alltid om det (speciellt för bruden kanske) är själva bröllopet som är viktigt, och inte partnern och det kommande äktenskapet...

Vad kostade cateringen?

Jag och tjejen kör enkelt borgerligt, lottade ut 2 vittnen bland de allra närmaste och med en enkel tillställning efteråt. Att välja vilka man ska bjuda är ju det värsta.

Jag tror jag skulle vilja ha ett slags öppet bröllop, på mottagningen får man själv köpa mat och dryck. Tror inte flera hundra velat komma så det är nog inget problem. Hade kanske velat ha det utomlands så får de som tycker det är värt det ta sig dit. Kanske nån vacker gammal engelsk kyrka högt upp i bergen om det finns.

De enda jag riktigt förväntar mig kommer är familjen, morföräldrar, kusiner och farfar. Och morbror och moster och deras respektive. Alla får ju självklart ta med sig sin respektive (i min systers fall blir det hennes två närmsta vänner)

Vilka han bjuder har jag ingen aning om, men hade trott på samma och eventuellt ett par vänner. Jag har inte så många nära vänner kvar så det spelar inte så stor roll om de är där eller inte, men om de vill så visst.

Hur sållar ni bland vänner och släkt? Har alltid velat gifta mig stort och pampigt men när jag skriver en preliminär lista blir den löjligt lång.

Vi gifte oss utomlands med våra närmaste vänner och familj närvarande. Väl hemma anordnade vi(läs; min fru) en middag med 90 gäster. Middagen var en kompromiss som vi båda kände oss nöjda med.