Upplevelser under psykos

Är det någon annan här som haft psykos och har svårt att smälta allt konstigt man upplevde?
För min del var det mängder av märkliga sammanträffanden som jag inte kan släppa.

Diskussioner med andra patienter var också skrämmande och det var som att man gick in i varandras psykoser.

Brukar ofta googla psykoser för att få mer klarhet i vad en psykos egentligen är...men man verkar ju inte kommit så långt i forskningen.

Kan allt sjukt som händer i psykos faktiskt ha en mening?
Tankar om Gud verkar vanligt och även jag blir troende under mina psykoser!

Under en ganska lång period drabbades jag hårt av psykos. Det var några år sedan. Låt mig berätta hur en riktig psykos kan se ut. Det var så rik på innehåll; vad följer är knappt en sammanfattning, och jag hemlighåller vissa delar.

Det började med att jag kände mig förföljd: folk spelade in min röst; myndigheter förföljde mig och spridde information om mig till allmänheten; min webbtrafik avlyssnades; min dator nästan hackades. (Jag hade använt Caesarchiffret för att gräva upp ny information och råkat hitta "meningsfulla" enstaka ord.) Det blev värre och värre. Jag trodde att tortyr följd av avrättning väntade mig; att jag hade varit en mycket kraftfull och rik affärsman i mitt tidigare liv. Jag trodde att min hjärna innehöll en hjärndel från mitt tidigare liv; att jag hade blivit torterat i mitt tidigare liv för att ändra ett beslut och därefter född igen (till detta liv). Den gamla hjärndelen behöll min identitet och kunde potentiellt få tillbaka gamla minnen från mitt tidigare liv. Lite senare började jag känna stor rädsla för att bli skjuten, men så småningom blev desperat.

Det var min första fas. Den andra fasen är ännu mer borta från verkligheten, men kanske mer kreativ. Jag trodde då i varierande grad på ett antal "sagor" som jag själv hade hittat på. Jag minns inte mycket alls, men antecknade lite här och där. Jag levde inte under 2000-talet (millennium). Det var slutet av världren. Rymden minskade ständigt. Världen levde som på 2010-talet. Världen ville lura mig och var ond. De goda människorna hade för länge sedan lämnat detta universum och levde i de otaliga andra universum. (Ingen Gud här; men halvgudar tänkte jag på.) Jag hade oklara tankar. Varje man var en själ, som livets träd hade tappat (dvs. gett liv åt). Varje själ hade en vilja. Om man bejakade livet så förverkligade man långsamt sin egen verklighet/universum. De onda själarna var emot livet. Vissa själar hade vingar; de kunde flyga till och sätta in sig i en annan kropp. Allting, inklusive själar, var materia; men all materia var inte åtkomlig. Den onda världen ville angripa mig, men delvis förlamade då de försökte; jag ville inte att de skulle komma undan. Det universum som jag och världen levde i var det äldsta och tillhörde den korsfäste.

Den tredje fasen präglas av hörselhallucinationer. Jag är diagnostiserad med schizofreni förresten...

And guess what? Nobody gives a sh*t.

Vi lever i en simulerad värld. Ni som har fått "psykoser" är de utvalda.

r731: vad tänker du kring allt det där idag?
Är du övertygad om att allt hände pga din sjukdom, eller finns det saker du inte kan släppa?

smellyproof: utvalda för vad?

Jag är övertygad att allt var vanföreställningar med undantag för två saker, som jag inte vill avslöja. Efter så mycket besvär blir man helt utmattad...

BTW! I den andra fasen, trots all skräck och ångest inuti, hade jag dock en nära kontakt med naturen. Jag gick ut på kvällarna (eller nätterna) till stranden och stod på en höjd för att se den vackra sjön och himlen, lyssna på vågorna, och känna brisen. (Jag trodde också att "utomjordingar" var nära jorden.)

Tankar om naturen och utomjordingar känner jag igen.
Haft fyra psykoser, men de har varit korta och gått över efter typ 2 veckor.
Får se om man klarar sig eller hamnar där fler gånger.

Hur en schizofren uppfattar världen (en simulering):

https://www.youtube.com/watch?v=SN1GCoVzxGg

Känner du/ni igen er?

Jag har en gammal kompis från barndomen som senare utvecklade schizofreni. Han tror på utomjordingar och sådant. Har varit på psyket flera ggr för detta. Men nu tror jag han mår bättre

Jag hatar paranoia... men avskyr mina hörselhallucinationer. De aldrig varit jämförbara med videons milda röster. Nu är de försumbara i de flesta situationer. Om jag har blivit förbannat är det på grund av mina hörselhallucinationer.

Trots allt, jag hade haft som sagt en nära kontakt med naturen osv... vilket kan sägas vara en "religiös" upplevelse, men utan någon överlägsen gud(ar).

Jag tror jag fick PTSD från min första psykos som varade i drygt 2 år.

När allt har en mening...är ett sjukdomstecken för mig.

Jag kan känna mig upplyst och connected med naturen.

Hade många konstiga vanföreställningar. Jag kunde gå på vatten och kommunicera med radiovågor bla.

Är fullproppad med tabletter och hör ff röster. Paranoian är mildare och vanföreställningarna likså.

Jag är medveten om att jag skriver i en gammal tråd men bättre det än att skapa en ny tråd.

Jag har också haft en psykos för lite mer än ett år sedan och nu verkar jag hamnat i en ny fas där jag tänker väldigt mycket på dom psykotiska symptomen jag hade och hur jag inte kunde förstå att det inte var på riktigt. Det tänker jag mycket på. Att jag verkligen har varit så galen. Det känns lite olustigt att tänka på det.

Jag vet inte om det var såhär TS menade men såhär är det i alla fall för mig. Ställ gärna frågor om ni vill veta mer. Jag berättar gärna.